torsdag 29 januari 2015

Om en svensk hjälte och priset för att inte vara politiskt korrekt

Marcus Adriano Birro, född 15 juni 1972 i Göteborg, är en svensk-italiensk författare, poet och skribent, bosatt och verksam i Sverige. Birro var fram till november 2014 krönikör för Expressen och är kolumnist för Världen idag (källa Wikipedia).

Jag har följt Marcus Birro länge. Jag har läst många mycket välskrivna och kloka krönikor som kommit till vid hans dator i Expressen och i andra media. Jag har följt Marcus på hans inre andliga resa när han beslöt att konvertera till katolicismen i juli 2014. Jag har följt hans blogg och läst det ena utlämnande och personliga blogginlägget efter det andra. Varje gång, samma känsla. Vilken skribent!

Jag har upprörts av att han sparkades från Expressen i november 2014 för att ett enkelt inlägg på twitter där han skrev något som inte var politiskt korrekt om islam. Han skrev på twitter "Köper inte snacket om att "religioner" är farliga. Vad har den största delen av världens terrorism gemensamt? Islam. Fakta."

Jag läste att han ville lämna Sverige en dag i november på en iskall perrong på östra station i Stockholm och kände med honom. Förstod varför han kände som han kände. Han åkte till Italien, och hämtade kraft ett tag. Läste det också på hans blogg, sen kom han tillbaka.

Är du debattör, och når ut till många, så måste du vara politiskt korrekt, annars är du ute i kylan. Dagen blev extra kall när jag läste Marcus blogginlägg den den där dagen på perrongen på östra station och förstod att han hade mordhotats och ville lämna landet så fick Marcus Birros öde mig att förstå att han står som en symbol för det åsiktsförtryck som är accepterat i Sverige av idag, och dessutom norm. Han fick inte ens ge ut den bok han hade planerat att ge ut p.g.a. åsiktsförtrycket i den trånga åsiktskorridoren. Alla dörrar stängdes.

Jag led med Marcus när hans lilla barn spillde mjölk på hans laptop vilket innebar att allt han hade skrivet tidigare bara försvann. Jag beundrade hans positiva inställning trots det som hade skett.

Jag blev glad för Marcus och åsiktsfrihetens skull när Marcus värvades som krönikör i den lilla tidningen härjedalen. Jag läste hans första krönika med intresse och konstaterade att han hade helt rätt. Det är de rödgröna surdegsjournalisterna som upprätthåller den trånga åsiktskorridoren i Sverige understödda av den politiska adeln, som jag skrev om här.

Jag gladdes också med Marcus när han annonserade att han hade blivit skribent på tidningen Solo Calcio för att skriva om Italiensk fotboll. Hans stora passion förutom samhällsfrågor. Han skrev på sin facebooksida:

"Ärligt talat. Jag har fått sparken från Solo Calcio för att jag ätit lunch i Gamla Stan idag.
Som tur är hann jag aldrig få en enda krona i lön av dem. Men på riktigt...

Jag skriver om italiensk fotboll på en sida som kickar ut mig för att jag ätit mat ihop med representanter för ett av riksdagens största folkvalda politiska partier. Jag är den skyldige.
Kan någon förklara mitt brott?"

Jag blev alltså ännu en gång rejält upprörd idag när jag läste att Marcus sparkats från tidningen Solo Calcio (för att skriva om Italiensk fotboll!!) (och blivit av med ännu en inkomst till sin familj) av den enkla anledningen att han hade ätit lunch med Mattias Carlsson och Linus Bylund från SD i gamla stan idag. Detta slogs upp stort av vänsterliberala Expressen.

På youtube berättar Mattias Carlsson om lunchen med Marcus.

Jag bryr mig personligen mig inte om Marcus framtida politiska ställningstagande. Det är en personlig sak för honom. Jag kommer att läsa hans krönikor och hans blogg ändå.

Som Sverigedemokrat hoppas han väljer SD men har inga problem om han väljer t.ex. KD. Det är upp till Marcus. Hans texter är lika läsvärda ändå.

Det viktiga är att vi återställer det politiska samtalet igen. Vad än Marcus väljer att göra kommer jag att läsa hans texter, för att de är viktiga och för att jag är i första hand demokrat. I andra hand Sverigedemokrat.

Åsiktsförtrycket och åsiktskorridoren måste raseras en gång för alla. Det som drabbat Marcus. Till synes cementerat genom decemberöverenskommelsen. Men den kommer att falla under våren. Mark my words. Vi är många som står bakom dig Marcus. Keep on going.