måndag 27 juli 2015

Om främlingsfientlighet

Som Sverigedemokrat blir man ständigt kallad en massa saker och antingen blir man som individ kallad en massa skit, eller så får partiet en stämpel på sig. En vanlig stämpel är att partiet är "främlingsfientligt" (xenofobiskt) och vad betyder då detta kan man undra?

Vi har här nyckelordet Xenofobi.

Främlingsfientlighet är en urvattnat begrepp då synonymen (det egentliga ordet - på engelska "xenophobia") säger mer vad det handlar om.

Fobi definieras i NE (och på engelska) som en "intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser, t.ex. ormar eller trånga rum". M.a.o. ett sjukligt tillstånd (en irrationell rädsla) vad avser främlingar.

För säkerhets skull återges även definitionen på främlingsfientlighet enligt NE: "avståndstagande från eller fientlighet mot främlingar".

M.a.o. beroende på om man använder det korrekta ordet xenofobi eller det mer urvattnade alldagliga ordet främlingsfientlighet så försvinner alltså en del av innebörden i den mer alldagliga definitionen.

Med andra ord så skulle jag som Sverigedemokrat ha en irrationell rädsla att möta främlingar (människor jag aldrig mött förut) såväl privat som i mitt arbete. Jag skulle p.g.a. min fobi tvingas sitta isolerad i min lägenhet då skräcken för att möta främlingar skulle vara så stor att jag varken kunde gå till jobbet (eller fungera på jobbet) eller till affären.

Detta är vad som utmärker en irrationell rädsla, en fobi, och är här lider många människor av olika slags fobier i vårt samhälle idag. Fobier som gör deras liv till ett helvete.Sannerligen inget att skämta om och något som kräver respekt för de människor som är drabbade.

Vad handlar det då om? Jo, självklart handlar det om att försöka smutskasta Sverigedemokraterna för två saker. Vår kritik av: 1. Den av regeringen (inkl. DÖ) förda invandringspolitiken. 2. Att radikal islam tillåts påverka samhället och politiken.

Jag har tidigare skrivit om hur socialdemokraterna använder smutskastningskampanjer adopterade från sovjetunionen år 1943 här.

Det här med främlingsfientlighet är bara mer dimridåer från vänsterliberal media och sjuklövern. De börjar dock få svårt att nå framgång nu då fler och fler vaknar och börjar se verkligheten som den är. Många läser bloggar som min, och börjar genomskåda lögnerna.

Sverigedemokraterna är ett parti med många invandrare som medlemmar och väljare. De som flytt från islamistiskt förtryck har bara ett parti att rösta på. Som taxichauffören från Iran jag åkte med och som jag skrev om här. Socialdemokraterna jobbar aktivt för att islamisterna skall få politiskt inflytande i Sverige och slöt redan 1999 ett avtal med islamisterna att de skulle få politiskt inflytande. Läs här och här.

Så nej, jag är som Sverigedemokrat inte xenofob. Då hade jag varit arbetslös och utslagen. Däremot avskyr jag den ondskefulla ideologi som radikal islam är. Jag skiljer på muslimer och muslimer (de är ingen homogen grupp) och ideologin islam som är en avknoppning av nazismen. Att vara rädd för sådan ondska är inte irrationellt utan väldigt rationellt. Följaktligen kan det inte vara en fobi.

Jag brukar kalla radikal islam för nazismen version 2.0. Läs här ett av mina första blogginlägg där jag klargör min syn på muslimer och islam. Läs här vad jag skrev om olika ismer och den rödgröna regeringen.

Jag är alltså inte främlingsfientlig utan avskyr den människoföraktande och totalitära ideologin islam. Muslimer är människor med en religiös tro som förtjänar den respekt de själva gör sig förtjänta av.

De flesta är fredliga och kloka människor som du och jag. Ingen skugga på dem. Resten, de måste bekämpas med det våldsmonopol som staten disponerar och genom en klok politik. Där ingår inte Socialdemokratin eller något parti i DÖ, men väl Sverigedemokraterna.

Svensk vänstermassmedia är de som har den verkliga makten i Sverige, de är de som hela tiden förser oss med de ord som är förknippade med "den rätta värdegrunden" i det kulturmarxistiska Sverige.

Nu börjar folk dock vakna och bli medvetna om hjärntvätten. Mycket tack vare sociala medier. Snart får vi kanske se ett antal redaktionschefer och journalister från gammelmedia som behöver hitta ett nytt jobb. Kanske i Nordkorea? Ett mycket passande land för dem.