onsdag 17 maj 2017

Om när feministerna blev "hen" - Gästinlägg

Karin är tillbaka med ännu ett gästinlägg. Över till Karin:

Hur FEMINISTERNA blev HEN!

Att Sverige under en period var vad vi idag kallar "könssegregerade" med olika ansvarsområden för män och kvinnor har en lång historisk förklaring.

Men denna "könssegregation" har inte alltid funnits i det Svenska Samhället.

Vi får gå ändå tillbaka till "grottmänniskorna" eller till Djurens värld. Då mannen jagade och skaffade mat, medan kvinnan såg till hemmet.

Det har helt enkelt förr handlat om människans överlevnad. Kvinnornas utsatta situation, de perioder då de väntade barn eller hade småbarn.

Allt eftersom människan blev "civiliserade" strukturerades ansvarsområdena och makten upp mellan kvinnor och män.

Så länge som människan levde i ett "jordbrukssamhälle" som var makten och ansvaret delat ganska lika inom familjerna. Män och kvinnor arbetade sida vid sida inom "jordbrukssamhället" för att överleva.

Historiebeskrivningarna vi läst om handlade mest om Kungar, Adel och deras liv och familjesituationer.

Inte om hur "den vanliga människans" makt och ansvarsfördelning mellan könen inom familjen var.

Oftast var det KVINNAN i familjen som hade den totala makten i hemmet! Hon som såg till att det fanns mat på bordet och att barnen inte for illa. Hon som sa till mannen då det behövdes fylla på förråden hemma.

Den politiska makten fanns hos "överhögheten" och berörde inte "den vanliga medborgaren".

Det var hos "överhögheten" som skillnaderna mellan könen märktes mest. Kvinnor inom Kungafamiljer fick till exempel stå tillbaka då det gällde att ärva tronen och kvinnor fick inte bli "familjeöverhuvud" för en Adelssläkt.

En "könsskillnad" som inte fanns hos "allmoge" på samma sätt.

Det var "överhögheten" som bestämde att det var männen som skulle gå ut i krig och inte kvinnorna.

Det var "överhögheten" som bestämde att Kvinnor inte skulle ha rösträtt osv.

När befolkningen gick från "naturahushållning" till "planhushållning" och att köpa det de behövde i hemmet, var det helt plötsligt männen som höll i hushållsekonomin. Ett område som förr varit kvinnornas.

Även om många kvinnor var tvingade att arbeta utanför hemmet för att försörja familjen, hade kvinnorna inget att säga till om ute i samhället.

Kvinnornas tidigare makt och ansvarsområden försvann mer och mer och det blev en period i vår historia då männen fick den offentliga makten över kvinnan.

******************
Sedan har kvinnors ansvarsområden och makt under alla år varit olika från land till land. Men ska försöka hålla mig till det Svenska samhället.

*******************
Här börjar den verkliga "KVINNOKAMPEN" om att återfå den jämlikhet de tidigare blivit berövad av "makteliten".

Denna "kvinnokamp" påbörjades ungefär samtidigt som "folkets" kamp mot att all makt fanns hos några få grupper i samhället.

Tidigare var det "Adel, Präster, Borgare och Bönder" som hade makten i samhället. Det vill säga de som hade pengar och ägde både marken och hade den ekonomiska makten. Och som stiftade lagarna i Sverige.

*********************

Kvinnokamp under 150 år

Från myndighetslagen till rösträtt, fri abort och jämställdhet – vägen till kvinnors lika rätt har varit lång. Följ med på en rättviseresa från 1800-talets mitt fram till i dag.

Det var under 1800-talets mitt som något hände i världen. Kvinnor började organisera sig för sina rättigheter. Sedan dess har kvinnorörelser i olika former utmanat, ifrågasatt och kämpat.

Här får du några milstolpar i Sveriges kvinnors historia.

1858 
Debatten har pågått sedan 1809, men nu beslutar riksdagen att en ogift kvinna som fyllt 25 år får bli myndigförklarad om hon anmäler det till domstolen. Kvinnan behöver dock tillstånd från målsman.

Stridande för lagen var bland andra författaren Fredrika Bremer. Hon ses i dag som en pionjär för den svenska kvinnorörelsen och för kvinnors rätt att bli myndiga.

Hennes socialrealistiska bok Hertha från 1856 ger uttryck för det och ska ha spelat stor roll för att lagen antogs.

1864 
Mannen förlorar sin lagliga rätt att slå sin hustru, något som kallas hustruaga. Många män, framför allt de liberala, utnyttjar aldrig den rätten då den anses förnedrande, men nu blir det olagligt.

1873
Kvinnor får rätt att studera på universitet och ta akademisk examen. Men de får ännu inte ta någon teologisk eller högre juridisk examen.

Det här året bildas också Sveriges första kvinnosaksförening, Föreningen för gift kvinnas äganderätt, av feministerna Anna Hierta-Retzius och Ellen Anckarsvärd. Föreningen ifrågasätter bland annat mannens makt över sin hustru både kroppsligt och ekonomiskt.

Föreningen bidrar till 1874 års lag för gifta kvinnors rätt att själva ha hand om sin arbetsinkomst. 1895 går föreningen samman med Fredrika Bremer-förbundet som startades 1884 i syfte att påverka det samhälle som inte ger kvinnor möjligheter till utbildning, samhällsinflytande eller egen försörjning.

Förbundet existerar än i dag och är därför en av Sveriges äldsta kvinnoorganisationer.

1919 
Den kvinnliga rösträtten röstas nu fram i Sverige efter hela tolv års utredning. Pådrivande för kvinnors rösträtt är bland annat Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), som bildats 1902 och är en förening som har stöd både från höger och vänster.

Socialdemokraten Signe Bergman och högerorienterade Lydia Wahlström är de ledande inom organisationen. LKPR självupphör 1921.

1921 
Nu hålls det första valet där kvinnor får rösta. Fem kvinnor tar också plats i riksdagen. Det är liberalen Elisabeth Tamm, socialdemokraterna Agda Östlund och Nelly Thüring samt Bertha Wellin från Lantmanna- och borgarepartiet i andra kammaren samt Kerstin Hesselgren i första.

Men få kvinnor röstar i valet och kvinnorna i riksdagen får inte delta i arbetet på samma villkor som män. De får jobba hårdare och enbart ägna sig åt så kallade kvinnofrågor, som inte anses viktiga. Kvinnornas strategi blir därför att samarbeta över partigränserna för att få genomslag för sina förslag.

1935 
Alva Myrdals bok Stadsbarn kommer ut och blir Sveriges största skrift om barnomsorg. Alva Myrdal vill modernisera barnomsorgen och att kvinnor ska få delta i arbetslivet på samma villkor som män.

Under senare delen av 30-talet sker en kraftig utveckling av barnomsorgen. Abortlagstiftningen är sträng och det är olagligt att upplysa om preventivmedel.

Kvinnor är rädda för att bli gravida och för att behöva utföra illegal abort. Elise Ottesen-Jensen, grundare av Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, reser hela Sverige runt för att föreläsa om hur kvinnor skyddar sig mot graviditet.

Främst vänder hon sig till arbetarklassen och strider för fri abort, avskaffandet av preventivlagarna och för homosexuellas rättigheter.

Det hon gör är olagligt och flera gånger riskerar hon fängelse, men hon får gehör för sitt arbete. 1938 tillåts preventivmedel men får bara säljas i affärer för sjukvårdsartiklar.

1939 
Kvinnor kan nu inte längre bli avskedade på grund av graviditet, föräldraskap eller giftermål om de jobbar inom statlig tjänst.

1965 
Kvinnokampen har legat i stiltje sedan andra världskriget. Nu börjar den åter resa sig. Först nu kriminaliseras våldtäkt inom äktenskapet.

Samma år gör P-pillret sitt intåg på den svenska marknaden. P-pillret ses som en frihetsrevolution för kvinnor då de får möjlighet att själva ta kontroll över sin kropp och reproduktionen.

1968 
Grupp 8 bildas av Barbro Backberger, Birgitta Bolinder, Gunnel Granlid, Birgitta Svanberg, Greta Sörlin, Ulla Torpe, Iréne Matthis och Louise Waldén. De kämpar för kortare arbetsdag, utbyggd barnomsorg, fri abort och rätt till smärtlindring vid förlossning.

1971 
börjar Grupp 8 återuppväcka Internationella kvinnodagen. Grupp 8 ses som en symbol för 70-talets kvinnorörelse.

1975 
Den nya Abortlagen börjar gälla. Från och med nu får kvinnan göra fri abort fram till den 18:e graviditetsveckan, det vill säga hon behöver inte ha särskilda medicinska skäl för att göra abort.

1980
Sveriges första jämställdhetslag börjar gälla, vilket innebär att män och kvinnor får samma villkor i samhällslivet. Det gäller lika rätt i fråga om arbete, anställningsvillkor och utvecklingsmöjligheter.

Lagen är könsneutral men syftar främst till att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet.

1999
Sverige inför som första land i världen Sexköpslagen, vilken innebär att man kriminaliserar köp av sexuella tjänster, men inte försäljning.

Främst kvinnor är offer för prostitution men lagen är könsneutral.

Källor: Barnomsorgsguiden, Wikipedia, Jämställ.nu, Göteborgs universitet, Umeå universitet

http://www.minnenasjournal.nu/kvinnokamp-under-150-ar/

************************

Här går vi tillbaka till 1970-talets Kvinnorörelse!

En "kvinnorörelse" som tagit över "kvinnokampen" och blivit en "feministrörelse" på vänsterkanten som börjat ge "alla män" skulden för ojämlikheterna i Svenska samhället.

Idag kämpar inte "feministerna" för kvinnor, utan har blivit ännu en av "kulturmarxismens" förespråkare.

Då jämlikhet till och med är inskriven i lagen, har "feministerna" helt plötsligt ändrat inriktning.

Det blev en "Klasskamp" mot männen. För nu hade socialdemokratin haft makten så många år att de själva var "makteliten".

Istället för att samarbetar med männen så startade de en kamp för att ge kvinnor makt över hela samhället baserat på KÖNSTILLHÖRIGHET istället för på "lika villkor" baserat på KOMPETENS och KUNSKAP.

Istället för att dessa "kvinnosakskvinnor" anpassade sig till samhället, ansåg de att "samhället" skulle anpassa sig till kvinnorna.

"Feminister" som vill ha samma "rättigheter" som männen, men inte samma ansvar.

De började kämpa för att ett "patriarkaliskt samhälle" helt plötsligt skulle vara ett "matriarkaliskt samhälle".

Dessa "feminister" var och är inte ute efter "jämlikhet" utan de vill ha hela makten i Sverige. Att Sverige skulle bli "feministiskt" långt ut på vänsterkanten.

De anser att även om kvinnorna nu hade fått rätt att studera och arbeta på lika villkor, så gick det för sakta. De ville in i "maktens korridorer" fortare och anser att de blivit "diskriminerade" på grund av sitt kön.

Eftersom de fått igenom de flesta "jämställdhetsfrågor" i samhället utvidgade feministerna sin kamp till att gälla alla grupper som de anser vara "diskriminerade".

Idag så kämpar dessa "feminister" för KVOTERING, inte bara efter kön, utan efter religiös tillhörighet, sexuell läggning, hudfärg eller andra grupper som "feministerna" anser vara "diskriminerade".

Denna "kvotering" har gjort att kompetensen inom många områden har sjunkit katastrofalt.

***************

Det är INTE "allas lika värde" att någon person ska få ett arbete eller en maktposition på grund av vem den personen är eller hur personen ser ut.

Istället borde det vara vilka KVALIFIKATIONER den person har som bestämmer vem som får jobbet.

OAVSETT KÖN, SEXUELL LÄGGNING, HUDFÄRG; RELIGION eller URSPRUNGSLAND.

Mer av Karin hittar du här.