onsdag 16 augusti 2017

Om Svensk politisk struktur och dess skavanker-en analys - Gästinlägg

Robin Lundin är tillbaka med ett nytt gästinlägg. Över till Robin:

Våra politiker talar ofta om frihet, där man refererar till att vi måste skydda oss ifrån ofrihetens ständiga attacker på densamma. Måste dock friheten kräva kontroll för att upprätthållas? Kan det inte existera en autonom frihet som inte kräver ofria inslag i denna fria svenska toleranta demokrati? Krävs även ett ömsesidigt avtal inom majoriteten för att friheten ska lyckas slå rot?

Det är bara att betrakta den svenska lagstiftningen av idag.

"Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter." (Brottsbalken, 16:e kapitlet 8:e paragrafen)

I klartext säger således lagen att man är inte ostraffat kan använda sig av yttrandefrihetsgrundlagen (som normalt gäller) i de fall då man haft uppsåtet att yttra en åsikt gentemot en individ ovannämnda attribut och utifrån sin grupptillhörighet rent subjektivt kan ta personlig anstöt.

I USA så försökte man för en tid sedan stifta en likartad lag, vilket USA:s högsta domstol lade in sitt veto emot, då man fann lagförslaget strida mot landets konstitution. Sveriges grundlag är dock inte skyddad av vår högsta domstol, som saknar juridisk myndighet att lägga in veto i de fall politikerna ämnar stifta lagar som reducerar den.

Detta är förklaringen till att Sverige har fängslat personer för påhittade åsiktsbrott, som i vissa fall även behövt lämna landet som politiska flyktingar. Lagen hets mot folkgrupp är med andra ord inget annat än en antidemokratisk lag, tillkommen som en respons av det politiskt korrekta åsiktsklimatet.

Detta åsiktsklimat innehåller även mängder av moraliska pekpinnar, således är lagen även en åtgärd för att upprätthålla en påtvingad samhällsmoral. Problemet med att en individ ges juridiskt stöd att kunna hävda sin grupptillhörighet som skäl för att kriminalisera en annan medborgares yttrande av åsikt, är just den att förflyttningen mellan individ och grupp öppnar upp för godtyckligt subjektiva åtaganden rent juridiskt.

Härvidlag vill jag återgå till den ursprungliga frågan och synen på frihet. Upplysningstiden betraktade det mänskliga förnuftet som ett egenvärde i människans inre väsen och fäste därav oerhörd vikt vid hennes egenansvar över den "moraliska sanningen". Man såg hellre en öppen än en sluten debatt för att främja detta egenansvar. Att som ett lagstiftande parti enkom hävda att ens upplevda samhällsvision rent moraliskt är övertygande nog utan att först ha prövats av en opartisk domstol med hänsyn till de konstitutionella rättigheterna är således en allvarlig kränkning av dessa rättigheter och inte svaret på en rationell process av vårt blotta förnuft.

Den "moraliska sanningen" som ligger till grund för en sådan kränkning triumferar således över det goda samvetet och bryter mot den jämlika förbindelse mellan stat och individ som i ett demokratiskt samhälle annars råder. Vad blir resultatet om man suddar ut synen på det rationella egenansvaret och samtidigt förmågan att kunna studera civilisationens struktur?

Det är uppenbart att de intellektuella på våra universitet har bragt upplysningstraditionens idéer i medveten glömska. Detta i kombination med en vänsterradikal massmedia som innehaft monopol särställning varvid man utövat en tankekontroll i paritet med renodlade diktaturer. Konsekvensen har skapat en politisk elit som självmotiverad varit bakbunden till händer och fötter inför rådande massmediala förhållningsorder.

Massmedias nuvarande projekt är att uppfostra sverigedemokrater, vilket gäller såväl statlig censurmedia som privatägd sådan. Fördelarna med införandet av ett amerikanskt konstitutionellt system i Sverige är bland annat att den politiska kulturens primitivt diffusa försök att begränsa individens frihet blir så ofantligt mycket svårare än under nuvarande ordning.

Till detta fogas en allmän acceptans för jagets betydelse framför kollektivet utan att det inskränker samhällets demokratiska nyckelfunktioner. Gemensamt för samtliga antidemokratiska samhällen är just att kollektivets funktion får karaktären av individuella proportioner.

Lösningen är att helt förändra grundlagen och statsskicket från monarki till republik, så att den istället konstrueras efter amerikansk modell. Resultatet skulle då omedelbart leda till att lagen hets mot folkgrupp skulle betraktas som olaglig och därmed ogiltigförklaras. Medborgare skulle inte längre riskera att staten dömer dem till fängelse för åsiktsbrott och demokratin skulle segra.

Problemet är att detta skulle även utgöra ett hot mot såväl den massmediala som den politiska adeln av idag och dess privilegier, varför man med näbbar och klor ironiskt nog skulle kalla en sådan reform för antidemokratisk, vilket i sig bara verifierar dess okunskap om politisk filosofi. Det tycks därför som det råder kronisk dekadens i vår svenska politiska kultur. Det är snarare en ful ovana som kan och måste rättas till om vi i framtiden vill ha tillbaka vår demokrati. Lagar går alltid att reformera, så länge dem inte är religiöst heliga sådana, frågan är om dagens svenska politiska kultur kanske bär en religiös skepnad? I sådant fall är Sverige en teokratisk sekulär skendemokrati.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar