onsdag 12 oktober 2016

Om en fest som är slut - Gästinlägg

Min vän Gunnar Malmström är tillbaka med ännu ett gästinlägg:

Nu är festen slut, verkligheten tittar såväl in som ut!

För huvuddelen av de svenska kommunerna stundar bittra tider. Migrationscirkusens konsekvenser kryper djupare och djupare in i statens och kommunernas utgiftskonton och kommer så att fortsätta och öka under åratal framöver.

Regeringen Löfven kommer konsekvent att tippa över större och större ekonomisk börda på kommunerna för migrationen under den tid som återstår fram till valet 2018.

Nästkommande regering kommer att tvingas fortsätta kräva mer och mer större och större ekonomiska pålagor för de svenska kommunerna, den stora frågan är var går smärtgränsen när ett antal svenska kommuner hamnar på ekonomiskt obestånd.

Malmö är i praktiken ett fullständigt konkursbo sedan många år tillbaka. Utan kommunala utjämningsbidrag på över 5 miljarder årligen och statliga subventioner hade Malmö överhuvudtaget inte existerat 2016.

Landskrona står på tur att hamna i samma situation.

Regeringen Löfven för att inte i verklighetens namn mena hela 7-partiklanens nonchalans under mer än 12 år att skapa och enas över konsekvensanalyser gällande för migrationens positiva som negativa återverkningar på statlig, regional, landstings, kommunal ekonomi och övriga sociala och arbetsmarknads konsekvenser.

Inte en enda rad eller tanke går att finna inom regeringens kansli.

Inte en enda rikspolitiker i Sveriges land inom 7-partiklanen kan undkomma den bistra verkligheten att larmsignaler i ökande ton och styrka under tiden från 2008 och fram till dags dato 2016 framförts till rikspolitiker och till regeringen.

Nu är festen slut, de ekonomiska och sociala konsekvenserna kommer att rulla in med förödande kraft, en kapitalförstöring i gigantiska proportioner lurar runt hörnet och kommer att kräva sin tribut.

Hundratals byggnader, hotell, äldreboenden, vandrarhem, herrgårdar och mängder av andra byggnader som sammantaget byggts om för flyktingmottagning och asylboende i Sverige kommer att stå tomma, omöjliga att användas till annan verksamhet utan ytterligare ombyggnad som kan anpassas till turism och hotellverksamhet eller annan boendeform, kommunernas kassor är tomma, kommunerna har fullt upp med att dras med de ekonomiska konsekvenser staten rullat över på kommunerna .

Kommunerna står nu inför nästa åtagande och problem att bygga modulhus.

Kommunerna får ett övergångsbidrag som på intet sätt kommer att motsvara kommunernas kostnader ekonomiskt eller socialt för ensamkommande män.

Män som i praktiken inte är ensamkommande utan familjefäder med fru och barn och där männen tagit sig till Sverige i syfte att uppnå flyktingstatus och därmed uppehållstillstånd och därefter ansöka om återförening med familjen och närstående släktingar.

Verkligheten om de ensamkommande männen har medvetet förnekats av 7-partiklanen.

Kommunerna går på knäna och bygger extremt dyra modullägenheter som ungkarlslägenheter. Modulhusen omfattas dessutom enbart om tillfälliga bygglov av all galenskap och kortsiktighet.

Behovet om några år kommer att omfatta en enorm brist på tre till femrumslägenheter över hela landet utöver de brister på cirka 400 tusen lägenheter och bostäder som tidigare redovisats. plus ett enormt tryck på skolor, sjuk- och tandvård och övriga logistiska behov inom en arbetsmarknad där de enkla jobben som inte finns förblir en utopi för hela 7-partiklanens riks och kommunpolitiker.

När och om de ensamkommande männens familjer kommer att återförenas i Sverige.

Ansvaret ligger tyvärr i många fall inte enbart på rikspolitikerna, allt för många regionala politiker inom kommunerna har en betydande del av ansvaret för att hela migrationshaveriet på alla plan är ett faktum.

De sociala och ekonomiska konsekvenserna inom åtskilliga kommuner beror på en kortsiktighet bortom all form för sunt förnuft och i många fall på kommunernas politiska ryggdunkares och smilfinkars politiska beteenden.

Priset för den taktiken kommer obönhörligen drabba kommunernas invånares framtida livsbetingelser i många fall på grund av en ökande arbetslöshet och nedmontering av den sociala välfärden.

Det kommer helt enkelt inte att finnas ekonomiska resurser att upprätthålla arbetstillfällen och social service och välfärd inom kommunerna.

Hur situationen kommer att totalt verka inom en tidsrymd av bara två år är i stort omöjlig att förutse, utöver att de sociala och ekonomiska negativa konsekvenserna kommer att fortsätta och dessutom öka i en omfattning som kan komma och innebära mer eller mindre totalt kaos och med risk för anarki om inte regering och riksdag inser allvaret i den verklighet som råder i landet.




Om människovärde och det individuella värdet - Gästinlägg

Ännu ett gästinlägg av Stefan Torssell. Denna gång om människovärde och individuellt värde. Över till Stefan:

Jag lägger märke till att begreppet människovärde ifrågasätts av många. Det är ett viktigt begrepp och bör klargöras.

Människan har två värden: människovärdet och det individuella värdet.

Eftersom en del debattörer inte håller de begreppen isär kan det bli förvirrande.

Att den svenska översättningen om mänskliga rättigheter blev fel ändrar inte principen. Där står att alla människor ska behandlas med värdighet, vilket också är viktigt.

Människovärdet:
Från en kristen princip (den som är troende kristen alltså) blir det enkelt.

Människan skapades efter Guds avbild. Redan där finns värdet att vara människa angivet.

Men även den icke troende kan omfatta samma princip om människovärdet. Då bygger det på en överenskommelse oavsett om man vill det eller inte. Det är nödvändigt för att samhället ska kunna hålla ihop.

Ifall man förklarar att en del människogrupper har ett lägre värde så får det hemska konsekvenser: att kvinnor saknar värde eller att vissa grupper kallas för undermenchen eller att funktionshindrade skulle sakna människovärde.

Mäniskovärdet är inbyggt i varje människa oavsett vad ett DNA-prov visar vilket folkslag vi är eller om vi har varit med om en trafikolycka eller drabbats av en sjukdom med skador som följd.

Alltså är principen till för att ge alla människor samma möjligheter att få sträva efter sin egen lycka utan att bli avhumaniserad.

Det individuella värdet:
Det är olika för olika människor. Det beror på om vi kan sjunga, springa fort, spela fotboll, är älskad av någon eller medborgarskap.

Det är ur det individuella värdet vi får våra rättigheter.

Den tjej som är duktig på fotboll kan få vara med i damlandslaget. En kille som är ännu bättre har inte den rätten och det beror inte på att han har ett lägre människovärde. Rättigheten är kopplad till kön.

Alla människor har individuella värden, en del värden växlar över tid. Den som springer en mil under 45 minuter som 25-åring kanske inte kan springa alls som 75-åring.

När vi yttrar oss positivt eller negativt om andra så handlar det om individuella värden. Breiviks individuella värde är lågt.

Människovärdet är dock oförändrat.

Att påstå att alla likas värde gör att alla har rätt att bo i Sverige är rent nonsens.

Utan att på något vis kränka människovärdet kan man med lätthet säga att den som saknar svenskt medborgarskap och inte kan försörja sig ska utvisas.

För två år sedan trodde en mängd människor att det stred mot allas lika värde om man nekade någon att bli livstidsförsörjd i Sverige.

Nu är det Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik att utvisa icke svenska medborgare som inte har rätt att vistas i riket.

Men det har inget med människovärdet att göra.

Så långt Stefan Torssell.

Bilden nedan visar den översättningsmiss som förvirrat hela etablissemanget. Vi som tänker själva och kan engelska vet att "dignity" på engelska betyder "värdighet" och inte "värde" precis som Stefan påtalar.



Om återinförande av demokrati i Sverige - Gästinlägg

Ännu ett gästinlägg av Roland Salomonsson. Denna gång om vad som krävs för att återinföra vår förlorade demokrati i Sverige. Idag tillåts vi svenskar endast att få välja vem som skall bli vår nästa diktator. Över till Roland:

Nästa politiska mål för svenska folket måste bli att ÅTERINFÖRA DEMOKRATI i Sverige.

Att vart 4:e år tillåtas avge röster på ett urval av kandidater till Riksdagen, vilka man f.ö. inte har minsta inflytande över vilka de är, har inget med "demokrati" att göra.

Även Sovjet och DDR var "demokratier" i den meningen, men normalt funtade människor visste att de var diktaturer.

Jämför med Sverige av idag.

Demokrati inträder först när svenska folket medges att i BINDANDE FOLKOMRÖSTNING uttala sig i viktiga sakfrågor.

När skedde detta i Sverige senast?

ALDRIG, eller hur!

När skedde detta senast i t ex grannländerna?

Kontinuerligt, eller hur!

Vilka nordiska länder är således att anse som demokratiska?

För att kunna återinföra demokrati i Sverige, så måste även GRUNDLAGARNA revideras och ÅTERFÖRAS TILL CA 1975 års läge.

Ett krav är att en regering skall stå under tvång att genomföra en årlig bindande folkomröstning i sakfråga.

Genomförs detta inte före årsskiftet, så skall regeringen automatiskt vara upplöst och nyval genomföras senast januari månads utgång.

Ett tillstånd av DÖ skall givetvis enligt grundlagarna aldrig kunna ske.

Partierna skall få ministerposter i förhållande till sina erhållna mandat i Riksdagsvalet.

Riksdagens viktigaste uppgift är att övervaka att Regeringarna verkställer de bindande beslut som folket avgett i folkomröstningar (och inga andra påhitt).

I en demokrati skulle inte land som Sverige bara anta alla beslut som t ex EU antar.

Självklart skall Sveriges folk besluta över sådana överstatliga pålagor i bindande folkomröstningar.

I ett demokratiskt Sverige, så skulle vi haft massor av folkomröstningar, t ex om invandring, "vad är flykting resp vad är arbetskraftinvandrare", "gränskontroll", ålderskontroll av "ensamkommande", snyltande på svensk social lagstiftning (t.ex. tiggarnas uppehåll), likhet inför lagar, vad är diskriminering, vilka skall särbehandlas och inte, följa internationella konventioners bokstav.

Försvarsfrågan är en alldeles för viktig fråga att överlåta på riksdagspolitiker, NATO-frågan, av samma skäl.

Vad värre är, att EU beslutar om sådana frågor som hotar Sveriges nationella fortbestånd, vilket svenska folket inte tillfrågas om man accepterar.

Jag tänker på TTIP resp CETA (som allra minst har med "Fri handel att göra), underskrift av COP 21 (som allra minst har med klimatfrågor att göra), genmanipulerad gröda, tillstånd för spridning av gifter i samband med dessa (kuriosa är att ÖKAR vi CO2-halten i atmosfären med ca 0,01%, så erhålls vida överlägsna skördar mot genmanipulerat - enkla labförsök visar detta).

Det som nu sker är ALLVARLIGT och har att göra med att Sverige under hela efterkrigstiden varit ett experimentland för globalisterna.

Detta påbörjades strax efter kriget av makarna Myrdal, som under krigsåren vistats i USA och förberett den "sociala ingenjörskonst" som konsekvent drivits av BÅDA politiska blocken och FORTFARANDE PÅGÅR utan att den stora allmänheten haft en aning om vad som hela tiden skett bakom ryggen på medborgarna.

Saken är den att "världskommunismen" aldrig har slutat med sina subversioner.

Man har misslyckats upprepade gånger under årens lopp, men har aldrig upphört.

När en ansatts har misslyckats, så har man reviderat sin politik och startat om på nytt (t ex Frankfurterskolan).

S har t.ex. blivit så infiltrerat av kulturmarxister, så det "sociala" inom S i praktiken blivit i minoritét, liksom det "demokratiska".

Men även resten av sjuklövern är illa ute, varav t ex F! samlat de mest fanatiska av de indoktrineringsbara.

Kulturmarxisterna har nu i egenskap av "nyttiga idioter" infiltrerat (kapat) majoritéten av inhemska NGO:s liksom internationella sådana, vilket innebär att man samlat numera styr en stor del av världens aktivitéter.

Här finns en "ohelig" allians med de internationella finansiella instituten inkl de globala finansfurstarna (ledda från USA).

Men samtidigt som de "samarbetar" så bekämpar de varandra.

Runt dessa cirkulerar sedan krafter som bl a världens "islamism" och mängder med nationalstater av vilka de sistnämndas långsiktiga överlevnad hänger på en tråd.

F.n. verkar BRICS och dess nya internationella finansinstitut (konkurrent till IMF) vara vad som skiljer frihet från kulturmarxistisk världsdiktatur.

Världen har på 50 år "blivit ideologiskt upp och ned"!

Det är dags att ta tillbaka makten till folket!

Rolands förra gästinlägg om en kulturmarxistisk statskupp i Sverige hittar du här.