tisdag 18 november 2014

Om förlorad "soft power" och brister i "hard power"

En stats basfunktioner för att fungera kan sägas vara:

1) En fungerande statsledning
2) Internationell verksamhet där statens intresse är i fokus
3) En trovärdig försvarsförmåga
4) Inre säkerhet
5) En stabil ekonomi med tillväxt som normaltillstånd
6) En fungerande och robust kritisk nationell infrastruktur
7) En fungerande och övad krishanteringsförmåga
8) En befolkning som känner sig tillräckligt nöjd och trygg inom ramen för ett välfärdssystem och delar en gemensam värdegrund baserad på sekularitet, åsiktsfrihet och demokrati

Soft power, som jag skrivit tidigare om i detta inlägg och detta, handlar både om statens attraktionskraft gentemot den egna befolkningen, som känner sig stolta att vara medborgare och har förtroende för politikerna, men också om trovärdighet och attraktionskraft internationellt. Som mina läsare vet är soft power aldrig trovärdig internationellt utan hard power (militära muskler).

Man skulle kunna reflektera över alla dessa uppräknade basfunktioner var och en, men det kan räcka med att konstatera att det finns brister i såväl försvaret, kustbevakningen, psykologiskt försvar, totalförsvarsberedskapsplanering, försörjning av förnödenheter under kris, robust infrastruktur, en fungerande polis, en fungerande välfärd i stort och förtroende för politisk ledning och dess politik som verkställs genom de statliga myndigheterna.

Jag skall inte utveckla detta mer utan överlåter till läsaren att reflektera över hur det egentligen ligger till idag. Fungerar statens basfunktioner?

Jag väljer att konstatera att den rödgröna regeringen sedan den tillträdde snart har tömt ladorna på Sveriges soft power både mot den egna befolkningen och internationellt. Vi får finna oss i att förnedras som medborgare genom de beslut som denna minoritetsregering fattar, 

Två huvudlösa beslut sticker ut:

1) Erkännandet av den icke existerande staten Palestina samt ekonomiskt stöd till islamistisk terror mot den enda existerande sekulära demokratin i Mellanöstern, Israel, om 1,5 miljarder skattekronor per år.

2) Att annonsera ut mot Putins Ryssland att Sveriges befolkning minsann är rädda för Ryssland som hon sade i en intervju i SvD nyligen. "Ryssland skrämmer svenska medborgare, säger utrikesminister Margot Wallström. Under Wallström ska Sverige bedriva en feministisk utrikespolitik, i ett skärpt världsläge".

Detta uttalande är häpnadsväckande. För det första vad är en "feministisk utrikespolitik"? En obegriplig signal till omvärlden. För det andra, uttalandet bevisar att hon inte förstår hur internationell politik skall bedrivas för att upprätthålla och stärka Sveriges soft power och anseende. Putin gnuggar händerna och skrattar sig harmynt samtidigt i Kreml. Hon agerar alltså nyttig idiot åt Putin som får hjälp av självaste utrikesministern att sprida fruktan för den ryska björnen hos Sveriges befolkning trots att hotet från politisk islam sannolikt är större.

Hon förstår uppenbarligen inte att inrikespolitik är en sak och utrikespolitik en annan. Floskler som "feministisk utrikespolitik" har inget i utrikespolitiken att göra. Det väcker bara löje över Sverige. Hon förstår uppenbarligen inte heller att hon nu inte längre kan uttala sig som Margot utan hon talar för 9,5 miljoner svenska medborgare i sin roll som företrädare för Sverige och Sveriges utrikespolitik.

Om den rödgröna historiskt svaga minoritetsregeringen förlorar all sin eventuella kvarvarande soft power hos den egna befolkningen är inget jag har något emot. Ju förr det blir nyval, desto bättre. 

Det allvarliga är att Sverige nu har det i närmaste tomt i ladorna vad gäller både soft power och hard power i en internationell betraktares ögon, vilket sätter Sverige i ett mycket farligt läge.

En soft power som förre utrikesministern Carl Bildt byggde upp på ett mycket professionellt modernt nätverkande sätt gentemot omvärlden. Ett proffs i sin roll som utrikesminister oavsett vad man tyckte om regeringen Reinfeldt i övrigt. "Slurp" sade det så blev det tomt i soft power-ladan när den slukades av ett rödgrönt slukhål som omintetgjorde Bildts arbete i ett ögonblick och skämde ut 9.5 miljoner medborgare i Sverige.

Det kommer ta lång tid att fylla igen hålet och bygga upp ladan igen. Arbetet kommer garanterat ligga nere helt under den rödgröna regeringens mandatperiod.