torsdag 22 september 2016

Om smärta, vänner och utveckling

Livets resa är inte lätt, det vet vi alla. Ibland sker det saker som vi inte önskat eller planerat varken för oss själva eller för nära och kära. Men faktiskt är det så att det vi lär oss mest av i livet är motgångar och smärta. 

Vi har dock behov av stöd från andra när detta sker. Människor vi litar på och vill anförtro oss åt. De människor som vi brukar benämna som vänner.

Efter det att mitt förhållande med Lotten tog slut i början av Juli har jag fått några få vänner som har gett mig mycket och som jag har haft många samtal med under sommaren. Både IRL och via chatt.

För att nämna de som betytt mest vid förnamn; Christer, Marita, Tommie, Anette, Cissi, Molly, Helena, Raisa, Veronica och Jan. Ni vet vilka ni är och jag vill verkligen tacka er!

Jag har förstått vikten av vänner på ett sätt jag inte har förstått tidigare då jag tenderat lägga all uppmärksamhet på min partner och faktiskt negligerat vänner, de få vänner jag har haft (jag brukade säga att jag har mest kollegor) har fått allt för lite av min uppmärksamhet.

Denna sommar har jag äntligen vid 54 års ålder hittat vänner som verkligen betyder något. Vissa av er har jag känt länge, Cissi t.ex. halva mitt liv och Veronica har jag tidigare haft ett långt förhållande med (9 år) och andra har jag hittat nu i sommar.

Att kunna umgås som vänner även efter ett långt förhållande i en relation är något som går och funkar utmärkt om båda vill. Utan de förväntningar och känslor på och för varandra som finns i en relation kan otvungen vänskap faktisk blomma ut.

Det har inte varit frågan om terapisamtal från min sida utan bara samtal om livet i allmänhet, kristen tro och samhällssituationen i allmänhet för att ta några exempel.

Utan den smärta som det avslutade förhållandet med Lotten innebar för mig så hade jag nog inte öppnat mig tillräckligt, eller kanske snarare haft tid eller motivation för att släppa in dessa fantastiska vänner i mitt liv.

Så detta citat nedan får sammanfatta vad jag vill säga, och jag hoppas att en dag även få betrakta Lotten som en kär vän för hon lärde mig faktiskt väldigt mycket under det år vi var tillsammans. Framför allt om mig själv.