lördag 20 februari 2016

Om svenskens underliga undfallenhet - gästinlägg

Det är dags för ännu ett läsvärt gästinlägg av Daniel Johansson:

Det är ganska underligt kan tyckas när man tittar ut över Sverige idag och ser allt kaos och elände och att så få ändå har vaknat upp och ser hur vårt land håller på att rasa samman.

Hur kan det komma sig att svenska folket är så lite nationalistiska och medvetna? Det kan finnas många förklaringar till detta.

Många svenskar idag tror jag inte förstår det här med att älska och värna om sitt land.

Vi har haft en unik och rekordlång fredsperiod vilket har inneburit att svensken inte har behövt strida för sin frihet.

Vi har inte lidit någon ockupation från utländska makter sedan Kalmarunionens dagar.

Våra grannländer Danmark, Norge och Finland har alla fått strida för sin frihet.

Danmark och Norge blev ju av med sin frihet under den tyska ockupationen under andra världskriget. Det är inte så konstigt att de bägge länderna värdesätter sina nationer på ett annat sätt.

Och Finland som aldrig tidigare före 1917 varit en fri och oberoende nation vilket också innebär att de värdesätter sitt land.

Denna långa fredsperiod har invaggat svenskarna i en falsk trygghet att det spelar ingen roll vad de än gör så kommer Sverige alltid att bestå.

De förstår inte att värdesätta detta.

Hade vi blivit ockuperade under kriget precis som Danmark och Norge hade nog allt sett annorlunda ut idag.

Så har vi i Sverige också denna konsensuskultur där ingen helst får avvika.

Konsensuskultur innebär att det bara får höras en riktning i taget i Sverige alltså en form av likriktning. Detta har sin grund i den ökända jantelagen.

Konsensuskulturen kallas också kallas åsiktskorridoren.

Idag får bara mångkulturförespråkare i stort sett obehindrat föra fram sina åsikter i media.

Den styrande elit som idag sitter gör allt för att förhindra att nationella känslor uppstår hos folk genom att använda sig av Orwellistiska nyspråksord för att ändra betydelsen för nationalism och kärlek till landet att de skulle betyda rasism.

Svenskarnas överdrivna tro på staten är nog också en tänkbar orsak. Folk tror att man inte behöver tänka själva utan att staten gör det åt en. De har vaggat in folket i denna okritiska stämning.

Tyvärr finns det nog många fortfarande som har en viss kritik men tänker ändå att de gamla partierna kommer nog ordna upp det.

Många tänker nog också jag orkar inte tänka på allt som händer undan jag vill vara kvar i min bubbla där allt känns tryggt med jobb, familj, fredagsmys till Let's dance utlandsresor osv.

Folk måste komma ur denna förlamande stämning som de för närvarande befinner sig i. En del har sakta men säkert börjat röra på sig. Det gäller att då inte låta sig ledas tillbaka till fållan av fåraherden alltså media.

Vi svenskar måste börja inse att vårt land består bara så länge de är beredda att jobba och kämpa för den saken. Då kan inte dessa politiker som idag styr politiken få sitta kvar. Två år till med Löfvén vet man aldrig var det kommer sluta.

Vakna upp nu. Skall vi ha en framtid så måste folk bli medvetna och börja ifrågasätta staten.

Ett medvetet folk går inte att lura.

Vi skall inte ha ett samhälle som allt mer börja likna den som beskrivs i romanen 1984. Även om folk inte mördas eller att vi skulle leva i ett så nerlortat samhälle eller altid befinner oss i krig så finns det andra skrämmande likheter.

Likt romanen försöker etablissemanget skriva om vår historia för att just göra oss omedvetna om vårt eget förflutna.

Likriktningen och nyspråk speglar också dagens Sverige.

Eftersom vi idag befinner oss i lättkränkthetens tid så har staten börjat använda sig av en form av nyspråk. Ord får en ändrad betydelse för att någon inte skall bli kränkt.