lördag 18 mars 2017

Om konsekvenser av fattade beslut

En artikel i etc igår påstod igår en massa saker om mig. Artikeln är ytterst illa skriven och innehåller förutom faktafel som att kvinnan i fråga skulle ha varit min sambo, också sedvanliga svartmålningar av SD.

Påståenden som är direkt felaktiga som detta: "Han är öppen med sina SD-sympatier och umgås flitigt med ledande Sverigedemokrater som Mattias Karlsson, SD:s gruppledare i riksdagen och Avpixlatskribenten Jan Sjunnesson."

Jag har aldrig pratat med Mattias Karlsson, bara fotograferats med honom, och alla som vet något om mig vet att jag lämnade SD i oktober 2016 vilket jag också skrev om här. Ett av de tyngsta skälen till detta beslut var just Mattias Karlsson som jag skriver om i länkat inlägg.

Mediadrev mot mig i vänsterliberal hatmedia är inget nytt för mig. Något jag tidigare skrivit om här.

I det aktuella fallet om misshandelsdomen mot mig som etc skriver om så är det i Sverige så att en dom måste vinna laga kraft för att bli giltig. Så har inte skett.

Jag har inte misshandlat henne och heller inte haft för avsikt att skada henne men jag tvingas nu ta konsekvenserna av det beslut som jag fattade i Juni 2015, att inleda ett förhållande med henne.

Ett förhållande som aldrig borde ha inletts. Men jag såg en mycket trasig, sårbar och knäckt människa som jag ville hjälpa. Jag skrev om henne här strax efter vi hade träffats här.

Jag visste då inte det jag vet idag om hennes psykiska tillstånd och den diagnos hon har. Hade jag anat och förstått det som skulle komma hade jag aldrig inlett detta förhållande.

Om jag kan lastas för något är det att haft dåligt omdöme genom att inleda en relation med en kvinna som är psykiskt sjuk (borderline), mytoman (som hennes egen son uppgav i polisförhör) samt har alkoholproblem.

Även om jag möjligen har varit periodvis storkonsument av alkohol (främst tillsammans med henne) så har jag aldrig haft ett beroende eller andra alkoholproblem. I och med min frälsning som kristen förra året beslöt jag redan i november 2016 att det inte fanns plats för mer alkohol i mitt liv. Jag skrev om det här.

Ett löfte som jag hållit mot mig själv sedan dess. Jag avser heller inte bryta detta löfte vare sig mot mig själv eller mot min blivande fru (vi gifter oss i början juli) som också är troende och helnykterist.

Här är redogörelsen om vad som faktiskt hände: Den 1/7 2016 kom jag hem, från en tjänsteresa till Varna och hade bestämt träff med mitt ex i min lägenhet i Uppsala. Hon påstår i rättegången att jag var onykter när jag kom hem vilken bara är en av alla lögner hon lade fram mot mig. I själva verket var jag spik nykter och tog bilen för att åka att handla.

Jag insåg efter några glas vin (det första glaset hälldes upp kl 15:30) att hon förmodligen inte hade sovit speciellt mycket den vecka jag var borta. Hon betedde sig konstigt. Hon har diagnosen borderline och tvingas äta Litium och ta starka sömntabletter för att kunna sova, speciellt illa är det på sommaren.

Då hon drack vin i princip varje kväll så glömde hon ofta att ta sin medicin, och det brukade vara jag som stoppade den i munnen på henne då hon skulle sova.

Vi småpratade på balkongen där vi grillade. Jag berättade för henne om ett telefonsamtal som jag hade haft med en kvinna som heter Madeleine när jag var i Varna.

Då svartnade hennes ögon (hon var sjukligt svartsjuk). Hon blev som förbytt. Hon började provocera mig hela tiden med fraser som ”skall du inte ringa Madeleine nu”. Hon började skrika utan anledning där vi satt på balkongen samtidigt som hon förde upp händerna till ansiktet som för att skydda sig mot slag. Jag bad henne sluta och tänka på att grannarna hör allt. De kan ju tro att du blir misshandlad sade jag till henne.

Efteråt har jag förstått att det nog var det som var hennes avsikt. Hon hämtade min telefon och började läsa mina privata chattar och sms trots att jag sade till henne att hon inte fick detta.

Kl 17:30 var hon så berusad av alkohol, och förmodligen också påverkad av sömnbrist, att hennes ögon himlade. Jag bad henne gå och lägga sig och sova ruset av sig. Jag sade till henne att jag väcker henne kl 19:30. Hon gjorde så frivilligt.

Ca kl 19:00 sitter jag i min soffa i vardagsrummet och hon kommer upp och sätter sig bredvid mig och fortsätter där hon slutade. Hon fortsatte precis som förut. Hon såg helt galen ut i ögonen.

Jag bad henne att gå och lägga sig igen vilket hon vägrade. Hon bara fortsatte ”skall du inte ringa Madeleine igen eller chatta lite”. Hon fortsatte med att skrika och föra upp händerna till ansiktet som för att skydda sig.

Efter ca 10-15 minuter tröttnade jag och för att väcka henne ur hennes upprepade mantra riktade jag ett inte allt för hårt slag mot hennes lår och sade ”gå och lägg dig igen”. Detta hjälpte dock inte utan hon fortsatte.

Till slut beslöt jag mig att dra henne till sängen och fösa ned henne där för att sova ruset av sig och jag antog att hon hade en stor sömnbrist också. Jag drog upp henne ur soffan genom att ta tag i hennes armar och drog in henne till sovrummet och föste ned henne i säng och bad henne att sova.

Hon fortsatte, och började ytterligare att förolämpa mig med ord som ”äckel” ”fet gubbe” o.s.v. Då tröttnade jag och sade till henne att nu räcker det! Vårt förhållande är över.

Ca kl 20:00 började jag packa hennes kläder i hennes väskor och sade till henne att nu lämnar du mitt liv och mitt hem för gott. Hon mumlade till svar ”att jag åker i morgon bitti” och jag insåg att hon inte var i skick att ta sig hem själv och lämnade henne i sängen.

Jag gick ut på balkongen och tog en whisky för att lugna ned mig när hon äntligen kommit i säng. Jag gick sedan och lade mig ca 21:30 och när jag vaknade på morgonen kl 07:30 var hon borta. Sedan dess har jag inte sett henne eller pratat med henne (utom vid rättegången).

Under rättegången får jag höra av henne att hon inte vågade lämna mitt hem den kvällen för att jag skulle komma efter henne. Inte ett ord om att jag faktiskt hade bett henne att lämna mitt hem och till och med packat hennes kläder åt henne. Detta är bara ett exempel på de falska anklagelser som hon valde att framställa mot mig under förhandlingen i tingsrätten.

Allt som verkligen hände förnekade hon vid rättegången och påstod istället en massa andra saker om mig, t.ex. att jag slagit henne och kastat in henne i väggar. Att hon inte vågade lämna mitt hem för att hon var rädd att bli misshandlad. Detta trots att jag till och med packat hennes väskor och bett henne lämna mitt liv för gott, men av ren barmhärtighet lät jag henne sova kvar.

Då hon lider av klimakteriebesvär får hon väldigt lätt blåmärken. Ofta stora blåmärken som hon inte kunde förklara hur hon har fått. Mitt i natten när jag sov hade hon tagit bilder på sina armar i mitt badrum som visade blåmärken på armarna. Hon skickade dessa till mig i Facebook Messenger.

Jag skrev till henne att du vet precis hur dessa blåmärken uppstod, antagligen när jag drog upp dig ur soffan och bad henne om förlåt för min del i detta bråk (ett av många). Det är dessa blåmärken som domen handlar om. Rätten anser att jag borde ha förstått i mitt upprörda tillstånd att hon skulle kunna åsamkas smärta och skada genom att jag drog upp henne ur soffan, därav ”likgiltighetsuppsåt”.

Min advokat var förvånad över domen, hon trodde på frikännande eller max ”ofredande” alternativt ”ringa misshandel”. Trots detta fick jag rådet att inte överklaga då möjligheten att bli helt friad inte fanns då jag erkänt ett slag mot låret och tagit tag i hennes armar för att dra upp henne ur soffan.

Här är sanningen om vad som hände. I själva verket hade jag bara omtanke om henne då jag insåg att hon behövde sova trots att hon vägrade och istället ville provocera mig hela tiden. Rätten trodde på mig att jag aldrig hade uppsåt att skada, men ansåg som sagt att jag hade ”likgiltighetsuppsåt”.

För mig, i mitt rättsmedvetande, är misshandel är när man brukar våld mot någon i uppsåt att skada. Därför säger mig min egen själ att jag är oskyldig då jag aldrig hade uppsåt att skada henne utan hon är en sjuk person som behöver vård och omsorg. Något jag försökte ge henne under den tid vi var tillsammans. Ständig sömnbrist var ett återkommande problem för henne, speciellt på sommaren.

Min avsikt är inte att gå in på fler detaljer om vare sig henne eller de falska anklagelser om mig som hon valde att polisanmäla mig för vilket ledde till förhandling i tingsrätten i början av mars och en dom från tingsrätten som är enligt mig både felaktig och orättfärdig.

Men som sagt, jag ville hjälpa henne och ge henne den kärlek som hon hade förnekats tidigare. Jag gjorde allt för att hjälpa henne, bl.a. att ge henne den medicin som hon själv så ofta glömde att ta och som hon behövde för att fungera normalt och sova på nätterna. Det är konsekvenserna av detta jag tvingas leva med nu och hantera.

Jag tror inte hon själv förstod att allt som sagts under rättegången en dag skulle bli offentligt och fritt för var och en att ta del av. Hade hon förstått det så vill jag tro att hon även då, 2016-07-02, hade avstått från att göra polisanmälan på falska grunder.

Nu är det dock så att jag har förlåtit henne inför Gud. Jag har bett för henne att de mörka krafterna skall lämna henne i fred och jag är helt i fred med henne i mitt sinne.

Jag kommer att fortsätta att be för henne och att hon också skall få finna frid som jag har gjort i och med min frälsning. För hon är också ett Guds barn och förtjänar även hon den kärlek som finns tillgänglig för henne om hon väljer att ta emot den.

För hennes skull vill jag inte lämna ut några ytterligare detaljer ur detta smutsiga ärende som skulle kunna skada henne, men var och en kommer ju att kunna ta del av detta, både min version och hennes, då domen har vunnit laga kraft.

Jag vet sanningen om vad som hände och min bild skiljer sig avsevärt från den bild som hon målat upp i förhandlingen. Det där med att inte våga lämna mitt hem är bara ett exempel.

Jag ville skriva detta inlägg då jag vet att etc-artikeln redan cirkulerar på sociala medier.

Jag är mycket tacksam för det stöd som min nuvarande partner ger mig i allt detta. Utan henne och styrkan från Jesus hade jag förmodligen mått riktigt illa nu. Men min och hennes kristna tror säger att sanningen alltid kommer att vinna till slut. Så jag mår faktiskt riktigt bra trots allt.

Uppdatering 2017-04-07

Idag har domen vunnit laga kraft och jag beslöt mig på inrådan av min advokat att inte överklaga till hovrätten. Jag fälldes på det jag själv hade uppgivit sanningsenligt. Alltså tror rätten på att mitt uppsåt inte var att skada henne utan precis som var fallet att få henne i säng för att sova ruset av sig då hon var så full och provocerande emot mig.

Summa summarum. Tingsrätten tror på mig att jag inte hade som avsikt att skada henne men anser att jag borde ha förstått att att hon skulle kunna tillfogas skada och smärta och hade då ett s.k. "likgiltlighetsuppsåt".

Jag hade ingen aning om att begreppet "likgiltlighetsuppsåt" fanns då misshandel för mig är när man avsiktligt skadar någon.

Domen är 50h samhällstjänst plus 5922:- i skadestånd till Lotten för de blåmärken hon fick på armarna och den smärta hon påstår uppstod när jag drog upp henne ur soffan. Plus 800 till brottsofferfonden plus 10000 för advokat.

Trots allt detta känner jag mig som en segrare även om jag anser att misshandelsdomen är felaktig och orättfärdig.

Jag har nämligen talat sanning och hon får själv en dag stå till svars precis som jag får göra inför Herren.

Jag vet att hon ljög i rätten. Hon förnekar nämligen i rätten det som egentligen hände och påstår därmed att jag ljuger vilket innebär att hon ljuger. Hon påstår också saker som jag gjorde som heller inte stämmer. Jag minns till och med ungefärliga klockslag för allt som hände och det är precis som jag har uppgivit i polisförhör och i rätten.

Jag kan inte göra mer då ord står mot ord. Jag vet att hon ljuger men det vet såklart inte rätten.

Jag har ett rent samvete då jag anser att jag inte har misshandlat henne då misshandel är för mig uppsåt att skada. Begreppet "likgiltighetsuppsåt" visste jag inte ens att det fanns i lagen.

Livet går vidare och jag har Jesus. Jag skall fortsätta att be för henne att hon också får ta emot frälsning för hon behöver den verkligen.