torsdag 9 mars 2017

Om situationen i svenska skolan, del 2 - Gästinlägg

Detta är del 2 av ett gästinlägg av en lärare som vill vara anonym. Del 1 hittar du här. Detta inlägg kan komma att följas av ytterligare uppföljande inlägg av samme skribent.

Hets om skolan!!!

"Skolexperter"
Alla är experter på den svenska skolan. Alla vet hur det ser ut i ett klassrum, hur undervisning går till och när undersökningar visar på dåliga resultat så vet alla att den svenska skolan är "dålig".

Jag skulle vilja jämföra med alla de som sitter på läktaren och tittar på när ett fotbollslag spelar. Alla är experter och har sina idéer om vilka spelare som ska spela, vilket spelsystem laget borde ha och varför det går dåligt när laget förlorar (noterbart är att ”vi” vinner, men ”de” förlorar när man pratar med de som sitter på läktaren).

Om jag tittar på en fotbollsmatch, kan jag då dra slutsatser om all fotboll i Sverige?

Om jag inte ens tittar på fotboll, utan bara tittar på tabellen i tidningen, vad vet jag då om svensk fotboll? Om jag för 20 år sedan tittade på alla matcher i Allsvenskan betyder inte det att jag vet någonting om årets serie. Svaret på frågorna ovan är att jag har mycket begränsade kunskaper och ska därför vara mycket försiktig med att dra några slutsatser om fotbollen i Sverige när jag enbart besitter begränsade kunskaper om området.

"Det är lärarnas fel..."
Sättet skolan arbetar på har i princip varit likadant sedan slutet på 60-talet, med blandat resultat beroende på materialet som funnits. Att cirka 12.000 elever årligen, inte blir behöriga till gymnasiet är inte lärarnas fel. Vi gör vad vi kan med det material vi har att spela med.

Föräldrarna har ett stort ansvar och skyldighet gentemot sina barn att utbilda dem till goda samhällsmedborgare. Skolan skall sedan förvalta och vidareutbilda dem till fullgoda samhällsmedborgare, vilket glöms bort i diskussionen där man nästan utan undantag skyller på lärarna. Genom att identifiera det verkliga problemet och lösa det, åtgärdar man problemet – utan att förändra barnens bakgrund eller deras socioekonomiska verklighet.

Det är inte pengar som fattas i den svenska skolan. Den svenska skolan är bland den dyraste i världen, räknat per krona per elev. Det "slösas" enorma pengar på skolmiljön. Det är ombyggnationer av entréer och uppehållsrum, och skolgårdar som ska rustats upp som det heter. Klassrum ska få nya gardiner och målas om. Nya klädskåp köps in, matsalarna fräschas upp, nya buskar köps in och planteras utanför entréer m.m.

Vi har heller ingen brist på lärare. Under år 2010 fanns en lärartäthet i Sverige som motsvarade en lärare på 12 elever i grundskolan eller 8,3 lärare på 100 elever. Ungefär hälften av kommunernas ekonomi gick till utbildning i förskolan, grundskolan, gymnasiet och vuxenutbildningen.

Vi har även ganska små klasser i Sverige redan. I många högpresterande länder är 40 elever per klass inget ovanligt, och 28-30 ungar i samma klassrum som i Sverige är nog ingenting man skulle höja på ögonbrynen för någonstans i hela världen.

Under sådana förhållanden är inte resursfrågan eller ett förstatligande det avgörande problemet för skolan i Sverige. Ett förstatligande kan förvisso vara en nödvändig, men alls icke tillräcklig förutsättning för en kvalitativt förbättrad skola. Det behövs bättre personal, bättre elever och en allmänt bättre skolmiljö.

Detta handlar om incitament, urval, organisation, ledarskap och regelverk. Skolan måste organiseras så att lärarna i huvudsak undervisar och inte sammanträder. Administrationen har ökat dramatiskt och minskas denna frigörs stora ekonomiska utrymmen.

Ett annat drag man bör använda är att återgå till ett urvalsgymnasium som förr. Beräkna ungefär 1/3 av eleverna till studieförberedande gymnasier, 1/3 till yrkesskola och 1/3 har läst färdigt och får börja arbeta. Då frigörs stora mängder lärarkrafter som antingen kan användas i grundskolan, eller friställas och medge löneökningar för de som är kvar.

Kravet på behörighet och lärarlegitimation är ett steg på vägen att skapa bättre förutsättningar för eleverna men det handlar även om grundmaterialet som skall formas. Vilket idag är i betydligt sämre skick än för 15-20 år sedan eftersom en stor del är elever med föräldrar som har ingen eller minimalt med skolgång bakom sig. Vilket innebär att grundförutsättningarna är starkt förändrade och därmed även möjligheten till goda resultat.

Samtidigt som invandringen utgör en delförklaring, eftersom dessa elever tar en stor del av skolans resurser i form av personal, lokal och pengar. Samt genererar i sin nuvarande form mestadels negativa utfall. Så är det givetvis inte hela orsaken. I grunden måste nog detta enbart ses som så mycket annat i samhället, att mycket inte fungerar, inte bara skolväsendet.

"Ordning och reda i skolan, eller?"
Skolorna behöver uppfostra eleverna demokratiskt precis som det står i läroplanen. Ledningen behöver skicka signaler om att det exempelvis inte är acceptabelt att hindra politiska partier från att medverka.

Synen på politik kan därmed bli rejält skev, om även andra partier hindras från att medverka och det som sedan lämnas kvar i dessa elevers sinnen blir nog allt annat än tankefrihet. Det ödslas redan alldeles för mycket tid på att lära eleverna de "rätta" åsikterna kring demokrati, jämställdhet, rättvisa m.m. Åsikter som formuleras av statliga tjänstemän för att ge eleverna en positiv attityd gentemot staten och de värderingar som statens makt vilar på.

Pisa-undersökningen anses som ett mycket tillförlitligt mått på en nations kunskapsnivå inom naturvetenskap, matematik och läsförståelse. Den ses som en indikation på hur ett land förhåller sig kunskapsmässigt. Man kan alltid diskutera tillförlitligheten i alla rapporter, mätindikatorer och nyckeltal.

De som någon gång arbetat med dylika saker vet hur förbannat svårt det kan vara att definiera kvalitet i offentlig verksamhet, operationalisera begreppen till lämpliga mått och slutligen få måtten att fånga de aspekter man är intresserad av. Det blir knappast lättare när man skall konstruera enhetliga mått som skall göra skolverksamheten rättvis i alla OECD-länder.

Avintellektualiseringen och urholkningen av undervisningskvalitén är påtaglig och det känns inte som en slump att Sverige hamnar långt ner i de undersökningar som utförs. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många högpresterande elever i svenska skolor med ursprung i Mellanöstern, Afrika, Sydamerika och Sydostasien.

För att kunna vända skutan och höja snittet i exempelvis PISA mätningar. Lärarna vet om detta så även våra politiker, men de flesta av dem vill trots det inte kännas vid problemet.

Med en ökande andel elever med utländsk bakgrund så är det inte orimligt att anta att skolresultaten kan sjunka. Inte för att de är mindre värda som människor utan av helt naturliga orsaker såsom språksvårigheter, brist på pedagogisk förskola etc.

Utan att lägga några som helst värderingar i huruvida man har svensk eller utländsk bakgrund så går det inte förneka att elever med utländsk bakgrund ofta har mer att lära än de med svensk bakgrund. Men det krävs återigen att man vågar föra statistik med bl.a. etnisk bakgrund som ingrediens, det krävs att man vågar tala om att olika människor har olika förutsättningar som ibland har att göra med utländsk bakgrund. Inte minst för att veta var man eventuellt ska tillsätta extra resurser.

"Vi är lurade"
Hela det västerländska samhället låter sig dock luras av en felaktig tanke, nämligen att alla kan nå högre utbildningar och utveckla förståelse för matematik och abstrakta resonemang.

Naturligtvis ska ALLA ha rätt att gå i skolan, men två saker utgör för mig naturliga fotnoter i det sammanhanget. Det ena är att den rätten inte borde var ovillkorad. Om man inte förvaltar sin rätt att gå i skolan utan bråkar och förstör, ja då förlorar man helt enkelt rätten. Det andra är att rätten till högre studier faktiskt inte gäller de som inte alls är lämpliga till det.. Nån måtta får det vara, och samhället kan inte lägga ut obehindrat med resurser på skolan. Det går inte.

Det verkar dock som att journalistkåren, och även en stor del av det svenska folket äntligen reagerar och börjar undra vad det är som pågår. Somliga skyller på Björklund för oeftertänksamma reformer, andra på lärarkåren eller föräldrarna. Kanske är det så att skolan helt enkelt övergivit sin grundläggande roll, att fostra samtidigt som att lära eleverna på ett intresseväckande sätt.

Kanske är det dags för föräldrarna att ta sitt ansvar som föräldrar istället för att vara "kompis" med sina barn.

Vad beträffar föräldrarna så har drivna och välutbildade föräldrar istället flyttat till mer homogena skolor eller utomlands för att ge sina barn en chans att skaffa sig en bra utbildning, medan oengagerade/stressade/obildade föräldrar satt sin tillit till att skolan kommer att klara sitt uppdrag och således göra föräldrarnas insatser i barnens utbildning obsoleta.

"Slutligen"
Så visst, PISA-rapporten visar att Sverige faller efter i utbildning. Men på det hela säger rapporten egentligen inte någonting som en tänkande person inte redan kunde räkna ut och den visar heller inte varför utvecklingen ser ut som den gör.

Därför drar jag slutsatsen att den svenska skolan kommer fortsätta att förvärras. Jag tror helt enkelt att folk måste se systemet slå i botten och krackelera på riktigt innan de vågar ta steget utanför sin bekvämlighetszon och ifrågasätta skolmodellens, och i förlängningen välfärdsstatens, effekter på samhället.

Man borde nästan lämna skolan helt i händerna på lärare och rektorer, låta dem utforma sina egna utbildningsplaner och arbeta med egna pedagogiska metoder.

Idag är skolverket deras värsta fiende, som prånglar på dem illa förtäckta ideologiska dogmer och vansinniga mängder med byråkrati. (Bara i grundskolan används 952 mätindikatorer för att definiera "kvalitet". Hur mycket bättre har det blivit?). Att samma myndighet skulle kunna "höja" lärarnas "status" är rent av skrattretande.

Hur som haver, oavsett om det förstatligas eller inte kommer Sverige fortsätta halka efter kunskapsmässigt och vi kommer få se en ökad segregering mellan kommunala skolor och friskolor.

Trots försök till bussning från områden med sämre socioekonomisk bakgrund till de med bättre, kommer skolan inta att bli. Snarare kommer föräldrar till elever i de skolorna att flytta sina barn och vi är tillbaka på ruta ett.

Men jag tror att det är för sent.. Jag tror inte att det går att rädda skolan. Det är ett sjunkande skepp med kraftig slagsida åt babord!