söndag 10 april 2016

Om Europas valmöjligheter; underkastelse, repatriering eller inbördeskrig

Den danske professor emeritus Helmuth Nyborg skriver i en artikel i Jyllandsposten att Europa nu har bara tre valmöjligheter; underkastelse under islam, repatriering eller inbördeskrig.

Jag delar professor Nyborgs analys och tror också tyvärr att det är det tredje alternativet vi kommer att få genomlida.

Hatet mot muslimer växer dag för dag och samhället kokar av ilska mot muslimer och mot de politiker som låter invasionen fortsätta. Våldtäkterna har fullständigt exploderat i antal, som denna brutala våldtäkt som slutade med en kvinnas död.

I Sverige kommer våren och sommaren innebära att flickor och kvinnor klär sig som de alltid gör på sommaren och det är nog då den förmodade våldtäktsepidemin som följer kanske kommer att tända gnistan som utlöser inbördeskriget? Ett inbördeskrig som kommer slå blint både mot muslimer men förmodligen också politiker och rasera det som är kvar av Sverige.

Jag vädjar nu till politiker som har tagit makten i Sverige att förstå allvaret.

Gränserna måste stängas för alla muslimer som faller under kategorin ensamkommande unga män.

Asylsystemet måste tillåta att kristna flyktingar släpps in i Sverige. Repatriering av ensamkommande unga män utan id-handlingar är nödvändigt och måste börja omedelbart. Annars utbryter nog inbördeskrig i Sverige. Mona Walter skrev en artikel redan 2014 att hon också tror på ett inbördeskrig i Sverige.

Pamela Geller skrev om händelserna på T-centralen i en artikel publicerad den 30/1 2016 och liknade detta som en lågintensiv start på inbördeskriget.

Och inget säger att vi kommer att vinna. Tonvis med vapen har smugglats in i landet och bara väntar på att användas. Jihadisterna finns redan här i asylsystemet. Läs här. Svensken, som i de flesta fall saknar vapen att försvara sig med, blir ett lätt offer.

92% av migranterna förra året var unga män säger Tino Sanandaji i en intervju här. Sverige är ett utmärkt gömställe för terrorister skriver Magnus Ranstorp här.

Europeiska journalister varnar också för att Sverige kommer att braka samman. Självfallet kallas dock invasionsstyrkan för "flyktingar" av Aftonbladet. Läs här.

Ian Wachtmeister varnar också. Alla varningsklockor ringer.


Jag har inga förhoppningar om att det jag skriver noteras av ansvariga politiker. Men till eftervärlden vill jag säga, kom ihåg oss som försökte varna. Vi gjorde vad vi kunde.

Finns det överhuvudtaget några ansvarstagande politiker och tjänstemän kvar frågar sig Tommy Norum i ett blogginlägg här.


Om media och oärliga journalister

Det är mycket glädjande att fler och fler börjar bli medvetna om den marxist-leninistiska globalistagendan jag skrivit så mycket om på min blogg. Alla är dock inte medvetna, framför allt inte journalisterna i media, men såklart skriver de det som deras ägare (globalisterna) säger att de skall skriva, inget annat. Läs Peter Krabbes utmärkta krönika "vem skall kliva fram" här.

Journalistyrket är ett yrke jag djupt föraktar. Det finns inget värre än människor som agerar medlöpare åt de som planerar och genomför förstörelsen av världen.

Jag väljer att återigen posta Stefans Torssells fantastiska tal från Folkets demonstration i November 2015. Lyssna och njut.



Jag blir ofta kontaktad av människor som är förtvivlade över globalistagendan och förräderiet mot svenska folket som den politiska adeln ägnar sig åt som medlöpare till globalisterna. Den vanligaste frågan som jag får är "vad skall vi göra för att stoppa detta och väcka fler?"

Jag brukar svara, mitt sätt är att blogga. Jag har tvingats ta på mig en roll som journalisterna i media borde ha haft, att kritiskt granska makten.

Hur sjukt är inte det svenska samhället? Hur tragiskt är det inte att vårt förut så trygga land krossas framför våra ögon utan att de flesta inte ens ser det för de bara konsumerar svensk media?

Jag hamnar då och då i ett tillstånd av djup förtvivlan. Jag känner att jag borde få göra något för att försvara landet, det är ju trots allt det jag är utbildad för. Men det får jag inte för det är inte en yttre fiende som hotar landet.

Min egen resa i processen att vakna har lärt mig många saker. Vissa saker önskar jag att jag inte visste. Kunskaper som är fruktansvärt tunga att bära samtidigt som man betraktar folk på tunnelbanan i Stockholm som sitter och läser tidningen Metro och låter sig okritiskt fyllas med skit och lögner.

Personligen är jag övertygad om att gratistidningen Metro är skapad av ett enda syfte. Att utöva kulturmarxistisk "mind control" över svenska folket. Personligen skulle jag aldrig inte ens röra ett nummer av tidningen. Min avsky mot den, liksom all annan media, är total och de som ger ut den förtjänar inget annat än djupt förakt.

Jag ställer mig frågan, finns det inga hederliga journalister kvar i Sverige? Jag känner till lysande undantag som Jan Sjunnesson, Janne Josefsson, Julia Caesar och Ingrid Carlqvist för att nämna några journalister med integritet.

Naturligtvis är samtliga bannade i mainstreammedia (undantaget Janne Josefsson) utan hänvisade till alternativ media enbart. Men är det möjligt att det inte finns fler journalister med mod och integritet i ett så pass stort land som Sverige?  Var är ni? Hallå!!! Som Peter Krabbe frågar, "vem skall kliva fram?"

Novus presenterade den 17:e februari en undersökning som visar att 43% inte tror att media ger en rättvisande bild av samhället. Det måste ju betyda att 57% vet att media inte ger en rättvisande bild av samhället, eller hur?

Sen skall man inte heller glömma bort att media är en nyckelkomponent i det psykologiska försvaret. En blotta och sårbarhet i samhället som är enormt farlig då få litar på på medierapporteringen.

Ja, Sverige är verkligen illa ute. Tragiken är fruktansvärd. Du som konsumerar mainstreammedia bidrar till förstörelsen av landet. Om ingen köpte skiten eller tittade på SVT och TV 4 skulle de tvingas bort från marknaden.

Läs också mitt inlägg från november 2014 om gammelmedia och sociala medier här.

Trots riskerna bloggar jag vidare, för det är det minsta jag kan göra för vårt sjuka land. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet är de värden jag sätter bland de 10 högsta i min personliga värdegrund. Hur länge till tillåts vi ha detta nu när den kulturmarxistiska diktaturen snart är fullt etablerad? Antagligen inte länge till.

Läs min bloggranne Thoralf Alfssons blogginlägg om detta här.