lördag 25 november 2017

Om vänskapskorruption och röta inom etablissemanget - Gästinlägg

En ny och välkänd gästkrönikör, Olle Ljungbeck från Gävle. En outtröttlig 80+-are med ett enormt engagemang för Sverige. Det är en ära att få introducera Olle som gästkrönikör:

Det svenska etablissemanget - politiker, mediapersoner, artister och skådespelare - uppvisar en degeneration och ett förfall som både skrämmer och gör oss vanliga förbannade.

När degenerationen och förfallet har sin rot i samhällets toppskikt (regering och riksdag) sprider det sig snabbt till övriga delar av etablissemanget.

Det råder ingen tvekan om att den katastrof (massinvandringen) Sveriges regering och riksdag satt Sverige i är en konsekvens av grava intellektuella brister, moraliskt och etiskt förfall hos dessa ansvariga.

Förfallet har de senaste åren accelererat inom såväl statlig som kommunal förvaltning. Självklart har det sin orsak i att ledarskapet från regering och riksdag har havererat och inte längre existerar som reglerande faktor.

Genom usel eller tom avsaknaden av en genomtänkt policy för tjänstetillsättningar där krav på personlighet och lämplighet för uppgiften noga klargjorts gör det lätt att peka ut såväl ministrar som myndighets- och andra chefer, som i dag är helt olämpliga för sina uppgifter. (Min bakgrund som personalrekryterare och personaldirektör av tusentals medarbetare alltifrån springpojkar till direktörer säger mig detta).

Det har givetvis sin orsak i framförallt en regeringschef som genom intellektuell undermålighet saknar resurser och förmåga att leda. I stället för att besätta här nämnda chefsfunktioner efter personlighet och skicklighet får vänförhållanden och partitillhörighet styra tillsättningarna.

Det finns många exempel på detta. Det grövsta kan nog åndå påstås vara utnämningen av Bah Kuhnke till kultur- och demokratiminister. Det är inte endast ett hån och ett förakt mot dessa båda områden utan visar också hans totala likgiltighet inte minst för demokratin.

Exemplen är många hur illa hon förvaltat sin uppgift. Priset tar hon nog när hon vid vad som har kallats en demokratiutredning, - som ordförande - tillsatte en person, som aldrig lyckats med någon uppgift han betrotts eftersom han alltid tillsatts pga av vänskapskorruption och aldrig på grund av kvalifikationer och kompetens. Resultatet av utredningen stannade i stort sett vid att rösträttsåldern borde sänkas till 16 år!

Ett förslag som endast kan komma från någon helt förvirrad och icke seriös person.

Det vi nu ser i avsaknaden av gott ledarskap i myndigheter, institutioner och andra offentliga organisationer är en direkt följd av att samma katastrofala situation råder i  regering och riksdag.

Stefan Löfven som gång på gång gått ut med att hans regering är världens mest feministiska och att han själv är feminist har på ett närmast provocerande sätt visat att dessa påstående är rena lögnen.

I sin undfallenhet mot könsstympning, hedersvåld, barn- och tvångsäktenskap, förtrycket mot flickor i muslimska friskolor, liksom okänsligheten för tusentals våldtäkter och sexterror mot svenska kvinnor och flickor utförda av invandrare ger han ju också fritt fram, ja jag skulle tom vilja säga carte blanche för de primitiva svenska män som tagit sig friheten att agera mot kvinnor som om de inte kände till orden moral och respekt.k

Självklart är det också så att det vi av hävd kallar kulturinstitutioner inte existerar längre när utnämningar och tillsättningar vid sådana inte längre tillsätts efter den kompetens institutionen kräver.

Då tar personliga böjelser och egen behovstillfredsställelse hos de ansvariga överhanden och i stället för kultur får vi kultursnobbism, som samlar sådana som Arnault och likasinnade.

När media och public service kallar sådana för kulturpersonligheter sviker de återigen sin uppgift att avslöjare falskhet och bedrägeri.

Inte minst blir då rövslickeriet en ofta använd väg till egen "framgång".

Mediernas svek gör då att svinen kan bibehålla sina positioner så länge som skett i nu aktuella fall.

Jag skall här ge en liten bild av händelserna kring den nu avslöjade kvinnoskändaren med anknytning till Svenska Akademin Jean-Claude Arnault.

Sedan någon vecka visar SVT ett program "Liv och Horace Engdahl i Europa - den nya resan". Dessa båda presenteras som två av Sveriges mest tongivande kulturpersonligheter! Självklart är detta falsk varubeteckning.

När Horace Engdahl 1999 valdes in i Akademin tillträdde han också uppdraget som dess ständige sekreterare och innehade denna uppgift till 2009. Valet chockade många riktiga författare och kulturpersonligheter. För det första hade han endast producerat sig några få gånger och många ansåg att alstren knappast kunde påstås vara litteratur i dess egentliga bemärkelse.

Hade t ex kulturgiganten Arthur Lundkvist levat vid denna tid hade Arnault aldrig fått sätta sin fot i Akademin. Inte heller hade Horace Engdahl eller nuvarande ständige sekreteraren kommit ifråga.

Engdahl är förutom att vara gift med Ebba Witt Brattström också sedan ett tiotal år mycket god vän med Arnault. Brattström har i dagarna också berättat om att hon väl kände till Arnaults agerande mot kvinnor! Faktum är också att denne Arnault är gift med Katarina Frostensson på stol nr 18.

Även Arnault uppges av mediaetablissemanget vara en "stor" kuturpersonlighet och driver ett eget företag som påstås verka inom kultursektorn!

För sina "förtjänster" har han tilldelats Nordstjärneorden av  kulturminister Bah Kuhnke, som varit en stor beundrare av honom tills i går!  

Från Akademin har han dessutom erhållit betydande penningbelopp under åren.

När nu Kuhnke hör om hans inte särskilt gentlemannaskapsnärmanden till kvinnor säger hon sig känna äckel.  

För mig verkar hennes äckelkänsla komma något sent och jag tvivlar starkt på att avslöjandet kan ha kommit överraskande för henne.

Och här skulle jag vilja vara lite insuinant. I partierna, bland politiker, på alla de institutioner där flertalet konstarter förekommer får vi se överraskade såväl kvinnliga som manliga chefer sätta upp ett förvånat ansikte och säga; "Det hade jag ingen aaaaning om! Skall vi tro detta? Är det inte mer sannolikt att såväl kvinnliga som manliga ministrar, riksdagsledamöter, chefredaktörer, teaterchefer etc hela tiden vetat om detta men varit alltför servila, hämmade, komplexfyllda, ja fega, för att ingripa.

Frågan som därför måste ställas är; "Varför är man nu så upprörd över det som hänt på deras egna arbetsplatser trots att det i flertalet fall inte skett några regelrätta våldtäkter", medan man inte agerat eller agerar till stöd för de tiotusentals invandrarkvinnor/flickor som får sina liv förstörda genom könsstympning, barn- och tvångsäktenskap, de ca 80000 invandrarflickor/pojkar som inte får välja egen partner utan kanske tvingas leva ett helt liv med en person de känner avsmak för, men också alla dem som utsätts för hedersvåld etc.

Och varför ser man stumt på, när flickor i muslimska skolor från förskola och uppåt tvingas vistas i en miljö där man tar allt självförtroende ifrån dem? Och när skall någon samla alla de svenska kvinnor som gruppvåldtagits, våldtagits för att om möjligt ge dem livsviljan tillbaka.

Borde vid det här laget inte minst mediafolket - chefredaktörer, journalister, public sevice etc slås av en aning om, att just de kan vara de som är de  skyldiga till det som nu seglar upp och kan bli den största skammen under årtionden -  nämligen likriktning och tystnadskulturen som medfört att sanningen är tabubelagd.

Känns det inte en aning genant när kända politiker som t ex Ohly nu ställs vid skampålen. Han som står så högt över Åkesson i moral att han vägrar ta honom i hand. Eller Aftonbladets chefredaktör Olsèn på vars tidning vi återfinner ett inte ringa antal av dessa kvinnoskändare och hon trots detta påstår sig ha så mycket högre moral än SD att detta parti inte kan tillåtas annonsera i denna.

Eller tidningen på min egen ort Gävle som går ut med att jag bebedrivit hets mot folkgrupp och hädat trots att åklagaren helt frikänt mig. (Att hädelseparagrafen var avskaffad kände man inte till). Eller ger plats för en socialdemokratisk riksdagsledamot att i tidningen ge sken av att jag brutit mot yttrandfrihetslagen trots att detta inte är sant. Det har jag tom åklagarens yttrande på. När jag då vill yttra mig, nekas detta!

Självklart är dessa de i grunden skyldiga till den ruttenhet som  nu spelas upp. De som skulle vara den tredje statsmakten har i stället lierat sig med makten och etablissemanget.

De har i stället för att söka sanningen och avslöja rötan inom etablissemanget skapat sig en egen moral för att kunna bekämpa sanningssägarna. Skändligare kan ingen agera.

I sin strävan att inte riskera att bli anklagade för att inte ha gjort det jobb vi rimligen kunnat begära av dem, gör vissa kvinnliga chefredaktörer och journalister sig till offer hur litet de än utsatts för dessa ynkliga mäns tafsande.

En sak borde stå klar för varje tidningsläsare. Hade media gjort sitt jobb hade detta aldrig fått fortgå som det nu gjort. För en journalist måste det endast finnas en väg - nämligen sanningens. Troheten mot denna måste vara absolut och inte ett köpslående om den, med de, med vilka man delar sina sympatier.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle





fredag 24 november 2017

Om samhällets fördärv - Ett bibliskt perspektiv - Gästinlägg

Robin Lundin återkommer här med ännu ett gästinlägg. En ung man som utvecklats  mycket under den tid jag känt honom, vilket bevisas bl.a. genom detta gästinlägg. Över till Robin:

Vi kan nu se hur globalisterna i EU och Sveriges riksdag (för att nämna några) med näbbar och klor gör allt dem förmår för att befästa sin makt genom att anpassa den främst till sig själv. Vi har sett hur yttrandefriheten blivit ifrågasatt, manipulerad och censurerad. 

Sist men inte minst har vi en regering som vansköter landet både ekonomiskt och socialt, vars enda konsekvens på sikt blir att man till varje pris plundrar landet. Men detta är bara toppen på ett stort isberg av världslig ondska, och det skulle ta allt för lång tid i anspråk att gå igenom samtliga företeelser.

Mörkret härskar

"En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn- ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning-och tänk på vad Herren vill ha. Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. 

Mer än så, avslöja dem-vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, för överallt där något blir synligt finns ljus. Därför heter det: "Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa i dig." Efesierbrevet 5:8-14

Det är detta mörker som idag genomsyrar hela vårt samhälle och som även gjorde det då aposteln Paulus nedtecknade dessa ovannämnda bibelord. Så gott som nästan överallt i de politiska intrigerna så är smörjmedlet fanatism, avund, dårskap, illvilja, jävighet, ockultism med mera, vilket sammantaget gestaltas i de maktkamper man som bekant utropar till "jämlikhet och demokratisk frihet" vilket inte är annat än ett enda stort bondfångeri. 

Den moraliska dekadensens fördärv breder ut sig ju längre in i ändens tid vi kommer och vi kan nu se tecken efter tecken på detta i de världspolitiska händelser som nu får världens sista skönhet att på allvar rämna i fasaden. 

Med ständiga hot om kärnvapenkrig och i samklang med ständigt pågående terror, hat, förföljelse, svält, miljöförstöring och övriga mänskliga umbäranden så går det inte längre att förneka det uppenbara, att människan är utom räddning att själv kunna avbryta den negativa spiralen av ondska som styr henne. 

Samma scenario spelas dagligen upp därute som en evig skräckfilm utan avslut. En djävulsk demonisk makt som får människan att bli besatt av synden, leder henne hela tiden bort ifrån Gud. 

Processen inleddes vid syndafallet och kommer pågå till Kristus kommer åter. Detta är vad Bibeln talar om. Jesus avslöjar tydligt för oss vilken taktik Djävulen använder sig av. "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd" (Johannesevangeliet 10:10). Denna tjuv och dess anhang slår Jesus fast är Djävulen. Paulus kallar honom även för "våran tidsålders gudom"  (2:a Korinthierbrevet 4:4).

Vad är Gud?

Gud manifesterar sitt väsen i tre, Fadern, Sonen och den Helige ande. Varför just bara en enda son? Varför använder han en sådan manifestation och inte i till exempel många söner?  

Jo då vi tänker oss alla människoliknande söner stå uppställda på rad med var och en i samma förhållande till sin fader, vad blir då skillnaden mot en son? Ingen alls, förutom att det krånglar till allt, det blir mer logiskt med en son, eftersom du kan plocka bort både rummet och tiden och samtidigt behålla Guds entitet.  Likaså med ett oändligt antal enkronor, så blir saken densamma att vi blir tvingade att ta till ett rum eftersom ett antal enkronor har ju på samma vis ett lika värde men de behöver ändå ett rum för att manifestera sig. 

Eftersom Gud står utanför den linjära tiden så kan han betrakta allt som ett enda nu. Det finns ingen förfluten tid eller framtid. Men däremot finns Gud som en entitet, alltså storhet i sig själv och han manifesterar sig i tre, precis som en kub har tre dimensioner. En tvådimensionell kvadrat utan djup har inget optiskt perspektiv på hur den tredimensionella kuben rumsligt ter sig. Människan är Guds skapelse och vi är därmed hans barn. Varför är då inte allt i världen Gud, även vi?  

Ty om allt vore Gud och även vi själva "allsmäktiga" så skulle vi när våra kroppar dör likt vattendroppar som försvinner för evigt när dom landar i en vattenpöl, även dö en andra död. Vi måste alltså vara fristående från honom men ändå dansa i symbios med honom. Med andra ord vi är en produkt av hans entitet.

Om nu Fadern, Sonen alltid har funnits och alltid kommer att finnas, så vill våra hjärnor  ändå envisas med frågan, men vem kom då först, Sonen eller Fadern, någon måste ju ha kommit före den ena? Om du även lägger två böcker på varandra och tänker dig Fadern, Sonen (bildligt talat), så kommer du automatiskt vilja utröna vilken bok som lades dit först. Eller hur? 

Men då är svaret återigen att tiden inte är linjär och Fadern och Sonen har därför varken något före eller efter att utgå ifrån så därför har de alltid funnits. Människan är ju alltid hänvisad till sin kausala verklighetsuppfattning och att däri försöka tränga bortom för att fullt ut förstå Gud är människan oförmögen till.

I Kristus finns hoppet och räddningen

Jesus syfte däremot är att manifestera Faderns vilja, som är av kärlek och rättfärdighet. Ingen människa eller fallen ängel kan Gud tvinga komma hem till honom, ty de måste av egen fri vilja göra det. Därav bestraffar inte Gud sina vilsna barn för dess synder, de straffar enbart sig själva. 

Detta insåg även Människosonen då han inför korsfästelsens stund sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör."

Själva uppståndelsen av Jesus efter korsfästelsen var det som gav människan själslig räddning från evig förtappelse. Synderna blev förlåtna, både retroaktivt och framgent, men det moraliska egenansvaret kopplat till individens fria vilja låg kvar då som innan och nu. 

Skillnaden var här att människan nu fick Helig ande, varför Jesus även sade att det var bättre för oss om han lämnade den här världen en stund (Johannesevangeliet 16:7).  Korsfästelsen får vi aldrig se som ett martyrskap, ty i ett martyrskap döljer sig hämnd och hat, alltså motsatsen till kärlek. Jesu korsfästelse var ett verk av Fadern, en altruistisk handling, där han tog människornas skuld på sig. 

Med andra ord, finns det ändå hopp och räddning för vår värld av idag, Paulus säger i Efesierbrevet 3:20: "Han som verkar i oss med sin kraft (nåd) och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka". Det Paulus åsyftar är Guds nåd, genom nåden finns kraft, vilken ges av Helig ande.

Slutet

Efter syndafallet och efter Jesu försoning genom korset, så inleds ändens tidevarv, alltså tiden i mellan Jesu korsfästelse och hans återkomst. När detta slutet kommer att äga rum är det dåraktigt att försöka sig på att lista ut, allt vi vet är att vi ska va förberedda och att han kommer att komma som en tjuv om natten. 

Jesus nämner även att i slutet av ändens tid kommer många falska profeter att i hans namn framträda och trots detta skall man icke tro dem utan vara på sin vakt. Det är således inte en förlust om Jesu återkomst sker nästa år eller om 350 år, det som är poängen är att han kommer.

Vad som händer vid slutet talar bland annat Uppenbarelseboken om:

"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid." (20:1-3).

Därefter kommer Guds rike att åter råda på jorden så som det från början var tänkt med skapelsen.


onsdag 22 november 2017

Om socialdemokraternas och miljöpartiets bedrägeri - Gästinlägg

Gunnar Malmström är tillbaka med ännu en betraktelse över situationen i landet. Över till Gunnar:

Socialdemokraterna och Miljöpartiets bedrägeri.

Under täckmantel av allsköns underligheter som förekommer inom Pk-eliten, Meetoo och liknande.

Just nu pågår det alldeles för mycket brus om höjd pensionsålder och en mängd underliga utspel från Magdalena Andersson om konfiskering av garantipensionen för pensionärer om de emigrerar till länder utanför EU och eventuellt även inom EU, Jakt på presumtiva lagliga skattesmitare och en hel del annat.

En justitieminister som basunerar ut att det är män som är orsaken till våldtäkter.

En Moderatledare som mer eller mindre gallskriker om att aldrig föra någon form av dialog med SD.

Liberalernas partiledning som meddelar att det fattats beslutet om att Sverige skall upphöra som självständig nation och bli en region inom det framtida Europas förenta stater.

Ordningsmakten och polisen helt handlingsförlamad genom tysta dekret från regeringen att inte ingripa oavsett hur de illegala uppträder.

Helt klart är att hela detta väldiga paket av underligheter är orkestrerat av S-regeringen i samverkan med 7-partiklanen.

(Bruset, står för overkill of information). Allmänt begrepp som innebär att det är svårt att se igenom vad som ansvariga inte vill skall synas och kunna tolkas. En form för medveten desinformation.

I skydd av bruset pågår det stora bedrägeriet som kan komma att utlösas genom att Socialdemokraterna och miljöpartiet i all tysthet kommer fram till en uppgörelse med övriga partier inom 7-partiklanen.

Samtliga som nekats uppehållstillstånd och även de som erhållit avvisningsbeslut, alternativt håller sig gömda får stanna i Sverige och ges uppehållstillstånd, TUT efter hand.

Det handlar om tusentals kända illegala i landet med avvisningsbeslut. Dessutom kan det röra sig om ytterligare tusentals illegala okända personer, huvuddelen män från MENA länderna.

Om nu inte en överenskommelse med 7-partiklanen kommer till stånd kommer det under alla omständigheter fortsättas med dimridåer fram till att det på ett eller annat sätt står klart att personer avvisade och personer utan skäl för uppehållstillstånd får uppehållstillstånd efter hand. Vad det nu innebär med orden efter hand.

Inledningsvis TUT som kommer att omvandlas till PUT. Parallellt med att övrig migration fortsätter som om inget hänt och allt är under kontroll.

Socialdemokraterna vågar inte göra klart för miljöpartiet att nu är det nog och sparka ut dem ur regeringen och ombilda till en minoritetsregering med hoppande majoriteter.

Det finns förklaringar, läget för S-regeringen är allt annat än gynnsamt för förhandlingar.

Centern står fast vid 30 miljoner migranter, med andra ord öppna gränser. Hur det skall lösas socialt och ekonomiskt ingår inte i Centerns ansvar, det vilar på S-regeringen enligt Centerpartiet.

Liberalerna som i princip inte ser Sverige som en nationalstat, enligt liberalerna är Sverige en region inom Europas förenta stater och att svenska flaggan skall bytas ut mot EU-federtionens flagga med blå botten och en stjärna för varje regiondel, när den tiden kommer.

I övrigt öppna gränser, enligt EU-ledningens önskemål och kvotflyktingar.

(EU-ledningen rekommenderar att länder med kors i sin nationalsymbol byter ut korset mot något som inte förnärmar Muslimer. För att i ett senare skede erhålla den riktiga EU-federationens flagga)

Vänsterpartiet som inte vet vare sig ut eller in i frågan och inte får vara med i den inre cirkeln genom S-partiets agerande.

Moderaterna och KDS vet att dödsstämpeln sitter direkt om de öppet stöder S-regeringen.

Därför kommer det att komma någon form av amnesti och uppehållstillstånd för illegala personer i Sverige och i första hand för avvisade och illegala Afghaner.

Hela hanteringen under de sista 6 månaderna visar att S-regeringen inte kan utmana Miljöpartiet.

Enda utvägen är att 7-partiklanen ger sin tysta välsignelse genom att partierna utanför S-MP-V lägger ned sina röster och släpper igenom MP:s  krav på partiell amnesti för Afghaner inledningsvis.

Hur den lösningen kommer att drabba S-regeringen är svårt att tolka. Men mest troligt är att Svensson fortsätter sova. Pk-kultureliten fortsätter med sexuella trakasserier. Journalister och media kommer som vanligt hänga på i dansen runt PK och Kultureliten på samma villkor.

Media forsätter officiellt klanka på USA och favorithatet mot Ryssland fortsätter som vanligt.

Det är verkligen illa bäddat i nationen Sverige på grund av inkonsekvens och rent vanvett.


måndag 13 november 2017

Om den kollapsade humanitära stormakten - Gästinlägg

Min vän Gunnar Malmström är tillbaka med ett nytt gästinlägg. Över till Gunnar:

PK-Elitens värdegrund, var och är grundlös och värdelös.

Det mesta bruset har nu klingat av. Att grundpelarna Sveriges Radio och SVT är institutioner för korrekthet, sanning och opartiskhet är sedan många år bakåt i tiden borta. Idag istället totalt infekterad av kulturer som inte ens hör hemma inom de kriminella bordellvärldarnas strukturer och politisk korrekthet (kulturmarxism).

SR-Ledningen har nogsamt blundat och fullständigt ignorerat kulturer av översitteri, verbala tvångsmetoder, sexuella trakasserier utverkat mot såväl manliga som kvinnliga anställda inom branschens olika strukturer.

Det råder inget som helst tvivel om att enskilda individer fått acceptera sexuella övergrepp med därtill hörande situationer fysiskt mot egen vilja.  

Slutsatsen är; acceptera eller du har inget uppdrag inom SR koncernen. Utåt har dock översittarna viftat med flaggan "allas lika värde".

Tyvärr är SR-koncernen inte ensam om dylikt hantverk av anställda och chefer i såväl låg som hög befattning.

Konstaterat är att i princip inte en enda så kallad statlig institution för kulturella evenemang i minst lika hög grad infekterats av kulturer som inte hör hemma inom anständighetens domäner.

Allt från Kungliga Dramaten och hela vägen ned genom hela Sveriges teaterlivs olika enheter.

Nöjesbranschers artister Film, musik, sång och artistliv har inte förskonats.

Vill du upp och bli stjärna kostar det inte bara kunskap och talang, det har i många fall kostat avkall på integritet för att nå målet.

Längre ned i ledet, innan du blivit någon, är träsket i stort oändligt.

En i stort helt gratis porrbransh för hugade spekulanter har stått till buds, under förutsättning att personen tillhör de som är något inom rådande kultur och därmed kan se till att de som råkat komma i fråga förstått att hålla tyst och inte bråka.

Framgång kan enkelt köpas genom fysiska handlingar, gäller för män och kvinnor och även mellan samma kön.

Det övergripande riktigt stora problemet för att nämnda kulturer hållits levande och även frodats har ett gemensamt utgångsläge samlat under ett namn: politik.

För att nå toppen krävs att man utåt viftar med rätt politiska flagga och står för en korrumperad värdegrund.

Nämnda värdegrunden saknar alla former av normal, anständighet, omdöme, hänsyn och empati, av den enkla anledningen att den är politisk och kan från sekund till nästa helt förändras, allt efter politikens önskemål.

Dagstidningar och journalister agerar hand i hand med politiken och regeringen som tyvärr har den totala diktaturens stämpel och signum.

Skriv vad jag önskar och absolut inte som det är om det råkar strida mot den just nu rådande korrumperade värdegrunden.

Helt uppe i toppen på denna beklämmande sörja av olika kulturer som i sista änden har samma korrumperade värdegrund, helt utan innehåll och moral sitter regering och riksdag.

Alla samhällets varbölder spricker till slut och nu sitter regering och riksdag med ett gigantiskt problem.

Hela den mediala hären av politiska förespråkare visar sig vara totalt och fullständigt korrumperade, och därtill i många fall sexualförbrytare i mindre eller större omfattning.

Vem kan sätta sin tilltro till regering och media som står för så usla hantverk och agerande?

Den humanitära stormakten Sveriges regering har fallit samman och slagits till slant av sin egen korrumperade värdegrund.

Värdegrunden bestod av trakasserier och personliga och nationella övergrepp mot allt och alla.

Detta korrupta svenska hantverk har kunnat fortgå på grund av tusentals personers totala brist på omdöme, hänsyn och empati och ytterst ansvariga är regeringarna Reinfeldt och Stefan Löfvén.

Så långt Gunnar. Läs också Erik Hörstadius utmärkta krönika i affärsvärlden med titeln "förgiftad värdergrund" här.




tisdag 31 oktober 2017

Om Sverige - en demokrati eller en skendemokrati - Gästinlägg

Robin Lundin är tillbaka med en ny analys. Han ställer sig frågan om statusen på Sveriges statsskick. Är Sverige en skendemokrati eller en demokrati? Men egen analys säger varken eller, utan Sverige är en synarki, och har alltid varit i modern tid. Läs här.

Döm själva, vad är tillståndet på Sveriges statsskick? Över till Robin:

När Håkan Juholt påstod att Sverige var på väg mot en diktatur fick han genast mothugg av självaste ers excellens Stefan Löfven själv som ansåg att Juholt överdrev. Men vem är det som överdriver egentligen?

För att klargöra det måste vi gå till botten med vad som kännetecknar en diktatur och dess motsats demokrati. Enkelt uttryckt, demokrati innebär folkvälde och diktatur dess raka motsats.

En demokrati förknippas även ofta med ordet "yttrandefrihet" och utan sådan förknippas också ofta med censur.

I en seriös demokrati är det därför tillbörligt att samhällets konstitution står orubbligt fast enligt denna princip.

Det är därtill även tillbörligt att konstitutionen inte ska kunna manipuleras eller modifieras med korsbefruktning av konkurrerande lagar som på sikt urholkar själva essensen i konstitutionen.

En högsta juridisk instans utan politisk koppling bör ha sista ordet.

Sveriges yttrandefrihet är idag långt mera obefintlig än den var på 1950-talet och på sikt kommer den med stor sannolikhet även att totalt tyna bort av de nu annalkande statliga censurprojekt i form av grundlagsbyten, statliga satsningar på PK-certifierad etablissemangsmedia osv.

Har Sveriges befolkning verkligen insett hur illa det är ställt med den svenska demokratin?

Kanske även politikerna på de beslutsfattande nivåerna frågar sig om medborgarna verkligen bör tillhandahållas någon yttrandefrihet?

De kanske anser det mer fogligt om alla ändå bara håller med varandra istället utan kritiska invändningar? Är Sverige då en fullvärdig demokrati? Eller annorlunda uttryckt: agerar Sveriges regering i enlighet med ett demokratiskt statsskick eller i enlighet med ett totalitärt?

Uppenbarligen är regeringens inställning till yttrandefriheten extremt svag, vilket syns i dess iver att genom lagstiftning såväl förbjuda ord, tankar, symboler som åsikter.

I den meningen har vi även äkta dissidenter i Sverige som av staten har blivit fängslade för att dem utnyttjat konceptet om yttrandefriheten (som i fallet med Dan Park), detta trots att staten sedan offentligt deklarerat att det är just demokratin de ämnar vilja "skydda".

Tyvärr är nu detta en internationell modetrend som genomsyrar hela EU-kommis sionen med kraftig slagsida åt Västeuropa, vilket slutligen får globalisternas välsignelse på FN-nivå.

För Sveriges del så har vår konstitution inget som helst juridiskt immunförsvar mot när jäviga politruker på regeringsnivå som med bolsjevikiska metoder ämnar experimentera med den efter eget godtycke.

Så för att återgå till Håkan Juholts senaste utspel, så måste vi ge honom rätt i åtminstone en sak, att Sverige är faktiskt på väg mot en diktatur.

Oavsett hur man definierbart själv väljer att betrakta en demokrati, så bör man ändå inse att utan reell yttrandefrihet (oavsett rösträtt vart fjärde år) så blir en sådan samhällsmodell enbart en skendemokrati.

Även styvnackade diktaturer brukar ge medborgarna rösträtt, tillåta en viss form av yttrandefrihet och kritik mot landets ledning även om dessa i sin helhet inte är fullvärdiga demokratier så vill dem utåt sett gärna framstå som sådana.

Att som bevisföring för min argumentation räkna upp alla totalitära inslag i Sverige av idag skulle nog kunna skrivas en hel bok om, varför jag i stället sammanfattar vad som ofta kännetecknar ett totalitärt samhälle, i fyra olika centrala faktorer:

-Auktoritärt ledarskap på bekostnad av folkstyret
-Religiösa och/eller pseudoreligiöst statsbärande trossatser (förmedlas via språket, symboler, traditioner/manifestationer)
-Frånvaron av en oberoende rättsstat
-Förekomst av politiska dissidenter

I ett kritiskt hänseende så uppfyller Sverige samtliga av dessa fyra faktorer, även om dessa inte tillämpas lika strikt som i länder som Nordkorea så existerar en rak linje i samma riktning.

Härvidlag går heller inte att förringa linjens realitet med hänvisning till att den är en subjektiv synvilla, eftersom dess reella innebörd de facto hela tiden förändras i proportion till något annat objekt i rummet.








lördag 9 september 2017

Om svenska kyrkans förfall och kyrkovalet

Igår förtidsröstade jag i kyrkovalet på Frimodig kyrka, det enda alternativet som finns, då politiska partier inte har i kyrkans inre liv att göra. Frimodig kyrka, som sätter Jesus, kyrkans överhuvud, främst. Precis som det skall vara.

Ett trossamfund, som svenska kyrkan är sedan sekelskiftet, bygger på kristen tro och har inget med politik att göra. Något jag skrev om här.

Jag återinträdde i svenska kyrkan av endast denna anledning, för att kunna rösta, och lämnar nu svenska kyrkan igen. Om svenska kyrkan blir renad och kristen igen, ja då kommer jag tillbaka permanent.

Min vän Helena Edlund, prästen och samhällsdebattören i vars trädgård jag mötte Jesus i juli 2016 (läs här), har skrivit  flera utmärkta artiklar i det goda samhället. Två av dem hittar du här och här. Läs dem!

Svenska kyrkan är idag inte kristen längre utan kulturmarxistisk. Skulden för detta ligger helt på socialdemokratin, Sveriges största samhällsförstörande parti som jag skrev om här.

En vän, författaren Micke Håkansson skriver:

Under sitt långa maktinnehav har socialdemokratin notoriskt undergrävt traditionella högerbastioner som kyrkan, försvaret, familjen och småföretagandet. 

Under 1900-talets två första årtionden utmanade den ateistiska socialdemokratin kristendomen och kyrkan starkt. Men den utmaningen övervanns genom förenade krafter av Nathan Söderblom, ungkyrkorörelsen och frikyrkligheten. 

Det satte sin prägel på mellankrigstiden. 

Denna kristna offensivs höjdpunkt var proklamationen 1941 då kyrkomöte och riksdag tillsammans antog uttalandet ”Den svenska linjen är den kristna linjen”. 

En orsak till socialdemokratins något oförmodade kompromissvilja var att Harald Halléns demokratiska folkkyrkotanke under 1920-talet vann över ateisterna och sekulariseringsivrarna inom socialdemokratin.

I det långa loppet har den demokratiska folkkyrkotanken politiserat och sekulariserat Svenska Kyrkan inifrån, men denna process har huvudsakligen med utvecklingen från slutet av 1950-talet och framåt att göra. 

Från 1950-talet drev akademiska publicister som Herbert Tingsten, Ingemar Hedenius m.fl. energiskt debatter och kampanjer som principiellt ifrågasatte kyrka och religion och fick präster och teologer att släppa greppet om problemformuleringarna – för att socialdemokratin skulle kunna ställa sina anspråk på dessa.

För den svenska socialdemokratin har till och med Svenska Kyrkan - trots den socialdemokratiska ideologins ateistiska inriktning - fått sin funktion i den socialdemokratiska agitpropen. 

Från 1920-talet och framåt genomförde socialdemokratin en alltmer ingående omgestaltning och politisering av kyrkan, i syfte att få den att så att säga gå i Statens ledband. 

Så småningom kom detta att leda till den ordning vi har idag, att såväl kyrkomötets ledamöter liksom stiftsfullmäktige tillsätts av partier, och att också både ärkebiskop och övriga biskopar tillsattes av Regeringen. 

Likväl torde det politiska greppet om kyrkan idag vara relativt störst högre upp, i kyrkomöte, kyrkostyrelse och stift. 

På detta vis har Svenska Kyrkan radikaliserats både utifrån och inifrån. Värdet av detta för spridandet av socialdemokratisk propaganda kan inte överskattas. 

För många har ärkebiskop K.G. Hammar kommit att personifiera den vänstervridna slagsidan hos Svenska Kyrkan.

Vilken roll har då kyrkan spelat i Sveriges utveckling? 

Upphävandet av den svenska statskyrkan var under flera decennier föremål för allvarliga och ingående diskussioner. 

Folket, här i dess vidare bemärkelse, var för ett åtskiljande mellan kyrkan och staten - liksom prästerskapet själva, som givetvis önskade sig större frihet. Men det var just kyrkans större frihet som socialdemokratin inte ville frambringa, varför man förhalade saken länge och väl.

Socialdemokratins stora motvilja mot att skilja kyrkan från Staten handlade ytterst, om den moraliska kontrollen över medborgarna. 

Den i grunden ateistiska socialdemokratin ville för det första inte tappa kontrollen över de aktivt kristna och för det andra ville de inte att kyrkan skulle få något slags eget moralsikt grepp om Staten och samhällsordningen. 

Kyrkan predikar ju en annorlunda personmoral än den socialistiska, något som naturligtvis alltid är ett hot mot en statsmakt vars syfte är kontroll snarare än understöd. 

Socialdemokraterna var dock också rädda, för att kyrkan skulle kunna söka tävla i fråga om de sociala trygghetssystemen, de som blivit socialdemokratins eget evangelium, genom att bota och ta hand om fattiga och sjuka så som kyrkan alltid har gjort. 

Detta skulle rikta tacksamhetskänslor åt för socialdemokratin ofördelaktigt håll. Samtidigt utgjorde statskyrkan en kännbar både ekonomisk och politisk belastning för socialdemokratin, varför något slags åtskiljande mellan Staten och kyrkan var önskvärt.

Den lösning som kom att passa socialdemokratin bäst var först och främst ett gradvis poliserande av organisationen, följt av kyrkans skiljande från Staten år 2000. 

Det kan här vara på sin plats att närmare teckna denna utveckling. De politiska ingreppen i Svenska Kyrkan påbörjades med att Regeringen tillsatte en utredning 1919-1923 (efter beslutet om kvinnlig rösträtt 19018) och ytterligare en 1946-1950, för att öppna prästämbetet för kvinnor. 

Svenska Kyrkan sade båda gångerna. Nej till regeringens förslag, eftersom påbuden kom utifrån och motiverades med skäl som inte stod på kristen grund. 

1957 hölls kyrkomöte, och riksdagen ålade kyrkan att försöka igen. Man sade återigen Nej, och ville ha mer betänketid för teologisk och ekumenisk överläggning. 

Etablissemanget (massmedia och politiker) utsatte då kyrkan för en enorm press, för att man i eltkrosvalen skulle välja ledamöter som hade ”rätt åsikt”, men 1958 blev det på nytt Nej. 

Efter år 1958 började också radikaliseringen inifrån.

Socialdemokraterna började tillsätta biskopar som i mycket var motståndare till kyrkan, men vänner av socialdemokratin. 

1972 tillkännagav Alva Myrdal att de teologer som inte vigde kvinnor, och som motsatte sig reformen, inte kunde vigas till biskopar. 

Nu stod det klart att kyrkan fortsättningsvis skulle styras uppifrån. Den majoritet som fanns inom kyrkan frystes ut och tystades, bland annat genom Jämställdhetsombudsmannens (JämO) inrättade 1979. 

Med hjälp av JämO kunde Regeringen ha god kontroll över kyrkans verksamhet. Och eftersom socialdemokrater tillsatte kyrkan styrelse kunde snart majoriteten kvävas, så pass att man i slutet på 1970-talet utvärderade kvinnoprästmotståndarnas mentala hälsa, och ”negativa klimat”. 

JämO beslutade vidare att inga kvinnoprästmotståndare skulle prästvigas, för att ytterligare tunna ut motståndarlinjen.

Under 1980-talet konverterade ett antal präster till andra kyrkor, medan många andra övergav kyrkan helt och anklagade kyrkan för att ha övergivit Gud och kristendomen till förmån bland annat för feminismen. 

År 2000 skildes så slutligen kyrkan från Staten, åtminstone i bemärkelsen att vänsteranstrukne K.G. Hammar (ärkebiskop 1997-2006) blev den sista av Regeringen utsedde ärkebiskopen. 

2001 genomfördes också det första valet inom kyrkan, där folket fick säga sitt, vilket delvis bidrog till att undergräva socialdemokratins makt över kyrkan. 

Själva den partipolitiska strukturen i kyrkorådet innebär dock i praktiken att politikerna fortfarande styr.

Så vill du vara med och rädda svenska kyrkan skall du absolut inte rösta på något politiskt parti. Du skall rösta på Frimodig kyrka som har Jesus i centrum. Läs här.

Röstar du på ett politiskt parti så är det bästa du kan åstadkomma att dra ut något på kyrkans totala sönderfall och dödskamp. Kyrkan är ett trossamfund, Kristi kropp, och skall hållas ren från politiker.

Läget är akut nu i och med att kulturmarxisterna (ateister) via socialdemokraterna har kapat svenska kyrkan. Läs Ann Heberleins artikel på ledarsidorna med titeln "När kyrkan mötte Marxismen" här och artikeln i kyrkans tidning med titeln "Dags att ta avstånd från 68-kyrkan" här och artikeln med titeln "Betongväldet - om socialdemokratins kontroll och maktfullkomlighet" här.

De måste bort, och Jesus måste tillbaka som svenska kyrkans överhuvud. Politik tillhör världen (som kontrolleras av satan) och kyrkan är som sagt Kristi kropp (eller borde vara det) så rösta rätt i kyrkovalet och gör ditt för att rädda svenska kyrkan och Sverige från Guds dom!

Ta ställning för en kyrka fri från partipolitik, för en kyrka med kärlek till Guds ord och för en kyrka med Jesus i centrum! Rösta på Frimodig kyrka!




lördag 2 september 2017

Om varför Public Service bör skrotas

Robin Lundin är tillbaka med ett nytt gästinlägg. Över till Robin:

Varför Public service bör skrotas 

Vart går gränsen för ren objektiv nyhetsförmedling och tendensiös sådan? 

I fallet med Public service allenarådande bruk av termen "ensamkommande flyktingbarn" kan enkelt utrönas en tendensiös princip som uppsåt. 

Detta förfarande förstärks än mer om den aktuella nyheten går att avslöja som bestående av fullvuxna karlar. 

I ett normalfall av objektiv nyhetsförmedling (som Public service självmant utnämner sig till) så hade journalisterna undersökt källan innan publicering och därvidlag även kompletterat artikeln med det kompletta informationspaket som artikeln av reella orsakssamband berör. 

I fallet med Public service så utelämnas medvetet olika information (av ideologiska skäl), så som exempelvis i fallet med den polis som knivskars i närheten av Medborgarplatsen nyligen. 

SVT valde konsekvent att utelämna uppgiften om den gripne och numera häktade ynglingens etniska ursprung. 

En uppgift som i varje kulturmarxistisk vänsterliberal föreställningsvärld saknar orsakssamband till psykologisk prägling och därmed beteende. 

Gränsen mellan att utelämna information av ideologiska skäl passeras således med vilja av SVT, vilket gör SVT i jämförelse med exempelvis Fria Tider och Nyheter Idag som mer tendensiös. 

Dock är ingen nyhetsförmedlare helt objektiv, varje redaktion har en agenda, vilket omfattar såväl alternativ som MSM-media. Skillnaden är dock att det hycklande SVT och SR utger sig för att vara "politiskt opartiska", vilket är såväl uppenbart felaktigt som direkt hånfullt mot medborgarnas egna intellektuella kapacitet. 

Till råga på allt, så är vi inom kort tvingade att försörja Public service via vår skattesedel (istället för via tv-licensen) och MSM-media skall även slippa reklamskatten! 

Detta går även parallellt med dom långtgående planerna via grundlagsbyte regeringen har om att medborgarna ska "hållas på mattan" genom digitalisering av den gamla åsiktscensuren. Public service-funktion är enbart som statens uppfostringsmaskin och när medborgarna nu bojkottar genom att säga upp tv-licensen så tvångsbeskattar man dessa istället.

Vad skulle ske om alternativa medier bad om att få samma privilegium? 

Skulle staten bevilja dem rätten att tvångsbeskatta samtliga medborgare? Knappast, varför? På grund av ideologisk agenda! 

Det politiskt korrekta landskapet i Sverige gör att landet inte är moget att inneha och distribuera en verksamhet i enlighet med Public service, varför den omgående istället borde skrotas. Detta kunde vi se prov på då regeringens medieutredning försökte förändra presstödet enbart i syfte att frånta Nya Tider dess statliga presstöd. 

I den situationen då Public service inte längre får positiv särbehandling på såväl åsikter som ekonomisk försörjning, så kommer givetvis branschen SVT och SR inte att gå i graven. 

Däremot kommer den att få banta ner sin kostym och förmodligen rekrytera lite mer kompetent personal till sitt bolag såvida den inte har drivkraften att sluta som en liten vänsterextrem sekt med enbart hundratalet konsumerande prenumeranter. 

Så långt Robin. 

Politisk korrekthet är ett annat namn för kulturmarxism som är den förhärskande politiska ideologin i Sverige idag. Jag har tidigare skrivit om kulturmarxism här.

Alliansen har genom sin nyliberalism anslutit sig till kulturmarxismen och därför är alliansen idag lika Marxistisk som socialdemokratin och miljöpartiet. 

Man är förenade i beslutsamhet att genomföra den ondskefulla agandan för en ny världsordning (NWO) där storbanker och amerikanska storföretag skriver agendan och demokratin och omtanke om folket och landet inte längre existerar då det är ett totalitärt Marxistiskt system man implementerar genom t.ex. EU. Läs här

Kulturmarxismen är ideologin för NWO.

Socialismen är motorn i denna nya världsordning som jag skrivit om här.

Detta är den politiska mardröm vi tvingas leva i och som pumpas ut av Public Service och mainstreammedia i indoktrineringssyfte så att vi skall bli snälla och fogliga slavar åt eliten.

Läs också mitt inlägg från november 2016 om mainstreammedia som redan förlorat kampen om ordet här.





onsdag 16 augusti 2017

Om Svensk politisk struktur och dess skavanker-en analys - Gästinlägg

Robin Lundin är tillbaka med ett nytt gästinlägg. Över till Robin:

Våra politiker talar ofta om frihet, där man refererar till att vi måste skydda oss ifrån ofrihetens ständiga attacker på densamma. Måste dock friheten kräva kontroll för att upprätthållas? Kan det inte existera en autonom frihet som inte kräver ofria inslag i denna fria svenska toleranta demokrati? Krävs även ett ömsesidigt avtal inom majoriteten för att friheten ska lyckas slå rot?

Det är bara att betrakta den svenska lagstiftningen av idag.

"Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter." (Brottsbalken, 16:e kapitlet 8:e paragrafen)

I klartext säger således lagen att man är inte ostraffat kan använda sig av yttrandefrihetsgrundlagen (som normalt gäller) i de fall då man haft uppsåtet att yttra en åsikt gentemot en individ ovannämnda attribut och utifrån sin grupptillhörighet rent subjektivt kan ta personlig anstöt.

I USA så försökte man för en tid sedan stifta en likartad lag, vilket USA:s högsta domstol lade in sitt veto emot, då man fann lagförslaget strida mot landets konstitution. Sveriges grundlag är dock inte skyddad av vår högsta domstol, som saknar juridisk myndighet att lägga in veto i de fall politikerna ämnar stifta lagar som reducerar den.

Detta är förklaringen till att Sverige har fängslat personer för påhittade åsiktsbrott, som i vissa fall även behövt lämna landet som politiska flyktingar. Lagen hets mot folkgrupp är med andra ord inget annat än en antidemokratisk lag, tillkommen som en respons av det politiskt korrekta åsiktsklimatet.

Detta åsiktsklimat innehåller även mängder av moraliska pekpinnar, således är lagen även en åtgärd för att upprätthålla en påtvingad samhällsmoral. Problemet med att en individ ges juridiskt stöd att kunna hävda sin grupptillhörighet som skäl för att kriminalisera en annan medborgares yttrande av åsikt, är just den att förflyttningen mellan individ och grupp öppnar upp för godtyckligt subjektiva åtaganden rent juridiskt.

Härvidlag vill jag återgå till den ursprungliga frågan och synen på frihet. Upplysningstiden betraktade det mänskliga förnuftet som ett egenvärde i människans inre väsen och fäste därav oerhörd vikt vid hennes egenansvar över den "moraliska sanningen". Man såg hellre en öppen än en sluten debatt för att främja detta egenansvar. Att som ett lagstiftande parti enkom hävda att ens upplevda samhällsvision rent moraliskt är övertygande nog utan att först ha prövats av en opartisk domstol med hänsyn till de konstitutionella rättigheterna är således en allvarlig kränkning av dessa rättigheter och inte svaret på en rationell process av vårt blotta förnuft.

Den "moraliska sanningen" som ligger till grund för en sådan kränkning triumferar således över det goda samvetet och bryter mot den jämlika förbindelse mellan stat och individ som i ett demokratiskt samhälle annars råder. Vad blir resultatet om man suddar ut synen på det rationella egenansvaret och samtidigt förmågan att kunna studera civilisationens struktur?

Det är uppenbart att de intellektuella på våra universitet har bragt upplysningstraditionens idéer i medveten glömska. Detta i kombination med en vänsterradikal massmedia som innehaft monopol särställning varvid man utövat en tankekontroll i paritet med renodlade diktaturer. Konsekvensen har skapat en politisk elit som självmotiverad varit bakbunden till händer och fötter inför rådande massmediala förhållningsorder.

Massmedias nuvarande projekt är att uppfostra sverigedemokrater, vilket gäller såväl statlig censurmedia som privatägd sådan. Fördelarna med införandet av ett amerikanskt konstitutionellt system i Sverige är bland annat att den politiska kulturens primitivt diffusa försök att begränsa individens frihet blir så ofantligt mycket svårare än under nuvarande ordning.

Till detta fogas en allmän acceptans för jagets betydelse framför kollektivet utan att det inskränker samhällets demokratiska nyckelfunktioner. Gemensamt för samtliga antidemokratiska samhällen är just att kollektivets funktion får karaktären av individuella proportioner.

Lösningen är att helt förändra grundlagen och statsskicket från monarki till republik, så att den istället konstrueras efter amerikansk modell. Resultatet skulle då omedelbart leda till att lagen hets mot folkgrupp skulle betraktas som olaglig och därmed ogiltigförklaras. Medborgare skulle inte längre riskera att staten dömer dem till fängelse för åsiktsbrott och demokratin skulle segra.

Problemet är att detta skulle även utgöra ett hot mot såväl den massmediala som den politiska adeln av idag och dess privilegier, varför man med näbbar och klor ironiskt nog skulle kalla en sådan reform för antidemokratisk, vilket i sig bara verifierar dess okunskap om politisk filosofi. Det tycks därför som det råder kronisk dekadens i vår svenska politiska kultur. Det är snarare en ful ovana som kan och måste rättas till om vi i framtiden vill ha tillbaka vår demokrati. Lagar går alltid att reformera, så länge dem inte är religiöst heliga sådana, frågan är om dagens svenska politiska kultur kanske bär en religiös skepnad? I sådant fall är Sverige en teokratisk sekulär skendemokrati.







fredag 11 augusti 2017

Om landet som byggdes med svett och tårar - Gästinlägg

Karin är tillbaka med ännu ett gästinlägg. Över till Karin:

DETTA LAND HAR BYGGTS MED BLOD, SVETT OCH TÅRAR !

Ja, blod! för Sverige var för länge sedan ett land som var en nation som i långa tider var i krig och det var "folket" som blödde!

Det var folket som röjde mark, grävde diken, bröt malm och odlade de karga markerna. De svalt för att föda sina barn och för att barnen skulle få det bättre än de haft det.
De som byggde landet slet i sitt anletes svett för att vi efterkommande skulle få det bättre än de haft det!

De slet från morgon till kväll och "krökte ryggen" för överheten. Men de kämpade vidare.
De odlade upp marken och drev sina små jordbruk, de slet i gruvorna, de byggde upp och slet i fabrikerna, de kämpade i sina små fiskebåtar, hantverkarna kämpade i sina små bodar osv. !
Sången "Vi bygger landet" säger mycket om hur våra förfäder arbetat för att vi idag ska ha den välfärd de inte fick !


(The country need the workers, but the workers don't need the country.)

En sång som socialdemokratin tidigare stod för, men efter Trotskisternas och Marxisternas infiltration har socialdemokraterna vänt Sveriges Befolkning ryggen!

Socialdemokraterna har börjat anse att de är Sveriges "nya adel" och de har glömt vad "de som byggde landet" kämpade för.

Sveriges välstånd har byggts av människor som hade visioner om hur deras efterkommande skulle få ett bättre liv!

De lyckades bygga upp ett land som i början av 1970-talet hade ett välstånd som alla i Sverige kunde njuta av och som alla bidrog till efter förmåga !

Den generation som fått allting gratis på grund av förfädernas kamp i "blod, svett och tårar" glömde sina förfäders historia. De tog Sveriges välstånd för givet!

Ett välstånd som de ansåg vara oändligt, de insåg inte att även ett rikt land snabbt kunde raseras om man inte hushållade med de begränsade resurserna som fanns.

Samtidigt blev de indoktrinerade till att ha dåligt samvete för att de hade fötts till ett välstånd de själva inte bidragit till. De blev indoktrinerade av Marxisterna till att dela med sig av det begränsade välstånd som deras förfäder byggt upp.

De hade fått allt "gratis" av sina förfäder och insåg inte att det alltid måste finnas en balans mellan tillgång och efterfrågan.

Sedan fick politikerna storhetsvansinne och ville utmärka sig som "världens frälsare". De började se sin ideologi som en "religion" som de skulle sprida över hela världen !
De började använda de pengar som skulle säkerställa välståndet för kommande generationer för att indoktrinera och försörja människor i länder där de inte själva brydde sig om att ta hand om sina egna medborgare!

De ledande politikerna hade storhetsvansinne och gav bort det svenska folket slitit och kämpat för att få, till andra länders befolkningar som inte gjort något för att förtjäna detta. Vare sig de ville ha det eller inte!

De länder som ville ha hjälp till självhjälp fick istället obegränsade bidrag, utan att behöva anstränga sig.

De ansåg sig själva vara en "humanitär stormakt" bara för att de hade tagit på sig "spenderbyxorna". Men de tog aldrig reda på vad de verkliga behoven bestod av.

De "öppnade kranen" och gav bort det välstånd som deras egna barn och barnbarn skulle få ärva. Utan en tanke på att inflödet till det som byggt välståndet sinade, då de själva inte bidrog med sin del av ansvaret.

Allt detta för att sprida sin "ideologi" och "demokratisera" hela världen enligt Marxisternas strategi.

Alltför många avlönades av skattepengar som andra slitit ihop.

Det byggdes upp ett "spindelnät" av föreningar och organisationer för att kunna avlöna sina egna agitatorer.

Sverige hade börjat bli ett land av människor "i kostym" och "kontorskläder".

Alltför få satsade på produktiva sysselsättningar!

Män i arbetskläder byggde Sveriges välstånd under flera århundraden och män i kostym raserade det välståndet på bara några få år.

Dags att vi börjar visa hänsyn till de som byggt upp vårt fina land och att börja vårda det arv vi ska lämna över till våra barn!



Fler inlägg av Karin hittar du här, här, här och här.


Om den politiska korrekthetens ideologiska ursprung och dess självmotsägelser - Del 3 (Gästinlägg)

Robin Lundin är tillbaka med del 3 av sitt inlägg om politisk korrekthet och hur det förstör Sverige mitt framför ögonen på oss. Del 1 hittar du här och del två hittar du här. Över till Robin:

Politiker av idag talar ofta om "vår demokrati" som om den vore något självklart.

De glömmer dock att demokratin som statsskick bara är en formell angelägenhet, där snarare den politiska korrektheten är det regerande statsskicket.

Mer eller mindre likt en osynlig ande spökar den allestädes närvarande bakom var och vartannat TV-inslag, radio-program, debattprogram och myndighetsbeslut.

Med floskler arbetar maskineriet sig fram, nu senast i raden begreppet “med rasist”, vilket tragikomiskt nog skulle kunna liknas vid påståendet: “Om du inte är en “medkommunist” så är du en medrasist!”

Allt detta sammantaget har eliten lärt oss är adekvat med ett äkta folkstyre. Motsägelsen blir än mer uppenbar, då samma politiker anser att svenska folket inte ska få folkomrösta om vilken nivå på asylinvandring Sverige ska hantera. Eller respekten för individens autonoma rätt i fråga om vilket kön den anser sig tillhöra.

Något som för övrigt statsfeminismen förbehåller sig rätten att uppfostra medborgarna med från vagga till grav.

Överallt tycks istället "vår demokrati" helt plötsligt befinna sig i  så pass förträffligt skick att det inte ens är värt att låta majoriteten avgöra sina egna liv.

Till statsskicket beträffat är "vår demokrati" i praktiken en skendemokrati, där riksdagen och regeringen efter eget godtycke på sikt kan manipulera grundlagen utan att en högsta domstol kan blockera genom veto.

Detta är nackdelen med den svenska monarkin, framför ett amerikanskt system med republik.  Politisk korrekthet av idag sveper över Sverige likt en löpeld och riskerar på ett fåtal decennier att kraftigt inskränka dom demokratiska fri och rättigheterna helt i linje med dom gemensamma attribut som kännetecknar en totalitär stat (övervakningssamhälle, kontrollsamhälle med mera).

Den politiska korrektheten står på rak kollisionskurs med den västerländska civilisationen.

Dess idétradition sprungen ur idén om folkuppfostran, skendemokrati är enbart lojal till en kulturmarxistisk nomenklatur inspirerad av den ursprungliga marxismen.

Många sätter i dag tilltro till att socialdemokratins främsta mål är att skapa ett välfärdssamhälle. Man glömmer dock att socialdemokratins ideologiska övertygelse är stöpt ur socialismen (marxismen) och att konsekvensen av deras handlande idag blir det motsatta till vad dem hävdar.

Produktionsmedlen inom marxismen skall tillhandahållas inom statens regi, något som översatt till dagens svenska samhälle blir såväl varor, tjänster som kapital.

Inte bara arbetaren inkluderas, likväl den importerade bidragstagaren.

Att vi har en blandekonomi passar kulturmarxismen utmärkt. Utrymmet för att skapa ett nytt proletariat erbjuds och måste därför exploateras. Utan denna permanenta underklass får man därför ingen legitimitet för sin egen maktapparatur, varför man även är så mån om dess framtida existens. Att ha ett homogent etniskt folk med ett välfärdshem är garanterat ett problem för den statsapparat som livnär hela sin makt av enbart rätten att få administrera produktionsmedlen.

Hela Sveriges BNP ska nämligen administreras av staten och näringslivet med åtskillnaden att staten alltid kan förbehålla sig rätten att vara medborgarens förälder, oavsett hur dålig den är.

Resultatet blir att staten även automatiskt tar sig rätten att bestämma vilken nivå på asylinvandring landet ska få, vilket successivt bygger upp en enormt stor "bidragsklass" som slutligen kommer att knäcka välfärden. Resultatet då kommer att bli inställda pensioner, utebliven sjukvård, skola och övrig social service.

Där kommer kanske upp emot 90 % av befolkningen att leva på u-landsnivå med endast en liten rik elit i toppen. Denna elit kommer säkert fortsätta intala massorna om "allas lika värde" trots att det vardagliga faktum om allas lika misär lär svida som salt i öppna sår där denna elit samtidigt kommer att smörja sitt krås på dess bekostnad.

Samtliga svenska partier av idag som någonsin befunnit sig i regeringsställning har dessvärre varit antingen direkt styrda av eller indirekt influerade av kulturmarxismen.

Det är den som vill centralisera makten, upplösa kärnfamiljen, öka elitens vetorätt, skapa interna motsättningar, slopa konsekvensneutral utbildning genom ökad propaganda, utbreda fattigdom genom sociala orättvisor och så vidare.

Lösningen på problematiken är att öka folkbildningen i samhället angående den kulturmarxistiska lärans syfte samt dess följdkonsekvenser för samhället i stort där den slår rot.

Det är oerhört viktigt att påvisa hur kulturmarxismen är direkt fientlig till den västerländska civilisationen, vilken föddes av romersk rätt, grekisk filosofi och vetenskap.

Ett demokratiskt samhälle med jämlika villkor för alla och envar borde därför inte administreras av någon som helst politiskt korrekt överideologi.

Varje sådant samhälle är dömt att på demokratisk väg bli ett fiasko. Däremot av en genuin moralisk kategori vars värdeomdöme om den absoluta rättvisan, som gäller före några andra på förhand givna uppfattningar, kan i förlängningen enbart rädda demokratin ifrån den politiskt korrekta antidemokratins absorption.




tisdag 8 augusti 2017

Om den politiska korrekhetens ideologiska ursprung och dess självmotsägelser - Del 2 (Gästinlägg)

Robin Lundin är tillbaka med del 2 av sitt gästinlägg om politisk korrekthet i Sverige. Del 1 hittar du här och del 3 hittar du här.

I vanlig traditionell media kommer ibland invändningar mot censur, som om det vore farligt av den blotta anledningen att vi i ett sådant scenario skulle försätta oss på ett sluttande plan. De missar dock att vi redan i nuläget sedan lång tid tillbaka befinner oss på detta sluttande plan. Och jag skall förklara varför.

I den lagrådsremiss som regeringen lämnade till Lagrådet den 22 juni 2017 föreslog man att inskränka yttrandefriheten och tryckfriheten genom grundlagsändring.

Remissen går enkelt att hitta på regeringens hemsida under benämningen: "Ändrade mediegrundlagar".

För att göra en 390 sidor lång remisshistoria kort så syftar förslaget till att Sveriges yttrande och tryckfrihetsförordning inte längre ska ge något grundlagsskydd för alternativa medier som vill publicera uppgifter på exempelvis dömda brottslingar av annan etnisk härkomst än svensk.

Att publicera detta för regeringen misshagliga fakta eller yttranden ämnar man således kriminalisera, eftersom traditionell medias självcensur inte vaccinerar tillräckligt effektivt mot alternativmedias verksamhet.

För att saluföra nedmonteringen av yttrandefriheten påstår man sig absurt nog även vilja förstärka densamma. Yttrandefriheten är ständigt på fallrepet, vilket vi har att tacka veritofoberna i regeringen för.

Med en diktatorisk samverkan mellan de makthavare som reellt existerar inom den politiska och mediala adeln kommer man att motivera sin olagliga reform som demokrativänlig, oavsett dess dolda dunkla motiv.

Diktatur blir demokrati, censur yttrandefrihet. Ofrihet blir frihet. Det gäller att skydda medborgaren från sig själv.

Om vi låter oss intellektuellt analysera vad som kan menas med begreppet yttrandefrihet, så innebär det givetvis inte statlig censur genom slopande av grundlagsskydd, med risk för böter eller fängelsestraff för den som använder sig av precis samma yttrandefrihet som i inte minst USA sedan år 1791 står fast i dess "The First Amendment".

I USA är yttrandefriheten betydligt mer skyddad och respekterad än den någonsin varit i socialdemokraternas DDR-liknande tidevarv.

För socialister har medborgares bruk av yttrandefriheten oftare betraktats som “missbruk” av densamma, något som alltid varit ett problem som måste åtgärdas förr eller senare.

Ursprunget till den politiska korrektheten av idag är en kombination av såväl globalism, kulturmarxism (se länk) som vänsterliberal utopi.

Ursprunget till USA:s konstitution och dess yttrandefrihet är stöpta ur upplysningens liberala tankeströmningar som såg ett egenvärde i medborgares rätt att öppet och fritt ventilera åsikter mot varandra oavsett politisk divergens parterna i mellan.

För dess garanti så fick således inga gränsdragningar hamna på kollisionskurs med den.

I den svenska Yttrandefrihetsgrundlagens första paragraf står först:

1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Dock är denna första paragraf i princip redan ogiltigförklarad av lagen om “hets mot folkgrupp” som kan fängsla eller bötfälla personer som uttrycker för staten en misshaglig åsikt.

Lagen är tillkommen på initiativ av tidigare socialdemokratiska regeringar och har inte heller avskaffats under borgerliga maktinnehav, trots att den så uppenbart stryper den första paragrafen i yttrandefrihetsgrundlagen.

Såväl socialdemokrater som moderater har uppenbarligen haft tillkortakommanden med att hysa det egenvärde USA:s politiska kultur låtit göra genom sitt "The First Amendment", varför man annars hade avskaffat "hets mot folkgrupp" och återinfört yttrandefrihetsgrundlagen.

Nu vill man istället fortsätta i den nedåtgående spiral som pekar rakt mot den åsiktsdiktatur där man inte förlitar sig ett skvatt på medborgarens individuella rationella egenansvar gentemot staten och istället omyndigförklarar denne.

Anledningen till att man vill pulverisera den lilla strimma av yttrandefrihet samt tryckfrihet som i nuläget finns kvar, har att göra med den misslyckade invandringspolitiken (till följd av politisk korrekthet) vars samhällsförändringar är större än någon annan i tidigare svensk historia.

De tabubelagda följdkonsekvenser därav är man i desperat behov av att dem skall förbli oupptäckta för pöbeln.

Likväl är man relativt försiktig att påvisa sitt uppsåt, varför man även skriver en lagrådsremiss på hela 390 sidor med baktanken att endast ett fåtal obetydliga personer kommer orka att läsa igenom den.

En uttorkad död blomma skall sålunda bringa illusionen av en fullt utslagen frisk vårblomma.  


måndag 7 augusti 2017

Om den trojanska hästen - Gästinlägg

Dags för ett nytt gästinlägg av Karin. Ett relaterat inlägg hittar du här.

DEN TROJANSKA HÄSTEN !

eller MARXISTERNAS inflytande på Svensk Politik !!

Efter flera splittringar inom det som tidigare var Sveriges Kommunistiska Parti, började "Trotskister" (som är en gren av Marxism) att infiltrera Socialdemokraterna.

De ville ha inflytande, och Socialdemokraterna var troskyldiga och samtidigt ivriga att behålla den politiska makten, så de blundade för att dessa "Trotskister" inte riktigt följde den tidigare Socialdemokratiska politikens agenda.

Socialdemokraterna var så självgoda att de intalade sig själva att dessa "Trotskister" hade insett att S politik var den bästa.

MEN Trotskisterna var bara ute efter INFLYTANDE och var mycket aktiva inom politiken.

------------------------------------------------

Det var främst inom SSU som de fick inflytande. De unga var mera lättpåverkade och lätta att manipulera.

Trotskisterna argumenterade med känsloargument, och struntade i fakta och verkliga förhållanden.

Trotskisterna introducerar termen "politiskt korrekt", det vill säga de som har samma politiska inställning som dom.

Trotskisterna argumenterade enligt devisen "vi mot dom" och påstod sig stå på de "förtrycktas sida". Spelade på den "svenska avundsjukan" och alla som hade det bra skulle skämmas.

Och vem ville inte få det bättre och ingen ville tillhöra "utsugarna".

* "Goda" mot "onda", där de "goda" var de som höll med Trotskisterna och alla andra var "onda".

* Folket mot den ekonomiska Makteliten.

* Kvinnan mot Mannen

* De unga välutbildade mot tidigare generationer.

* Sexuella minoriteter mot "homofober"

* "Allas lika värde" oberoende av vad man gjort eller inte gjort.

* "Värdegrund" började användas istället för "politisk inriktning".

* Västvärlden mot "tredje världen"

* De unga skulle få forma sin egen framtid utan att ta hänsyn till "det gamla samhället".

och så vidare.....

ALLA metoder för att få sin vilja igenom var tillåtna enligt Trotskisterna, även de olagliga. Det var de som indoktrinerade SSU till att börja med VALFUSK genom olika metoder. En annan var att springa runt på nätterna och riva ner de andra partiernas valaffischer.

Att lura sig till mera partistöd genom att manipulera medlemsregistren var en annan av deras idéer. Heder och självrespekt var av ondo.

https://www.svd.se/misstanke-om-fusk-i-ssu-utreds/om/sverige

Endast ett fåtal av SSU-distrikten blev påkomna officiellt, för de andra distrikten blev varnade av S och de rensade sina medlemsregister innan pressen kunde kontrollera dessa.

Att använda lögner och komma med direkt personangrepp på meningsmotståndare, i sin argumentation är ett kännetecken på dessa trotskister. Personangrepp som inte behövde innehålla någon sanning.

Upprepar man ett osant påstående tillräckligt ofta så tror andra att det är sant. Är det flera som kommer med samma lögn, som tror till slut andra som inte känner till sanningen på den lögnen.

-----------------------

Men de ansåg också att INGEN fick äga mer än någon annan och att all världens rikedomar skulle delas lika. Detta oavsett om man bidrog till dessa rikedomar eller inte. Vi i västvärlden skulle "skämmas" för att vi hade det så bra.

De ville indoktrinera andra länders politik, genom att ändra på det Svenska biståndet.

http://www.sida.se/Svenska/sa-arbetar-vi/Detta-ar-svenskt-bistand/

Från att ha varit ett humanitärt bistånd, till att använda pengarna som  ett ekonomiskt påtryckningsmedel för att "socialisera" dessa länder. Något som Socialdemokraterna tyckte lät bra.

Socialdemokraterna som ansåg att DERAS politik var den enda rätta.

Trotskisters agenda var att sprida den Marxistiska socialismen över hela världen. Gick det inte att infiltrera och indoktrinera människor så skulle de genom olika påtryckningsmedel tvingas att rätta sig in i leden.

"Alla" skulle ha rätt till Svensk välfärd, men ingen tänkte på att andra uppfattade det som att de hade rätt till den välfärden i Sverige. De började invandra till vårt land i stora skaror.

-------------

Sammanhållning, samarbete, samförstånd för en gemensam framtid och främst DEMOKRATI var helt plötsligt inte så viktigt för Socialdemokraterna som var infiltrerade av Trotskisterna.

Att ett samhälles välstånd var beroende av att ALLA samarbetade och att alla var lika viktiga för att ett samhälle skulle kunna fungera, övergick trotskisternas förstånd.

Trotskisterna ville tvinga "folket" att rätta sig efter deras agenda, och de lyckades infiltrera socialdemokraterna så pass högt upp genom åren att de fick igenom de lagar 1975 som idag är så omstridda.

Ingen tänkte på att detta splittrade samhället. Konsekvenserna av att tvinga fram "kvotering", lagar och andra tvångsåtgärder fanns inte i Trotskisternas världsbild.

-------------------------------

Trotskisterna/Marxisterna som var emot Religion arbetade hårt för att stoppa Kyrkans inflytande i Svenska samhället.

Religionsfrihet var för dom viktigt, eller rättare sagt så ville de förbjuda religion, men där stötte de på motstånd och fick ge sig.

Ett sätt för Trotskisterna att försvaga den Svenska nationalismen var att genom att införa Mångkultur, försvaga den Svenska kulturens betydelse i landet.

Ett sätt att bryta Svenska traditioner och sätt att tänka.

Att sedan andra religioner fick fäste i Sverige ansåg Trotskisterna bara var bra.

Det minskade den Svenska kyrkans inflytande på politiken och samhället.

------------------

Parallellt med infiltrationen av Socialdemokraterna så infiltrerades hela det Svenska skolväsendet.

Främst inom kvinnodominerade yrken.

Hela det Svenska folket skulle "uppfostras" i ett marxistiskt tänkande.

Uppfostras till att "tycka synd om" de fattiga och "de förtryckta", vilka de nu var, för det varierade beroende på vem de pratade med och vad de pratade om.

-----------------------------------

Trotskisterna/marxisterna fick blottad tand och blev mer och mer extremistiska, och 1982 uteslöts dessa från det Socialdemokratiska partiet. (uteslutningen började 1981 hos SSU)

Men deras tankar lever kvar hos den generationens sossar, även de som idag sitter i Regeringen. Och indoktrineringen i skolorna visar sig inom vårt samhälles alla områden.

Även dagens politiker inom de andra partierna är influerade av trotskisternas tankegångar, då de tillhör de som indoktrinerats i skolorna.

Det märker vi i alla KÄNSLOARGUMENT och PERSONANGREPP som de använder istället för att diskutera verklighetens sakfrågor.

Trotskisterna inom dagens Socialdemokratiska parti tog (och tar) den Svenska friheten och vårt välstånd för givet, utan en tanke på hur den är uppbyggd.

Att göra en konsekvensanalys av tidigare beslut och att göra en konsekvensanalys av de beslut de tänker fatta är inget som de tänker göra.

För i så fall skulle sossarna vara tvingade att erkänna vilka fel som gjorts och försöka rätta till dessa. Och om Svenska folket fullt ut får reda på vad de ställt till med skulle ingen längre lita på Socialdemokraterna.

Socialdemokraternas, och för den delen även de andra "etablerade partiernas" som var verksamma på 1970-talet, största FRUKTAN är att vi svenskar ska börja rota i allt gammalt och börja intresseras oss för politiska sakfrågor.

Att fler och fler Svenskar börjar vakna och inse vansinnet med dagens politik är ett sundhetstecken.

Trotskisterna lyckades INTE indoktrinera alla dagisbarn och elever. Utan vissa barn hade den stora lyckan att ha föräldrar som lärde dom att tänka kritiskt och ta reda på fakta.

PS/ läs det Socialdemokratiska partiprogrammet från 1955 och sedan deras partiprogram från början av 2000-talet. Och se skillnaderna!  /DS

------------------------------------------------
Kommunismens olika grenar på 1970-talet.

1967
Sveriges Kommunistiska Parti byter namn till Vänsterpartiet Kommunisterna.

1967
Maoistiska och stalinistiska ungkommunister bryter sig loss och bildar KFML, Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, som senare byter namn till SKP, Sveriges Kommunistiska Parti.

1970
Några extra mycket maoistiska och stalinistiska medlemmar av KMFL/SKP bryter sig loss en gång till och bildar KFMLr, Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, Revolutionärerna, som senare byter namn till KPMLr, Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna, Revolutionärerna (eller nåt sånt).

(Trotskism är en marxistisk riktning som bygger på Marx, Engels, Lenins och Trotskijs idéer. )

(Trotskister har också använt entrism som metod, det vill säga att gå in i redan befintliga partier och organisationer, eller att arbeta inom dessa för att försöka påverka dem åt vänster.

Detta gjordes ursprungligen 1934, då Trotskij rekommenderade de franska trotskisterna att gå in i det franska socialistpartiet.

I Sverige användes taktiken gentemot SSU och socialdemokraterna av Arbetarförbundet Offensiv (numera Rättvisepartiet Socialisterna) på 1970-talet.)