tisdag 19 januari 2016

Om en snart ohanterlig sorg och ilska

Vansinnet i världens sjukaste land håller på att bryta ned mig, sakta men säkert. Folkförrädarna i sjuklövern har snart helt övertagit mina tankar och mitt sinne och fyllt det med sorg, ilska och vanmakt istället för vardagsglädje och livsglädje.

Jag är oerhört tacksam över min partner, Lotten Ekström, som har gjort en del gästinlägg på denna blogg. Hon bär på samma sorg, ilska och vanmakt som jag och utan att kunna diskutera och dela bördan med henne så hade jag nog blivit galen. Hon är min vardagsglädje och min livsglädje som håller mig uppe. En dag i taget.

En människa som har vaknat ur den kulturmarxistiska indoktrineringsdvalan kan aldrig ha en relation med en som forfarande sover, en PK-människa. Det skulle krascha förhållandet och förgifta sinnena på båda tror jag.

Jag är nog mest besviken och arg på alla sovande människor som låter sönderfallet och islamiseringen av Sverige fortgå, alltså sjuklöverns väljare men även blankröstarna som inte vågar tänka själva och ta ställning för Sverige.

De är de som röstar fram landsförstörande partier utav gammal vana för att mamma och mormor alltid röstade på t.ex. sossarna. Så gör man i vår familj och så har vi alltid gjort. De är helt blinda för verkligheten då de endast tar del av PK-medias rapportering. Det är de som är motorn i att landet förstörs som bäddar sängen åt sjuklövern.

Det har gått så långt att jag älskar Sverige men samtidigt föraktar 70% av svenskarna. Jag vill inte känna så, jag har aldrig gjort det förut men denna känsla är inget jag själv önskat. Det har bara blivit så. Svensk media bär den största skulden till detta.

Jag har tvingats förlika mig med att det sannolikt är försent att rädda Sverige. År 2018 är landet så kört i botten, så farligt att leva i, speciellt för kvinnor och flickor, att det inte längre går att bo kvar.

Sverige kommer antingen att islamiseras helt eller drabbas av ett förödande inbördeskrig som kommer att sätta de sista spikarna i kistan för det som en gång var vårt land, Sverige. Sverige är redan nu för alltid förlorat känns det som. Sönderfallet har gått för långt. Importen av våldsamma och farliga muslimer från dysfunktionella kulturer, som hatar oss och våra värderingar, har gått för långt.

Jag går i pension, 61 år gammal, år 2022, men börjar ana att jag sannolikt som 50+are kommer tvingas starta ett nytt liv någon annanstans tillsammans med Lotten. Kanske i Polen? Vi kan bara hoppas att våra vuxna barn vill följa med för i f.d. Sverige finns ingen framtid utom sönderfall, bostadsbrist, arbetslöshet och våld.

Jag kommer alltid att vara tacksam över att jag i alla fall fick uppleva drygt 30 år i Sverige innan det slutliga sönderfallet började i början av 90-talet med Kosovoinvandringen 1992.

Jag slapp känna smärtan fram till 2014 då jag fortfarande var en av de sovande och okunniga då jag endast läste svensk gammelmedia och tittade på nyheter på TV.

Jag var då blind för den kulturmarxistiska indoktrineringen. Idag kan jag inte titta på svensk TV längre.

Våren 2014 vaknade jag tack vare intressanta vänner på Facebook. Den 2/5 anslöt jag till Sveriges största folkrörelse, SD. Jag blev då medlem i en del i en stor och varm gemenskap av kloka människor. Några som såg samma som jag och jag fick även dem att dela kunskap, tankar och funderingar med.

Pensionspengarna kommer att vara slut den dag jag går i pension. Jag räknar inte längre med att få någon pension. Plundrade av sjuklövern och främst sossarna och offrade på den destruktiva mångkulturens altare.

Samma mångkultur, initierad av Palme på tidigt 70-tal, som kommer att besegla Sveriges öde. Jag inser att jag och Lotten måste skapa nya yrkeskarriärer någon annanstans. Dessa funderingar är just nu i mina tankar dag och natt. Jag känner dessutom att jag inte längre vill bidra med mina skattepengar till att Sverige faller samman genom massinvandringen. Bara det är skäl nog att emigrera.

Jag kommer att vara tacksam över att jag i alla fall fick uppleva drygt 30 år i Sverige innan det slutliga sönderfallet började i början av 90-talet med Kosovoinvandringen 1992.

Det är ingen slump att globalisten Carl Bildt pratade om New World Order samma år. Vad det skulle innebära förstod jag dock inte då.



Jag slapp smärtan fram till 2014 då jag fortfarande var en av de sovande och okunniga då jag endast läste svensk gammelmedia och tittade på nyheter på TV. Jag var då också blind för den kulturmarxistiska indoktrineringen. Idag kan jag inte titta på svensk TV längre utan att bli galen. Aldrig en svensk dagstidning eller kvällstidning igen. Även om den är gratis.

Jag var en indoktrinerad zombie vilket huvuddelen av svenskarna fortfarande är.

Jag hade alltid röstat på moderaterna, utom 2010 då jag röstade på FP då jag genomskådat den mest ondskefulla statsminister Sverige någonsin haft, Fredrik Reinfeldt. Han vände sig föraktfullt mot oss konservativa kärnväljare, och omvandlade moderaterna till nya moderaterna, ett vänsterliberalt parti. Att vara medskyldig till Ullenhag är också en tung sten att bära.

Våren 2014 vaknade jag. Den 2/5 2014 anslöt jag till Sveriges största men också enda folkrörelse, SD. Jag blev då medlem i en stor och varm gemenskap av kloka människor. Förmodligen Sveriges smartaste personer samlade i samma parti. Några som såg samma som jag, som hade vaknat, och jag fick även dem som vänner att dela kunskap, tankar och funderingar med genom sociala medier.

Jag har alltid haft devisen "man överger inte sitt land" djupt i mitt hjärta, och jag har verkligen känt att det är så. Därför valde jag officersyrket en gång i forntiden. För att försvara Sverige och vår demokrati. Jag skrev om detta i en av mina första blogginlägg som du kan läsa här.

Nu har Sverige övergivit mig, sjuklövern har raserat det Sverige som jag vill leva och dö i och dessutom genom politiska statskupper förvandlat Sverige från en välfärdsdemokrati till en kulturmarxistisk diktatur.

Vad betyder då löftet att inte överge sitt land? Ett land som inte finns kvar och aldrig kommer tillbaka då huvuddelen av befolkningen tycker diktatur och sharialagstiftning vore bättre för oss alla.

Men de 30% av folket som tycker som jag kommer jag aldrig att överge. De är vänner för livet och ber de mig någon gång att hjälpa till att återta Sverige från diktaturen då kommer jag inte att tveka en sekund. Jag kommer att finnas där och göra vad jag kan.

Den dag jag drar mitt sista andetag kommer jag i alla fall att somna in med denna bild i mina sista tankar. Bilden på världens vackraste flagga. En bild som symboliserar inte bara nationell stolthet utan framför allt en kristen värdegrund som våra förfäder byggde upp landet med. En värdegrund som är min värdegrund trots att jag inte betraktar mig som kristen, utan snarare agnostiker.

Tack Lotten och alla Sverigevänner för att ni hjälper mig att hantera min snart ohanterliga sorg och ilska. Jag vet att jag inte är ensam, och vi tar det dag för dag.



- Posted using BlogPress from my iPad