måndag 1 maj 2017

Om åldrandets olika ansikten - Gästinlägg

Något som dagens politiker och chefer inom äldreomsorgen borde få lära sig!

Istället för att omyndigförklara oss så fort vi gått i Pension!

Det sociala åldrandet.

Det sociala åldrandet märks mest i åldrarna upp till du är vuxen. Skolstart, ”byxmyndig”, rätt att köra moped (läste idag att det kommer ett körkort för moped nästa år), körkortsvuxen för bil och motorcykel, giftasvuxen, ha rätt att rösta, kunna gå på systemet m.m.

Efter många år som vuxen myndig person kommer den dag då du anses vara för gammal för att arbeta. Du har uppnått pensionsåldern!

Du blir uppsagd från ditt arbete och anses för gammal för att själv bestämma om du orkar arbeta eller inte. Det är vår sociala syn på åldrandet som fattat det beslutet.

Redan i min ålder märker jag att många jämnåriga har svårt att ta till sig nya saker. Får höra av både vuxna och ungdomar att det inte är vanligt att en kvinna i min ålder sitter och spelar spel på datorn eller spelar TV-spel med ungdomar.

”I din ålder borde du inte syssla med sådant” har jag fått höra av personer som är yngre än mig! Fick i en arbetsintervju frågan om jag kunde arbeta med datorer! Detta var för över 10 år sedan!

Synen på åldrandet är avgörande hur vi upplever de gamla. I vissa kulturer hedrad de äldre och de har en framstående plats inte bara i familjen, utan även i samhället.

I vårt industrialiserade samhälle där vi ofta flyttar bort från vår födelseort och tappar kontakten med den äldre generationen, är synen på ålderdomen lite annorlunda.

Idag har vi inte tid att sitta och lyssna på de äldre, och deras kunskaper anses vara föråldrade.

Så fort en person inte längre kan prestera något, har den personen inte längre något anseende i samhället.

Detta trots att många äldre fortfarande är aktiva och friska. Hur familjebilden ser ut spelar stor roll i hur aktiv en pensionär är.

Men även den personens personlighet. Där kommer det sociala nätverket in, som är mycket viktigt för hur man mår och om man har kvar initiativförmågan att fortsätta vara aktiv i samhället.

Livsstil (rökning, alkohol, matvanor m.m.), klasskillnader (om man haft ett fysiskt, enformigt eller psykiskt ansträngande arbete eller ett intellektuellt arbete),

Tycker personligen inte om att prata om äldre i en grupp då det gäller det sociala åldrandet. Alla är vi personligheter med olika bakgrund, och olika förutsättningar för att fungera socialt i samhället. Även de som blivit äldre!

Det psykologiska åldrandet innebär att vi mentalt anser att vi blivit äldre. Vi brukar prata om mognad då vi tänker på det psykologiska åldrandet. Om vi skulle kunna ta oss tid att lyssna på de äldre skulle vi få höra mycket livsvisdom.

Men det innebär också att vissa andra saker glöms bort. Minnet är inte som det varit, och vi börjar bli medvetna om att vår kropp förändras.

Vi orkar inte med allt som förr och blir beroende av andra. Något som kan kännas främmande och svårt att acceptera. Andra anser att de har flera aktiva år kvar.

Kontakten med nära och kära blir allt viktigare för många. Det tar tid att acceptera att vi blivit gamla och inte orkar följa med i allt som händer på samma sätt som tidigare.

Många av våra vänner dör bort och vi börjar tänka på vår egen kommande bortgång. Allt detta är mycket individuellt och många har kvar sitt sociala nätverk och känner sig oberoende av anhörigas stöd och sällskap.

Vissa äldre har svårt att hänga med i de förändringar som sker i samhället. Har svårare att ta till sig ”nymodigheter” och vill ”att allt ska skötas som förr”. De har svårt att acceptera att få maten uppvärmd i micro och vill ha hemlagad mat som de alltid ätit.

Städningen ska göras ”på deras sätt och inget annat”. Att behöva ta emot hjälp i hemmet som innebär inte bara beroende utan också ändrade vanor är för många svårt att acceptera.

Andra är mer öppna för förändringar. Det är både uppfostran, social miljö, utbildning och det sociala arvet som spelar en avgörande betydelse hur man socialt hanterar att bli äldre.

Om vi tänker långt bak i tiden, så var det inte så. Vi kan debattera om det är bra eller inte, för inte alla har uppnått det psykologiska åldrandet samtidigt som det sociala.

För det sociala, det psykologiska och det biologiska åldrandet går inte alltid hand i hand. Vissa personer skulle gärna gå i pension tidigare då de känner att deras kropp inte orkar längre, medan andra gärna skulle fortsätta arbeta ännu många år.

Kan ge några exempel. Har en ingift morbror som är drygt 80 år. Han kör bil, åker motorcykel, kör ”fyrhjuling” runt deras sommarställe, kör scouter på vintern och är allmänt aktiv.

Min äldsta morbror körde bil till han var 88 år, sedan lade han undan bilnyckeln av egen fri vilja. Fast han är fortfarande som 91-åring ute och tittar till skogen som han och hans son äger tillsammans.

Hade två grannar då jag växte upp på landet. En var 104 år och bodde tillsammans med sonen och hans familj. Fullt rörlig, men började bli lite dement.

En annan granne var 105 år och bodde i eget hus (granne med sondottern och hennes familj), han var klar i huvudet och höll sig informerad om vad som hände omkring honom.

Hans fru som var 8 år yngre än honom, låg inne på långvården sedan några år tillbaka (var klar i skallen, men kroppen var utsliten). Den grannen skötte sig själv med hjälp av närmaste familjen som lagade maten och städade.

Mina småsyskon brukade gå till honom och sitta på trappan utanför huset och lyssna till farbroderns berättelser om hur det var förr

Så att bli gammal till åren innebär inte automatiskt att man slutar vara aktiv socialt eller mentalt ger upp. Även om kroppen börjar visa tecken på fysiskt åldrande.

Att kroppen åldras är något naturligt. Som jag skrev tidigare spelar vår livsstil en stor roll för hur vi åldras rent fysiskt.

Förutom de saker jag där tog upp, finns det annat som är viktigt.

Hur aktiva vi varit fysiskt spelar stor roll i hur aktiv vi kan vara upp i högre åldrar om sjukdomar inte lägger hinder i vägen.
Hela kroppen förändras från vår födelse fram till vår död.

Vår arvsmassa bestämmer mycket i hur vi åldras. Vissa yttre faktorer som miljö (vällevnad eller utsliten kropp) kan påverka kroppens åldrande.

Hormonella förändringar beror både på arv och miljö (rökning t.ex.), men också av kroppens naturliga förändringar genom att antalet celler minskar. Hur det fungerar rent medicinskt är inte så utforskat.

Våra sinnen försämras. Synen, hörseln, lukten och smaksinnet försämras. Äldre har inte samma törst- och hungerkänsla som yngre. Det gör att vissa äldre både äter och dricker för lite.

Våra inre organ åldras också gradvis och de börjar fungera sämre. Blodkärlen blir mindre elastiska, samma med lungorna.

Kroppens förmåga att ta upp medicin förändras, så en äldre person ska inte ha samma dos av medicinen som en yngre.

Att minnet blir sämre i stigande ålder betyder inte att den personen är dement. Det är ofta närminnet som försämras. Vad som hände i deras barndom kommer de flesta ihåg.

Även många dementa kan berätta utförligt om saker som hände i deras barndom, men de kommer inte ihåg att de ätit för en timme sedan. Att en frisk äldre person ibland glömmer saker är inte ett sjukdomstecken.

Både hjärnan och nervsystemet arbetar saktare i stigande ålder. Man har helt enkelt svårare att lägga på minnet ny information.

Aktivering är viktigt även i hög ålder. Stillasittande och isolering påskyndar åldersprocessen. Att äta nyttigt och få i sig alla viktiga näringsämnen är också viktigt för inte bara välbefinnandet utan också för att minska takten i vilken vi åldras.

Fetma förkortar livet lika mycket som undernäring. Att aktivera hjärnan är också viktigt, att lösa korsord, läsa är nyttiga aktiviteter för att stimulera hjärncellerna.

Att få ta del av barn, barnbarn och barnbarns liv är en viktig ingrediens i en äldres liv. För även om den egna kroppen inte längre orkar med ger sådan kontakt viktig för det psykosociala välbefinnandet.

Och har man inte den sociala kontakten med släktingar, är det viktigt att bibehålla annan social kontakt.

För har man inte mänsklig kontakt annat än med vårdare som i stort sätt är anonyma, är det lätt hänt att man tappar livsgnistan och går in i en depression. Detta kan även påverka det fysiska åldrandet. Man ger upp om man bara har ensamhet att se fram emot.

Vi hade en dam som vi trodde skulle dö vilken dag som helst. Hon fick då plats på ett äldreboende och där levde hon upp. Hon hade saknat den sociala kontakten på dagarna och nästan svält sig till döds i sin ensamhet.

Hon kände ingen gemenskap med oss (mycket yngre) som skötte om hennes fysiska behov. Vi fanns ju inte där då hon behövde någon att prata med.

Att se andra omkring sig är viktigt för många personer, men andra trivs bäst om de får vara för sig själva.

Som jag tidigare skrev så är vårt åldrande individuellt och det är mycket som spelar in i hur livet blir även i högre åldrar.

Livskvalitet är olika för oss alla, men vissa saker har vi gemensamt. Vi behöver vara aktiva, ha gemenskap, ha en god självkänsla, att få känna glädje i livet.

Vi behöver få alla våra behov tillfredsställda, både de fysiska, psykiska och emotionella.

Tidigare gästinlägg av Karin hittar du här.