fredag 4 augusti 2017

Om den politiska korrekthetens ideologiska ursprung och dess självmotsägelser - Gästinlägg

Robin Lundin skriver här ett gästinlägg om politisk korrekthet som fenomen och dess rötter (om det finns några tydliga sådana). Över till Robin och hans analys:

Den liberala nyttomoralen (även kallad utilistiska moralläran) tillika numer utslocknade devis "största möjliga lycka för största möjliga antal" är idag bara ett blekt återsken av sin ursprungliga läromästare Jeremy Benthams idéer ifrån 1800-talet.

Omvänt kan idag istället fastslås "minsta möjliga lycka för minsta möjliga antal".

Mellan raderna återges inte sällan idag denna tes, där allomfattande samhällsexperiment som ursprungligen betraktades som rena frälsningskonceptet för samtliga medborgare plötsligt visade sig vara ett tomt luftslott.

Liberalismens tanke om frihet för individen i en likartad miljö är enligt de flesta rationellt lagda tänkare en process som börjar och slutar på samma ofria initialvillkor.

Även den kristna konservativa politiskt ideologiska rörelsen har genom sin blotta existens stundom bidragit till den marxistiskt motiverade socialdemokratiska rörelsen.

Marxismens idélära motsätter sig i grund och botten all form av religiöst inslag i sitt ateistiska idealsamhälle.

Dock fjärmar man sig desto mindre för möjligheterna att för egen favör kunna exploatera den religiösa rörelsen som språngbräda.

Likheterna mellan marxismen och liberalismen är att båda åberopar viljan att installera sitt lyckorike baserade på sin godtyckliga frihet där alla kommer att förmås åtnjuta samma grad av densamma.

Båda har samtidigt historiskt misslyckats med sitt självpåtagna uppdrag varför ideologierna idag istället allt mer har kommit att fylla funktionen som surrogat för den förhatliga religionen båda i grunden förkastar.

Både liberalismen och marxismen har historiskt utropat sina ideologier som egalitära med demokrati.

Liberalismen vill ytterst åstadkomma detta genom privat ägande, medborgarnas allmänna rösträtt samt likhet inför lagen.

Marxismen via det gemensamma kollektiva ägandet, något som dock skall förvaltas av staten och därför ska förbehållas utom allmän räckvidd för medborgarna att kunna reformera eventuellt även avskaffa.

Dagens muterade former av såväl marxism (kulturmarxism) som liberalism (nyvänsterliberalism) har tragiskt nog kommit att sammanflätas med varandra och utgör idag den omtalade politiska korrektheten som allmänt är förhärskande inom mainstream media och den etablerade politiken.

Samtliga dessa använder ändock idag demokratibegreppet som ett slags överideologiskt rättspatos i sina utsagor, även om deras kunskaper i grundläggande demokratiteori är ytterst bristfälliga, vilket avspeglas på deras benägenhet i att hela tiden vilja tänja på de medborgerliga demokratiska fri och rättigheterna.

Den liberala politiska filosofen John Rawls insåg dock liberalismens plikt i förhållande till demokratin. I dagens samhälle lagar stiftas utifrån politiskt korrekthet grundligen stöpta i religiösa föreställningar så passar John Rawls egna ord väl:

"Svaret på detta försvar är att från ursprungspositionen sett kan ingen enskild uppfattning om den religiösa sanningen sägas vara generellt bindande för medborgarna; inte heller kan man komma överens om att det bör finnas en myndighet med befogenhet att avgöra frågor om teologiska doktriner. Var och en måste insistera på att alla har samma rätt att avgöra vilka deras religiösa förpliktelser är. Han kan inte överlämna denna rätt till någon annan person eller myndighetsinstitution."

Det är uppenbart att John Rawls filosofiska tankar inte har analyserats av dagens politiskt korrekta skrå som istället tycks enkom förlitat sig på den egna partikulturens självutnämnda förträfflighet. Inte minst märks denna moraliska dekadens i såväl riksdagsmotioner, riksdagsdebatter och regeringspropositioner av idag.

Framtiden får utvisa om detta  skådespel är slutet på början eller början på slutet.

Del 2 hittar du här och del 3 hittar du här.