onsdag 27 januari 2016

Om att minnas folkmord och förintelsen


Karina Hofström skriver på FB-sidan Fri Konservativ: 

"Lördagen den 27 januari 1945 runt klockan 09:00 kom den första sovjetiska soldaten från en spaningsenhet till fångarnas sjukstuga i Monowitz. Hela divisionen kom en halvtimme senare. Samma dag anlände även en militärläkare och började organisera hjälp.

På eftermiddagen kom soldater från Röda armén till Auschwitzs huvudlägret. Nära huvudlägret möttes dem av motstånd från retirerande tyska enheter. 

231 soldater från Röda armén dog i närstrid för befrielsen av Auschwitz, Birkenau och Monowitz. Två av dem dog framför grindarna till Auschwitzs huvudläger. En av dem var löjtnant Gilmudin Badryjewicz Baszirow.

De första Röda arméns trupperna anlände till Birkenau och Auschwitz runt 03:00 och hälsades glatt av de befriade fångarna. Efter avlägsnande av minor från det omgivande området marscherade soldaterna in i lägret och frigjorde de fångarna som fortfarande levde."

Min bloggranne Tommy Hansson skriver:

"I dag är det den 27 januari. Det var denna dag för 71 år sedan som sovjetiska trupper befriade lägerfångarna i det nationalsocialistiska utrotningslägret Auschwitz.

Förintelsen är unik i världshistorien därför att det var första och hittills enda gången ett försök gjordes att utplåna ett folkslag utifrån en rasideologi som gjorde gällande att folket i fråga var mindervärdigt och därför inte hade något existensberättigade.

Det är sant att kommunismen genom historien har avsevärt fler liv på sitt samvete än nationalsocialismen. 

Enligt en uppskattning, publicerad i Le Figaro Magazine i november 1978, hade kommunismen vid denna tidpunkt tagit livet av drygt 142 miljoner människor i Kina, Sovjet, Kambodja, Nordkorea, Etiopien med flera kommunistiska diktaturer.

Bara i Ukraina i början på 1930 talet kan så många som 10 miljoner ha dött som en följd av en av Stalin framkallad svältkatastrof.

Ändå är alltså den nazistiska judeutrotningen - Förintelsen, på hebreiska Shoa - unik i sitt slag.

Jag förklarar mer ingående varför i nedanstående bloggtext från fjolåret!" 

Läs Tommys blogginlägg här.

En dag 1998 damp det ner en bok med titeln "om detta må ni berätta" i min brevlåda. Boken beställdes av Sveriges regering och ingick i den statliga informationssatsningen Levande historia. 

Den är författad av Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine och utgiven av Regeringskansliet 1998. Boken reviderades 2009 då ett helt nytt kapitel om Sverige och Förintelsen lades till. Titeln syftar på Joel 1:3 i Gamla Testamentet.

Det skulle aldrig få hända igen. Jag levde trygg med denna innersta önskan och förhoppning tills för några år sedan när ISIS började sina härjningar och folkmord i Syrien och Irak. 

Min önskan var bara en förhoppning skulle det visa sig.

Under åren som gått har jag besökt flera av nationalSOCIALISTERNAS förintelseläger. Bergen Belsen i norra Tyskland, Auschwitz i södra Polen och Dachau strax utanför München. Starka upplevelser och fruktansvärt omskakande. Bevis på hur grym socialismen kan vara, oavsett om den är brun eller röd.





Idag händer det igen. Massimporten av antisemitiska muslimer från Mellanöstern som sjuklövern och andra vänsterliberala partier i Europa har ägnat sig åt i åratal har lett fram till att 40% av Europas befolkning idag är antisemiter. Importerade antisemiter. Läs här.

Hitler hade ett nära samarbete med Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna och stormuftin av Jerusalem, Hajj Mohammed al-Husseini (1895/97-1975). Läs här

Idag vurmar våra socialdemokrater för samma muslimska brödraskap som Hitler vurmade för. Något jag skrivit om här. Det visar tydligt sambandet mellan socialismen och islamismen. Något jag skrivit om här.

Förintelsens minnesdag den 27 januari 2016 är inte som det borde vara en dag för att minnas de miljoner judar som mördades av nationalSOCIALISTERNA, utan är istället en orgie i antinazism. 

"Vi får aldrig glömma" och "det får aldrig hända igen" retoriken präglas av brist på kausalitet och är liksom allt annat i svensk politik styrd av historielöshet, lögner, myter och vänsterliberala känslor. Nazismen (som i princip är utrotad är "the bad guys".)

Att det finns ett samband mellan massimporten av muslimer till Sverige och antisemitism vill man inte ta till sig. Många vill hellre leva kvar i tron att det är nazister som är judehatare idag. 

Man får inte ihop sin smala världsbild, och den passar inte in i åsiktskorridoren. Man förstår inte att andelen nazister i Sverige är så få att de knappt är värda att nämna. 

Sverigedemokraterna är nazister (trots att SD är riksdagens enda Israelvänliga parti??) och fascister. Snälla vänstern och tokliberaler, tror ni svenskar är blinda och korkade? 

Dumma i huvudet och utrotningshotade är vi svenskar i alla fall. Lyssna här på Jan-Ove Malmgren.

Aggressiva fanatiska muslimer är dessvärre desto fler i vårt land numera. Snart är de fler än oss som Malmgren berättar om du orkar lyssna på länk ovan. Snart är Sverige utplånat. Ersatt av det nordiska kalifatet.

Granskning Sveriges Nina Drakfors ringer här till KD:s Tuve Skånberg, som går "kippavandring". 

Han säger att judar inte kan gå ut på gatan i Malmö utan att få stryk. Lyssna. 

Är det acceptabelt? Nej detta är en effekt av socialismen och den antisemitiska rödgröna regeringen. Skånberg är självklart PK och vill inte prata klartext. Liksom alla i sjuklövern.


Idag är det tabu att tala väl om den judiska staten Israel i Sverige. Gör du det ändå, som jag gör, riskerar du att stigmatiseras och bli utsatt för hat och hot i det antisemitiska Sverige. 

Allt påhejat av regeringspartiet Socialdemokraterna som erkänt den icke existerande staten Palestina (Palestina hittades på av KGB - läs här) och regeringen med kulturmarxistiska miljöpartiet som dessutom har låtit dem öppna ambassad i Sverige!?

Nej, det är inte så konstigt då socialdemokratin har gamla och täta band till KGB. Läs här. Palme var den största landsförrädare Sverige sett enligt David Fredins gästinlägg på min blogg.

Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman skriver på sin Facebooksida:

"A vivid illustration of what happens to those who dare advocating Israel publicaly, in Sweden

Aleksandra Boscanin who wrote the much appreciated post on the @sweden account (see my previous post) has now received a number of hateful and anti-Semitic messages. It is remarkable that this is the repeating story in democratic and pluralistic Sweden 2016.

Bear in mind that all she did was to show some sympathy for Israel. She has said nothing about the conflict and nothing about the current wave of terror in Israel. Yet she receives messages from Facebook accounts calling her a “Jew whore” and a “disgusting Serb”.

In the Expressen article we mentioned how hard it is to be open about supporting Israel in Sweden. Advocacy for Israel in the Swedish political climate is not easy! 

In fact, the vast majority of Israel’s supporters refrain from expressing their views due to what Aleksandra is now facing. However, Aleksandra is strong. She is not letting the hate bring her down.

Calling a woman a “whore” is unacceptable, calling a woman a “Jew whore” for expressing a democratic opinion in a democratic country is appalling and inexcusable. 

The fact that people even send messages like that is an indication that we are already heading downhill at a very fast pace."



Hur mycket har det skrivits i svensk gammelmedia om den 23-åriga trebarnsmamman Schlomit Krigman som mördades av Palestinska islamonazister (judehatande muslimer) den 25:e januari som inte varit vinklat i svensk media?

Ingenting vad jag har hittat. Schlomit begravdes redan dagen därpå i närvaro av hundratals begravningsgäster. Läs här.



För svensk media var hon en "bosättare", på västbanken, alltså underförstått en "ockupant av Palestinskt territorium". Inte en 23-årig kvinna med barn som behövde sin mamma som var älskad av alla. Hon skulle blivit 24 nästa vecka.

Är det någon mer än jag som får vibbar av Tyskland på 30-talet?

Titta på dessa bilder och minns dem. För alltid,

Som det står här: Remember: "Jews are the canary in the coal mine for civilization". 

Israel är ett av världens mest innovativa länder och utan Israel skulle mycket av det du och jag tar för givet inte finnas i vår vardag.


Läs också vad min bloggranne Lennart Eriksson skriver här

Löfvén och hans hantlangare pytsar in 1,5 miljarder kronor årligen av våra skattepengar till "fredsduvan" Abbas och hans islamistiska gelikar. Läs här

Svenskarna i gemen hatar inte Israel. Tvärtom. 

Minoriteten socialister och kommunister gör det dock. De manifesterar det genom den mest svaga minoritetsregering Sverige någonsin drabbats av.

Varför? Läs här (Tommy Hansson igen). 

Vår regering, som saknar folkligt stöd, betalar varje år ut 1,5 MILJARDER till Palestinierna (förmodligen mest till Abbas egna fickor?) så de kan fortsätta att mörda judar. Allt medan vår välfärd rasar.

Den svenska regeringens budskap från 1998 betyder ingenting längre. Snarare är det reverserat. "Vi vet, men vi skiter i det. Adolf hade rätt, regeringen 1998 hade också fel. Fortsätt att mörda judar. Vi betalar". Det är den slutsats man drar.

Läs här Erster Pollacks tänkvärda artikel med titeln "När Förintelsen tog fart blev tidningarna tysta". Är det någon skillnad från idag?

Jag kommer i all fall aldrig att gömma er som mördades. Jag vet att socialism är ondska. Oavsett om den är brun eller röd. 

Jag har varit där i lägren. Sett och känt smärtan av er som dog där. Män, kvinnor och barn. Jag har försökt att förstå ert lidande men insett att jag aldrig kan förstå. Därav detta blogginlägg till ert minne.

Ert öde har berört mig mycket och det får aldrig glömmas. Ni offren för nationalSOCIALISMENS folkmord. Och jag tror inte heller mina bloggläsare kommer att glömma er. 

Vi tänder ett ljus i kväll och hedrar er.

Shalom aleichem denna hågkomstens kväll


.