torsdag 13 oktober 2016

Om bildning i politiken

Att den politiska adeln framstår som ett gäng lallande idioter är tydligt, och egenskapen att prata floskler och fladdra med läpparna är något jag måste erkänna att de är mycket duktiga på.

Det de saknar helt dock bildning, alltså goda allmänna kunskaper på många områden. Kombinerar man avsaknad av bildning med att i princip alla lever i en parallell verklighet långt från oss andra, så framträder en fruktansvärd bild.

Vi låter oss styras av ett gäng lallande idioter vars höga lön vi dessutom betalar.

Riksdagen är Sveriges lagstiftande församling med 349 ledamöter. Trots att Sverige har varit en del av EUs tyrraneri i över 20 år har inte denna siffra ändrats utan är densamma som före EU-medlemskapet.

Varför är då detta intressant?

Europaparlamentet består av 750 ledamöter. 20 av dessa är från Sverige (20/750= 2,7%) och kan inte lägga fram några lagförslag. Dock har de en stor roll i då de antar budgeten för EU och kan uppmana EU-kommissionen att lägga fram förslag.

Europeiska kommissionen (EU-kommissionen) motsvarar en regering och kan lägga lagförslag (förslag på förordningar, direktiv eller beslut) och lägga fram en budget för EU-parlamentet.

Europeiska unionens råd (ministerrådet) består av ministrar från EUs samtliga medlemsländer och ministrarna varierar utifrån vilket ärende som ska avhandlas. De har en lagstiftande funktion likt EU- parlamentet men kan inte lägga fram egna förslag, dock kan den uppmana EU-kommissionen om att göra det.

En förordning inom EU är bindande för alla medlemsstater och står över nationell lagstiftning samt har direkt effekt.

Ett direktiv inom EU är likt förordningar bindande dock är det upp till varje nationellt parlament att tolka intentionen och välja HUR man ska implementera dem varför de saknar direkt effekt.

Ett beslut inom EU är bindande och berör funktioner som att utse kommission och EUs gemensamma angelägenheter, t.ex. strategiska mål för unionen och internationella förehavanden.

En förordning i EU står alltså över nationell lagstiftning och innebär alltså att EU-kommissionen i praktiken stiftar alla våra viktiga lagar, inte riksdagen längre.

Riksdagen får istället granska direktiv från EU och välja HUR de skall implementeras i Sverige. ATT de skall implementeras har redan det överstatliga EU beslutat åt oss.

Kvar för riksdagen blir att stifta mindre viktiga lagar som det överstatliga EU inte finner vara viktiga nog att bry sig om.

Frågan är uppenbar. Vad skall vi med 349 riksdagsledamöter med som dessutom i många fall saknar bildning och verklighetsförankring?

Vore det inte bättre om riksdagens utskott bestod av bildade personer och specialister i en bra blandning, än av de floskelmaskiner vi kallar för politiker?

De skulle kunna granska de direktiv som EU kör ned i halsen på oss och fundera på HUR dessa skulle kunna implementeras på bästa sätt baserat på fakta och inte känslor och tyckande som icke bildade personer styrs av.

För övrigt anser jag att EU borde förstöras och utplånas.

Läs Lasse Wikmans krönika om det onda i ett söndrat EU här.




Om ett havererat rättssystem, Del 2 - Gästinlägg

Redan i december 2015 skrev jag ett inlägg som heter "Om ett havererat rättssystem " som ni hittar här. Jag följer nu, 10 månader senare, upp detta inlägg med en andra del. Denna gång i form av ett gästinlägg från en man som heter Andreas Henriksson.

Över till Andreas:

I går kväll fick jag ett meddelande från en namnkunnig advokat som driver en framgångsrik byrå med ett antal anställda advokater och biträdande jurister. Således en person som har dagliga inblickar i det svenska rättsväsendets alla olika vinklar och vrår.

Han vet att jag sedan ett tag intresserat mig för krisen i polisen. Så här skrev han ordagrant till mig:

"Hej igen

jag talade med en åklagare idag. Denne uppgav att det numera kommer in så få ärenden från polisen att de mindre åklagarkamrarna, vars budgetar är avhängiga ärendetillströmningen, har börjat fundera på att göra sig av med folk.

De större kamrarna har tydligen så stor personalomsättning att omställningen kan lösa sig självt.Förvisso märker även försvarsadvokater av den minskade brottmålsuppdragstillströmningen."

Det här låter vid en första anblick kanske inte så upphetsande, men låt mig förklara vad det är åklagaren berättat för advokaten, som i sin tur alltså berättade detta för mig:

Chefsåklagare tvingas nu börja säga upp folk, det vill säga sparka åklagare som arbetar på deras enheter runt om i landet. Anledningen till dessa uppsägningar är att det kommer in för få ärenden, alltså i klartext pågående förundersökningar och färdigutredda polisanmälningar som en åklagare kan ta till domstol och väcka åtal med. Och detta leder i sin tur till att chefsåklagarna inte råd och möjlighet att behålla åklagare anställda hos dem, på grund av budget- och anslagssystemet.

Och detta görs alltså hösten 2016, ett år då det under sommaren slogs rekord i antalet bilbränder, då vi haft en bekymrad debatt om övergrepp mot yngre tjejer och kvinnor på festivaler runtom i landet, då gängkriminaliteten i bland annat Göteborg och Malmö eskalerat kraftigt och där gängen använder fler och tyngre vapen än tidigare.

För ganska exakt ett år sedan läste jag om hur anställd personal i Malmö stad utbildas i handgranatskunskap (sic!). Läs det igen: Anställda kommunalarbetare i Malmö, alltså inte militärer som nyligen påbörjat sin militära grundutbildning, utbildas i handgranatskunskap. (Se länk nedan i tråden).

I det läget tvingas chefsåklagare alltså göra sig av med anställd personal, åklagare, som har som arbete att ta vidare polisutredningar till domstol och tillse så att bevisat kriminella döms till lämpligt straff i en domstol.

Det här är en fullständigt oacceptabel, men inte alls förvånande, konsekvens av den djupa kris som polisen nu genomgår.

Och då ställer jag mig återigen frågan: När har statsrådet Anders Ygeman fått nog? När tänker han sluta skydda sin socialdemokratiska partikamrat, tillika generaldirektör, tillika rikspolischef?

Vad mer ska behövas för att ett socialdemokratiskt statsråd ska sätta kärnverksamheten och i förlängningen förtroendet för hela det svenska rättsväsendet före skyddet av en partivän som bevisligen befordrats över sin kompetensnivå, och istället för att sköta det jobb han tillsatts för att sköta springer omkring som en annan nasare och kränger armband till yngre tjejer på musikfestivaler?

Det får vara slut nu. Det är allvar!

Fotnot: Bilden är tagen av mig i Almedalen i somras, i den trädgård på det eftersnack efter talen där Expressen livesänder kommentarer och dylikt under Niklas Svenssons ledning. På bilden syns till vänster Anders Ygeman, och till höger, i svartvitrutig skjorta, rikspolischefen.

Mellan dem, vänd mot kameran, står rikspolisstyrelsens före detta kommunikationsdirektör Unni Jerndal. Hon slutade plötsligt och helt oväntat på sitt jobb för bara några dagar sedan efter en kontrovers med rikspolischefen (se länk här).