lördag 1 oktober 2016

Om själsligt vilsenhet

Många är idag vilsna i sig själva och vet inte vad de skall göra med resten av sitt liv. Jag vet själv för jag har själv varit där och ramlar väl ibland tillbaka då och då.

Min uppfattning är att man inte skall tänka så mycket utan öppna sina sinnen och ta in den kärlek och de energier som finns i ens omgivning, fysiska eller virtuella.

Förutom att öppna sina sinnen måste man också vara beredd att öppna sig själv om man vill etablera nya vänskapsrelationer. Vänskap bygger på att man känner varandra mycket väl och förtroende att våga anförtro sig, att göra sig själv sårbar.

Vi kan alltså inte med vårt intellekt tänka ut vad vi skall ta för nästa steg i vårt liv utan vi mottager dessa signaler inom oss själva.

Är man kristen så ber man till Jesus om vägledning, men kloka och kärleksfulla vänner man har en personlig relation kan ofta ge dig mycket god vägledning.

Istället för att sträva efter att lära känna sitt eget sanna jag, att förstå varifrån vi kommer, vart vi går och vad som är meningen med vårt liv så vänder sig många istället med fascination mot ny teknik och nya spel som utvecklas. Det ger tillräcklig stimulans som man behöver tycker man.

Nobelpristagaren Daniel Kahneman skrev 2011 boken "thinking, fast and slow" som handlar just om konflikten mellan rationalitet (intellekt) och intuition (andlighet). Läs den boken. Den finns även som e-bok.



Att tänka snabbt är enkelt och kräver inte mycket energi, det är därför vi påverkas av reklam och ibland fattar reflexmässiga beslut, som vi gör vid ett impulsköp. Det är därför vi fascineras av teknik och spel framför datorn eller mobilen.

Att tänka långsamt däremot är energikrävande och kräver en djupare analys. Kan man lära sig att koppla ihop sitt intellekt med sin intuition då får man den vägledning man behöver av sig själv.

Sen handlar det också om att våga. Att ha styrka att faktiskt genomföra det man vet vore det rätta att göra. Speciellt gäller detta när det handlar om att avsluta en destruktiv eller på annat sätt död kärleksrelation.

Det krävs mycket mod att följa sin egen inre röst. Det är lätt att tänka "jag har ju lagt ner så många år av mitt liv på denna relation", eller "jag vill absolut inte bli ensam, då är det bättre att ta det onda med det goda och vara kvar i vår relation".

Känns det bekant? Hos mig är det ett faktum för precis så har jag själv tänkt flera gånger. Risken är dock uppenbar att man missar en ny möjlighet som hade sökt upp en någon gång i framtiden på livets stig. Kärlek går inte att hitta. Kärleken hittar dig.

Att leva i ensamhet är inget farligt, även om det är tråkigt ibland, men det krävs faktiskt för att kunna gå vidare att man får leva i ensamhet ett tag och reflektera över sig själv och få tid att tänka långsamt.

Lyssna på Sissel Kyrkjebø när hon sjunger sin vackra låt "better off alone" från 2014.


Man behöver ofta också skapa sig en ny identitet och etablera nya vänskapsrelationer. Detta var definitivt något jag behövde göra och något som jag inte är färdig med ännu. Man blir aldrig färdig med detta såklart.

När det gäller mig själv har jag ofta tenderat att adoptera "hennes" vänner som mina vänner och trott att detta var vänskap. Så fel jag hade. Vänskapsrelationen var ju hennes och inte min.

I endast ett fall har hennes vän blivit också min vän och jag har nu känt min kära vän Cissi i halva mitt liv. Något jag skrev om här.

Jag har en vän som jag ännu inte träffat så många gånger och som jag vill rikta detta budskap lite extra till för jag tror hon behöver det just nu:

Tänk långsamt, våga agera och ta alltid emot kärlek när du får den i vilken form den än kommer till dig.

Slutligen, som den gamla klyschan säger, man kan aldrig älska någon annan innan man man kan älska sig själv.