lördag 30 juli 2016

Om kyrkklockor som tystnat - Gästinlägg

Ännu ett läsvärt gästinlägg av Stefan Torssell:

Jag förstår mig inte på dagens kristna Sverige. Jag vänder mig inte mot Gud eller Jesus utan mot en stor del av den svenska kristenheten.

Många kanske inte vill kännas vid detta jag skriver. Bra, då finns det hopp, men några önskar jag blir träffade rakt in i hjärteroten.

Angreppen i vår tid mot helt vanliga och enskilda människor, däribland kristna, tar sig alltmer groteska uttryck. Det politiska systemet är handlingsförlamat.

Resten av oss försöker få ett slut på alla vidrigheter som pågår, men de blir värre för var dag.

Senast var det en katolsk präst som mitt under en gudstjänst i Normandie i Frankrike ritualslaktades framför en videokamera när han fick halsen avskuren av två islamister.

De kristna har varit organiserade sedan tusen år eller mer. De borde ha ringt i varenda kyrkklocka i hela Europa och kallat varenda kristen människa i sitt land till protest mot sådana illdåd.

Även jag hade satt mig i kyrkbänken med böjt huvud inför altaret och korset i en tyst gemensam solidaritet.

Men det är bara tyst.

Många har hört den slitna och osanna historien när presidenten i Sovjetunionen Leonid Brezjnev besökte USA. Lyndon Johnson ville pigga upp stämningen och tog med Brezjnev på en Striptease-klubb.

Hela det sovjetiska sällskapet blev mycket upplivat och Brezjnev lovade införa detsamma i Moskva.

Nästa gång herrarna träffades frågade Johnson hur det gick med klubben. Brezjnev var bekymrad. Han förstod inte varför det inte var så populärt och ändå hade han sett till att alla damerna som uppträdde hade varit medlemmar i kommunistpartiet i minst fyrtio år.

Ungefär så betraktar jag många kristna.

Lojaliteten med ett icke fungerande system är större än förmågan att kunna begripa verkligheten.

Vart har kristenheten tagit vägen?

Alla länder från Marocko till Irak har en gång varit kristna. Land efter land har fallit.

Under 1980-talet var de kristna i majoritet i Libanon. De är nu dödade eller jagade ur landet.

Kristna präster fängslas, församlingarna massakreras, kyrkorna rivs. De kristna tiger. Kyrkklockorna får vila.

Enbart Israel har lyckats stå emot islams förtryck.

Konstantinopel (nuvarande Istanbul) var under tusen år världskyrkans centrum i den en gång världsomspännande kristna gemenskapen. Nu håller det sekulariserade Turkiet också på att omformas till en islamsk terrorstat.

Kristna tiger, klockorna vilar.

Fascism innebär en totalitär stat (endast ett parti äger makten).

Nazism är fascism plus en raslära.

Marxism-leninism innebär en totalitär stat med ett avantgarde (en förtrupp) som kontrollerar att folk även tänker rätt. Ideologin är uppbyggd kring idén om ett vi (arbetarklassen) och dom (utsugarna).

Bolsjevik-Leninismen (trotskismen) eller Fjärde Internationalen som den också kallas är marxism-leninism, men i världsvid skala. För att kunna uppnå detta mål använder man entrism (infiltration) som metod.

Islamism är fascism, nazism, marxism-leninism och trotskism plus en troslära.

Avantgardet är kalifen och entrismen pågår för fullt i politiska partier, i kyrkor och institutioner.

Denna statslära med ett eget juridiskt system som också handlar om guden Allah med Muhammed som hans profet vill lägga under sig alla folk och alla länder och alla religioner.

Jag har seglat till sjöss. En gång upptäckte jag i lasten stora packlårar med biblar på ryska som skulle smugglas in i Sovjetunionen. Så ser kristna hjältar ut för mig.

De offrar pengar och organiserar transporter under farliga omständigheter. De angriper inte med vapen utan med tankar och ord. Jag var bara en liten kugge i detta världsomspännande äventyr, men fullföljde min del genom att inte avslöja vår last.

Varför har kristendomen haft så lätt att acceptera fascism, nazism och nu islamism men inte kommunism? Jesus är väl knappast mer kompatibel med nazism och islamism än med marxism?

Det har alltså inte något med den kristna religionen att göra utan med många av de kristna själva.

Jag tror att det är så enkelt att kristendomen självt har blivit en del av maktetablissemanget.

När jag studerade Estoniakatastrofen så syntes ganska kvickt att Svenska kyrkan omedelbart intog en knähundsattityd till makten.

Det är nog så illa att många troende människor med en hög moral sett sig tvungna att stå utanför de kristna församlingarna därför att de ställer krav på mod och klarsyn. De som kan acceptera att vara bland en flock lydhundar lockas nog däremot till de kristna församlingarna.

Där kan de med läpprörelser läsa med när någon citerar ur bibeln eller göra markerande handlingar när de låtsas göra kristna gärningar.

De sant troende med högre krav på etik står utanför församlingarna eller så deltar de inte i församlingarnas interna verksamhet.

Kyrkan borde predika att:

Du ska hedra din fader och moder för att de hjälpt dig in i världen och till den gemenskap som är ditt språk, din kultur och din nation på det att du länge må leva i ditt land.

Du ska värna skapelsen och den natur som är oss alla givna.

Du ska acceptera din nästa så som du accepterar dig själv.

Du har rätt att välja tre olika nivåer för din godhet.

Du ska inte göra något mot någon annan såsom du själv inte vill att denne ska göra mot dig själv eller du ska behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Det första är passiv godhet och det andra är aktiv godhet.

Det finns också ett tredje val: du ska älska andra lika mycket som du älskar dig själv
du ska inte ljuga, stjäla eller svika någon, vare sig i kärlek eller i medmänsklighet, eller vara missunnsam mot andra.

Du ska vårda ditt språk så att du inte förgiftar dina tankar, ditt tal ska vara ja och ja eller nej och nej och du ska i varje livssituation göra som din inre röst säger dig.

Om du ändå är villrådig så gör som din mor har lärt dig och om du ändå inte vet så gör såsom Jesus hade gjort.

Du ska inte ha några läror som strider mot dessa ord och du ska inte hedra eller tillbedja några andra gudar, inte heller deras profeter.

Så bör den svenska kyrkan återgå till grunden, men då kanske många församlingsmedlemmar slutade att sjunga med i sångerna om de fick krav på sig att ställning för att vara människa och att ta ansvar.



2 kommentarer: