tisdag 8 augusti 2017

Om den politiska korrekhetens ideologiska ursprung och dess självmotsägelser - Del 2 (Gästinlägg)

Robin Lundin är tillbaka med del 2 av sitt gästinlägg om politisk korrekthet i Sverige. Del 1 hittar du här och del 3 hittar du här.

I vanlig traditionell media kommer ibland invändningar mot censur, som om det vore farligt av den blotta anledningen att vi i ett sådant scenario skulle försätta oss på ett sluttande plan. De missar dock att vi redan i nuläget sedan lång tid tillbaka befinner oss på detta sluttande plan. Och jag skall förklara varför.

I den lagrådsremiss som regeringen lämnade till Lagrådet den 22 juni 2017 föreslog man att inskränka yttrandefriheten och tryckfriheten genom grundlagsändring.

Remissen går enkelt att hitta på regeringens hemsida under benämningen: "Ändrade mediegrundlagar".

För att göra en 390 sidor lång remisshistoria kort så syftar förslaget till att Sveriges yttrande och tryckfrihetsförordning inte längre ska ge något grundlagsskydd för alternativa medier som vill publicera uppgifter på exempelvis dömda brottslingar av annan etnisk härkomst än svensk.

Att publicera detta för regeringen misshagliga fakta eller yttranden ämnar man således kriminalisera, eftersom traditionell medias självcensur inte vaccinerar tillräckligt effektivt mot alternativmedias verksamhet.

För att saluföra nedmonteringen av yttrandefriheten påstår man sig absurt nog även vilja förstärka densamma. Yttrandefriheten är ständigt på fallrepet, vilket vi har att tacka veritofoberna i regeringen för.

Med en diktatorisk samverkan mellan de makthavare som reellt existerar inom den politiska och mediala adeln kommer man att motivera sin olagliga reform som demokrativänlig, oavsett dess dolda dunkla motiv.

Diktatur blir demokrati, censur yttrandefrihet. Ofrihet blir frihet. Det gäller att skydda medborgaren från sig själv.

Om vi låter oss intellektuellt analysera vad som kan menas med begreppet yttrandefrihet, så innebär det givetvis inte statlig censur genom slopande av grundlagsskydd, med risk för böter eller fängelsestraff för den som använder sig av precis samma yttrandefrihet som i inte minst USA sedan år 1791 står fast i dess "The First Amendment".

I USA är yttrandefriheten betydligt mer skyddad och respekterad än den någonsin varit i socialdemokraternas DDR-liknande tidevarv.

För socialister har medborgares bruk av yttrandefriheten oftare betraktats som “missbruk” av densamma, något som alltid varit ett problem som måste åtgärdas förr eller senare.

Ursprunget till den politiska korrektheten av idag är en kombination av såväl globalism, kulturmarxism (se länk) som vänsterliberal utopi.

Ursprunget till USA:s konstitution och dess yttrandefrihet är stöpta ur upplysningens liberala tankeströmningar som såg ett egenvärde i medborgares rätt att öppet och fritt ventilera åsikter mot varandra oavsett politisk divergens parterna i mellan.

För dess garanti så fick således inga gränsdragningar hamna på kollisionskurs med den.

I den svenska Yttrandefrihetsgrundlagens första paragraf står först:

1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Dock är denna första paragraf i princip redan ogiltigförklarad av lagen om “hets mot folkgrupp” som kan fängsla eller bötfälla personer som uttrycker för staten en misshaglig åsikt.

Lagen är tillkommen på initiativ av tidigare socialdemokratiska regeringar och har inte heller avskaffats under borgerliga maktinnehav, trots att den så uppenbart stryper den första paragrafen i yttrandefrihetsgrundlagen.

Såväl socialdemokrater som moderater har uppenbarligen haft tillkortakommanden med att hysa det egenvärde USA:s politiska kultur låtit göra genom sitt "The First Amendment", varför man annars hade avskaffat "hets mot folkgrupp" och återinfört yttrandefrihetsgrundlagen.

Nu vill man istället fortsätta i den nedåtgående spiral som pekar rakt mot den åsiktsdiktatur där man inte förlitar sig ett skvatt på medborgarens individuella rationella egenansvar gentemot staten och istället omyndigförklarar denne.

Anledningen till att man vill pulverisera den lilla strimma av yttrandefrihet samt tryckfrihet som i nuläget finns kvar, har att göra med den misslyckade invandringspolitiken (till följd av politisk korrekthet) vars samhällsförändringar är större än någon annan i tidigare svensk historia.

De tabubelagda följdkonsekvenser därav är man i desperat behov av att dem skall förbli oupptäckta för pöbeln.

Likväl är man relativt försiktig att påvisa sitt uppsåt, varför man även skriver en lagrådsremiss på hela 390 sidor med baktanken att endast ett fåtal obetydliga personer kommer orka att läsa igenom den.

En uttorkad död blomma skall sålunda bringa illusionen av en fullt utslagen frisk vårblomma.