söndag 11 september 2016

Om våldtäkter och kvinnors tystnad

Det är svårt att klassificera hemska brott, vilket är vidrigast? För mig toppar i alla fall våldtäkt och gruppvåldtäkt top 5 av vidriga och oförsvarbara brott.

Att våldta en kvinna ensam eller i grupp är den mest förnedrande handling man kan begå mot en annan människa. En handling som är så holistiskt kränkande och vidrig att den är oförsvarbar och tyder på en fullständig avsaknad hos gärningsmannen/gärningsmännen av empati och alla mänskliga attribut som definierar oss som människor.

Det är inte bara en handling som skadar en kvinna fysiskt genom ett söndertrasat underliv eller ett söndertrasat tarmsystem, det är också en handling som i de flesta fall ger psykiska men för livet och ett livslångt psykiskt lidande för offret. I många fall även självmord för att man inte får hjälp av samhället och inte orkar bära traumat.

Till detta skall läggas i det kulturmarxistiska Sverige skuldbeläggs offret och våldsverkarna går ofta fria eller får mycket lindriga straff.

Lika lite som jag förstår gärningsmännen förstår jag kvinnors tystnad. Varför man inte organiserar sig och protesterar innan man blir våldtagen? Efteråt orkar man inte.

Så här illa är det som beskrivs i denna artikel från 2015. Varför är ni tysta tjejer och kvinnor?

Varför höjer ni inte rösten i solidaritet med era systrar som redan blivit våldtagna eller gruppvåldtagna eller som inte orkat leva efteråt och tagit sitt liv och för er egen eller er dotters skull som presumtiva framtida offer?

Ni utgör en stor del av Sveriges befolkning, strax under 50% efter de senaste årens massimport av våldsbenägna unga män med samma kvinnosyn som hotar er som sjuklövern ägnat sig åt.

Det är ni som drabbas, era döttrar som drabbas så varför fyller ni inte gator och torg?

Tillsammans med oss män är det våra familjer som drabbas, men det är era kroppar och psyken som skändas!

Varför låter ni kvinnoförrädare som Fi och vänsterextrema "feminister" påstås föra er talan och successivt föra synen på kvinnan tillbaka till medeltiden. Jag förstår inte.

Vi män kommer stödja er. Vara med på demonstrationer, skriva under helt på er kamp, men det är er kamp som bara blir trovärdig om det är ni själva som för den.

Då först blir ni en politisk kraft att räkna med.

Så kom igen, gör något! Organisera er! Fyll gator och torg!



- Posted using BlogPress from my iPad

Om kvinnan i vårt liv

En kvinna att älska och att dela livet med, alltså en älskad partner, är inte alla förunnat att ha. De som är lyckliga att befinna sig i ett kärleksfullt förhållande har någon att dela vardagens små utmaningar, upplevelser, sorger och glädjeämnen med.

Vad är det då som gör kvinnan speciell förutom att hon kan föda våra barn?

Kvinnor tänker på ett annat sätt än oss män och kan därför berika män med nya infallsvinklar som vi män annars inte hade tänkt på. Detta är något jag märkt både i tidigare relationer men också i mitt yrkesliv.

Kvinnors röster triggar andra center i mäns hjärnor än vad manliga röster gör. Vi män lyssnar på kvinnors röst på samma sätt som vi lyssnar på musik.

Musik är väldigt komplex jämfört med enkla ljud, därför hjälper kvinnor oss män att hålla oss mentalt skärpta längre när vi åldras därför att större delar av hjärnan "motioneras" hos oss män när vi lyssnar på en kvinna. Vi blir också mer mottagliga för mer komplexa intryck i vår omgivning och därmed mer receptiva.




Självklart så skapar också rätt kvinna känslor inom en heterosexuell man. Känslor av attraktion, åtrå, lust, trygghet och närhet. Alla är ord som kan sammanfattas med begreppet kärlek, även om det omfattar också saker som t.ex. förtroende, respekt och omtanke.

För oss män som är födda i den civilicerade delen av världen är detta signaler som är positiva och energigivande för kvinnan. Att känna sig attraktiv, kvinnlig, sedd, respekterad och omhuldad.

För män som föds i dysfunktionella kulturer så saknas helt dessa positiva faktorer.

Där ses kvinnan enbart som en ägodel där man utan vidare kan tillfredsställa sina primitiva sexuella lustar i vilket hål som helst på kvinnans kropp utan att bry sig om att det är en människa man våldför sig på. Hon är ju bara ett sexuellt verktyg för dessa män, inte en människa.

Vi svenska män älskar våra kvinnor, respekterar dem, dyrkar dem och ser dem som mänskliga sexuella varelser som vi prioriterar före vår egen njutning. Vår njutning ligger i att ge vår kvinna njutning och se detta i hennes ögon och lyssna på när hon njuter.

För vänstern är det dock vi svenska män som skall utrotas och det är vi svenska män som våldtar enligt deras retorik. Man kan verkligen fråga sig hur vänsterkvinnor kan hitta män som känner sig attraherade av dem? Men det finns ju uppenbarligen vänstermän också, och lika barn leka bäst som ordspråket lyder.

Om jag någonsin hittar en kvinna igen att dela livet med så utesluts därför många singlar som finns ute på "marknaden" även om de är vackra. Skönhet betyder lite, intellektuell konnektivitet och själars samvaro betyder allt.

Likartade värderingar är därvid mycket viktigare än skönhet. Och vad är skönhet egentligen? Skönhet finns i ögonen hos en kvinna, själens spegel.

Kvinnor på vänsterkanten åker därför direkt hos mig och jag tror ärligt talat att vi män som är Sverigevänner måste ha en kvinna med likadana åsikter för att en relation skall fungera.

Sverige är idag så polariserat att relationer med djup i (alltså inte tillfälliga sexuella relationer) mellan Sverigevänner är det enda som fungerar.

Vi män behöver våra kvinnor på samma sätt som våra kvinnor behöver oss för att stå ut i dagens sjuka samhälle. Våra respektive olikheter kompletterar vår egen personlighet och ger varandra styrka att orka gå upp ur sängen för ännu en dag i det vansinniga ekorrhjulet.

När samhället slutligen kollapsar så gäller det också att inte vara ensam. Så det finns även en överlevnadsaspekt på ett förhållande i dagens samhälle som är ett nytt fenomen.

Man behöver en partner för att planera inför och hantera de utmaningar vi kommer att ställas inför. Ensam är inte stark och fysisk styrka betyder inte allt, utan vi män behöver även i ett sådant överlevnadsscenario våra kloka kvinnor, precis lika mycket som de behöver oss.

Tack för att ni finns kära kvinnor oavsett om ni är en partner eller en vän. Ni berikar oss män på många sätt, och det där med att "motionera hjärnan" kan man ju få av en kvinna oavsett om hon är en partner eller en vän.


Om maktlöshet, förtvivlan och en alternativ samhällsmodell

Vissa dagar känner jag mig så maktlös och förtvivlad. Inte över mig själv utan över tillståndet i detta land. Förtrycket som förr eller senare drabbar oss alla som inte leva det liv som överheten bestämt åt oss. Vi som inte vill finna oss i att makteliten skall bestämma över vad vi skall tycka och tänka och hur man bör leva sitt liv i stort och i smått.

Det enda makteliten behöver oss till är att betala skatt så att de kan fortsätta att slussa medel från det allmänna in i privata giriga fickor oftast till redan väldigt rika giriga bankoligarker i utlandet. Inget, eller väldigt lite, går tillbaka till oss som betalar.

Staten har brutit samhällskontraktet med oss medborgare, något jag skrev om här, och vi är nu utlämnade åt varandra för att klara oss. Staten fyller ingen funktion längre kan man tycka utan finns bara till för att organisera maktelitens inbördes hierarki.

Jag pratar med människor som lever under fruktansvärda förhållanden men ändå står upp i vardagen, mot alla odds. Samhället har vänt sig emot dem och oss, och vissa människor drabbas hårdare än andra i ett samhälle där samhället blir det största problemet i deras liv.

Ett okänsligt, självdestruktivt och omänskligt teknokratiskt samhälle där man bara är ett personnummer och en skattebetalare som skall betala så mycket skatt som möjligt utan att få mycket tillbaka.

I en tid då till och med svenska kyrkan vänt ryggen mot oss kristna så finns det ändå saker man kan göra. Man kan vårda sin personliga relation mot den heliga treenigheten och hämta sin styrka där. För detta behövs inte svenska kyrkan utan bara en gemenskap mellan människor förenade i sin tro och hopp om en bättre värld.

Jag försöker hjälpa andra människor som behöver hjälp så mycket jag kan, eller snarare orkar, och som jag förmår. Det är så Jesus lärde oss att vi skall göra och det är så varje kristen borde göra.

Samhället har svikit oss och de kristna idealen. Svenska kyrkan anordnar idag koranstudier och avlägsnar själva symbolen för kristendomen, korset då och då för att blidka muslimer.

Svenska kyrkan motarbetar också Facebookgruppen "mitt kors" och motarbetar initiativtagarna till gruppen. Något jag har skrivit om här.

Vi måste hitta nya former att organisera oss då den gamla samhällsmodellen inte fungerar längre. Frågan är bara hur denna samhällsmodell, byggd på kristna ideal, och inte kulturmarxism som dagens samhälle skall organiseras och fungera.

Kanske i "gated communities" som blir allt vanligare i USA?

Jag har inget svar men jag vet i alla fall att räddningen för vår själ finns i slutet av regnbågen.