söndag 12 juli 2015

Om vikten av systemkunskap och erfarenhet i Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna är snart Sveriges största parti och också Sveriges enda oppositionsparti mot den vansinnespolitik som förstör Sverige just nu. Att vara Sveriges största parti förpliktigar och innebär att man måste ha systemkunskap och kunna leverera den politik som man står bakom. Däri ligger SD:s största utmaning just nu. En utmaning är just en utmaning, men inte nödvändigtvis ett problem och som kräver ledarskap och en kompetent stab som kan leverera, både på riksplanet och lokalt.

Ett av de största misstagen Sjuklövern har gjort är att rekrytera "politiska broilers" direkt från Bommersvik (S), handelshögskolan eller ungdomsförbunden som har noll systemkunskap, bara teoretisk (ofta verklighetsfrånvänd) kunskap om hur Sverige egentligen fungerar, Då får man en politik som inte är kopplad till verkligheten som folket lever i. Effekterna av detta är vad vi ser i Sjuklövern just nu.

Detta kommer att leda till splittring såväl inom Socialdemokratin som inom allianspartierna. Denna splittring är oundviklig då sossarna kommer att splittras i två läger - gråsossar (med erfarenhet från verkligheten) och Bommersvikare (indokritinerade i vänsterextrem teori på Bommersvik). Detsamma gäller alliansen, och främst nya Moderaterna. Politiska broilers (uppvuxna i sektledare Reinfeldts fålla - direkt från ungdomsförbunden) vs gammelmoderater med politisk erfarenhet. 

Givet dessa erfarenheter från Sjuklövern (vars effekter vi ser i svensk politik idag) så får inte samma hända i Sveriges enda oppositionsparti. Vi måste kunna leverera då förväntningarna är skyhöga på oss. Framför allt gäller detta på det lokala planet. 

Hur då då? Jo, genom att rekrytera politiskt erfarna personer som lämnar Sjuklövern och går över till SD. Det är dessa individer med politisk erfarenhet som är kritiska framgångsfaktorer för att SD skall kunna bedriva en trovärdig politik. Något jag skrivit om här

Den andra åtgärden är att absolut inte placera in några "stolsvärmare" i den lokala politiken. De som jobbar lokalt måste både ha kunskap och förmåga att kunna leverera motioner, interpellationer och annat som Sveriges politik kräver och driva igenom dessa. De måste alltså ha energi och tid nog att arbeta politiskt.

Den tredje åtgärden är att inte gå i Sjuklöverns fälla och rekrytera politiska broilers utan erfarenhet från verkligheten till politiska poster lokalt. Detta som en generell regel, inte en absolut. Exceptionella talanger finns alltid, men de är få och de mest talangfulla kommer oftast från verkligheten.

Att vara en folkrörelse förpliktigar. Vid sidan om att vara Sveriges största parti. Tänk på hur Socialdemokratin byggde upp sin status som folkrörelse. Det var just genom att utöka partiet från att bara vara ett politiskt parti till en folkrörelse från vaggan till graven (Folkets hus, ABF, Folksam, Unga örnar, Coop, Fonus m.fl.). 

Motsvarande koncept behöver också SD ta fram och analysera. Var har partiet "quick wins" (förutom invandringspolitiken) t.ex. genom socialpolitiken som sosseriet helt släppt. Detta är, tror jag, nyckeln till framgång och enda möjligheten för SD att befästa sin långvariga position som Sveriges enda oppositionsparti i en politik för övrigt som enbart är destruktiv för Sverige.

Det är dags att på allvar börja diskutera HUR detta skall göras inför ett möjligt extraval våren 2016. Det går inte att vänta längre, det är dags att mobilisera kraften i folkrörelsen. Och allt måste ledas från partistyrelsen vilket ställer stora krav på systemkunskap och ledarskap.

SD har ett "window of oppurtunity" nu men detta fönster kan stängas väldigt snabbt om partiet fallerar i att leverera, främst lokalt.

Några länkar till tidigare inlägg. Om förändringsledning: Här. Om SD som en folkrörelse: Här.

Jag påstår inte att detta är SD uppfattning, utan endast min uppfattning som en enkel medlem i partiet. Jag ber endast alla partivänner som läser detta att reflektera över det jag skriver, Jag tror detta är extremt viktigt.