tisdag 2 februari 2016

Gästinlägg - Stefan Torssell om sitt deltagande i folkets demonstration

Detta som Stefan skriver är så bra och jag känner verkligen enorm samsyn med hans ord då jag också är en sann demokrat som aldrig kommer att sluta hävda att all makt utgår från folket. Politiker är våra tjänare och inte tvärtom.

Nu över till Stefan Torssell:

Jag såg att Annelie Sjöberg skrev att hon kände sig förnedrad av att behöva deklarera självklarheter som att hon tar avstånd från fascism, antisemitism och andra totalitära och rasistiska ideologier. Därmed punkt slut från henne.

Hon talade på Folkets demonstration lördagen den 30 januari på Norrmalmstorg i Stockholm. Jag är också talare på Folkets demonstration och delar hennes känsla av sorgmod att behöva förklara självklarheter.

Men för att reda ut detta en gång för alla så ska jag bidra med en innehållsdeklaration för vad jag står för.

Jag tog klar ställning mot antisemitismen när jag var 18 år efter att ha läst Herbert Tingsten. På den tiden var jag en ung sjöman.

På sjömansbiblioteket, ungefär vid samma tid, hade jag även funnit Per Wästbergs bok ”På svarta listan”.

Den beskrev den fascistiska människan. Likaså Sartres ”Muren” fann jag i sjömansbiblioteket där novellen ”En ledares barndom” satte sig som en smäck i mitt inre. Båda böckerna beskrev fascismens tänkesätt. Det var definitivt inte min tankevärld.

Sjömansbibliotek var små bärbara boklådor som kunde innehålla upp till 40 böcker. Fartygen bytte sjömansbibliotek mellan varandra. De var arbetargrabbarnas universitet, förutom arbetet och mötena med människor.

Utan Wästberg kanske jag inte hade förstått Sartre. Filosofen Harald Ofstad har bäst sammanfattat den fascistiska grundsynen som är förakt för svaghet.

Senare kom jag också att läsa om den fascistiska statsläran där samhället betraktas som fritt från konflikter och därför ska underordnas vad den högste ledaren vill. Denne vet bäst. Folk har ingen egen vilja.

Statsläran kallas för ett korporativt styrelseskick. Den svenska socialdemokratin har ofta beskyllts för att tillämpa en korporativ samhällsmodell till skillnad från liberaler som vill konkurrensutsätta offentliga verksamheter.

Lyckligtvis förs den diskussionen bland bildade akademiker och inte av den brölande våldsvänstern.

Jag kom alltså mycket tidigt att förstå att fascismen består av två element, dels en syn på människan där den svage föraktas, dels en statslära där folket ska underordna sig ledarnas önskemål.

Folkliga demonstrationer är därför helt uteslutna under ett fascistiskt styre. Kanske tidigare och intensivare än de flesta tog jag avstånd från fascismens tankegods.

Efter att ha läst Tingsten så blev den judiska frågan min fråga. Nazism är fascism kopplat till en raslära. Jag betackar mig.

Kommunismen hade en viss lockelse när jag träffade medelklassens välartade ungar på universiteten några år senare.

Många universitetskommunister kunde ofta förväxlas med New age-rörelsens drömmare. De omgavs av diffusa dimmor som även innehöll en doft av hashish. Men det fanns också en hårdför kärna som var fyllda av citat och fraser. Påminde om frälsningsreligioner i olika former.

Så läste jag Lenin om proletariatets diktatur. Enligt teorin ska ett avantgarde uppfostra arbetarklassen under en övergångsperiod och därför måste en diktatur upprättas. Även under proletariatets diktatur är folkliga aktiviteter otänkbara.

Per Wästberg och Sartre gjorde mig till antifascist, Herbert Tingsten gjorde mig till antinazist och Lenin fick mig att bli antikommunist.

Jag förstod ända in i märgen nödvändigheten att värna och kämpa för demokratin.

Den innebär för mig också att man ska värna de borgerliga friheterna som yttrandefrihet, organisationsfrihet, pressfrihet, mötesfrihet och fria val.

Men det är inte bara fascismen som har en människosyn, alltså föraktet för de svaga. Även vänstern har en människosyn.

Man kan generöst tolkat säga att demokrater och liberaler ser människan.

Människan är som hon är med alla sina fel och brister. Den enskilde har goda och dåliga sidor. Låt därför lagar utformas så att de svagare, de välvilliga eller de aningslösa inte kan utnyttjas av giriga och maktlystna.

Vänstern däremot tror att människor är formbara under proletariatets diktatur.

Under den socialistiska övergångsperioden formas den nya ständigt goda människan.

Krasst kan man säga att vänstern tror att man kan manipulera fram en ny mänsklighet, medan demokrater och liberaler tror att människan är som hon är och att samhället ska skydda den enskilde.

Utifrån det resonemanget är jag en övertygad demokrat. Jag vill att varje enskild människa ska ha rätten att sträva efter sin egen lycka utifrån sina förutsättningar och personliga mål.

Men jag har förstått något mer om demokratin. Demokrati är ett mycket effektivt sätt att fatta bra beslut. I diktaturer så kan dåliga projekt sällan stoppas om proletariatets diktatur eller den fascistiske ledaren bestämt sig.

I en demokrati har man däremot möjlighet att diskutera och kritisera. En dålig idé kan försvinna ner i papperskorgen utan att den kostat en krona.

Därför anser jag att i en demokrati ska man ha rätt att även kunna få dåliga förslag prövade och felaktiga förslag granskade. Kvar blir de utmärkta samhällslösningarna.

Men jag har förstått något mer. All kunskap sitter i hjärnan. Ska man slå i en spik, splitsa en tross, reparera en motor eller lösa ett matematiskt problem så sitter den kunskapen lagrad i hjärnan.

En skickligt omklädd soffa eller en hopsnickrad uteplats kräver lika intensiv tankeförmåga och kunskap som att kunna skriva en kulturartikel.

Jag har stor respekt för det arbetande folkets erfarenheter och alla som har eller just nu uträttar någonting. Därför har jag en stor och ödmjuk respekt för alla människors olika kunskaper.

Solidaritetsmässigt står jag alltid på det arbetande folkets sida gentemot de besuttna. All makt korrumperar och måste därför alltid kunna ifrågasättas för att vi ska kunna skapa det goda samhället.

Jag förstår Annelie Sjöbergs känsla av förödmjukelse att behöva redovisa självklarheter.

Jag bär på samma känsla.

Att människor som antagligen inte lika grundligt som jag funderat igenom olika styrelseskick och olika syn på människan uppfattar att jag har redovisningsplikt inför dem gör att jag känner skam kombinerad med sorg.

Att misstänkliggöra andra människor utifrån ren dumhet är vanhedrande för den som utsatts för en sådan granskning.

Så, nu har även jag avlämnat en innehållsdeklaration. Det är från dessa kunskaper och ställningstaganden jag deltar i Folkets demonstration.



Gästinlägg - Avgå Stefan Löfvén

Ett nytt gästinlägg av Daniel Johansson:

Inrikesministern Anders Ygeman säger att han oroar sig över den utveckling som skett nu i samhälle den senaste tiden.

Men det han inte tänker på är att både hans egen regering och framförallt regeringen Reinfeldt bär skulden till att det blivit så kaotiskt här i landet.

Han blir oroad när det bildas medborgargarden och att demonstrationer som Folkets demonstration äger rum.

Hade inte vi fått det kaoset som förvärrades under förra hösten då det kom så många invandrare på för kort tid att bostadsbristen förvärrades och även otryggheten.

Hade polisen haft full kontroll och att de alltid kunde åka på larm när vanliga människor behöver polisens hjälp hade det aldrig funnits behov utav några medborgargarden.

Folkets demonstration hade heller aldrig ägt rum om regeringen och även den delen av oppositionen som består utav allianspartierna hade kunnat respektera demokratin och inte försök tysta och förtala det åttonde partiet Sverigedemokraterna.

Hade den samlande sjuklövern lyssnat på sina medborgare hade inga regimkritiska demonstrationer ägt rum.

Hela ansvaret ligger på dig Anders Ygeman och den övriga sjuklövern.

Nej Hr minister det är dags nu att vakna upp ur den sköna Törnrosa sömnen och börja se verkligheten som den är.

Er regerings förtroende är i botten.

Om ni hade den minsta respekt för de svenska väljarna skulle ni omedelbart avgå och utlysa nyval.

Eftersom er regering är så svag att ni behöver alliansens nerlagda röster och att Vänsterpartiet skall rösta ja eller lägga ner sina röster för att få igenom er politik visar att ni inte har något mandat att regera landet och försöka göra någon vänstersväng.

Den stora icke socialistiska majoriteten hade möjliggjort en annan regering bara den velat ta chansen och inte levde i en sandlåda.

Avgå Stefan Löfvén