fredag 31 oktober 2014

Om förlorad "soft power" för Sverige

Sverige har med den rödgröna regeringens erkännande av den icke icke existerande staten Palestina förlorat all den makt i form av "soft power" som utrikesminister Bildt under lång tid mödosamt byggde upp under alliansregeringen. Givet bristerna i alliansens politik i övrigt, var faktiskt Bildt en kompetent utrikesminister som byggde upp mycket "soft power" för Sverige.

Förlusten handlar alltså om den makt som kallas "soft power" och som jag har skrivit om vid två tillfällen tidigare i denna blogg. Här och här.

Förlusten är inte regeringens utan hela svenska folkets. Detta är sannolikt den största skada som en minoritetsregering någonsin har åstadkommit för Sverige, och därmed unik vad gäller omdömeslöshet och negativa konsekvenser för landet.

Den rödgröna regeringens erkännande kommer att påverka landet negativt inom många politikområden, Sveriges skadade anseende utomlands påverkar allt inom "soft power" (trovärdighet och attraktionskraft för Sverige). 

Varför gör regeringen detta? Det finns två möjliga förklaringar som jag ser det. Antingen är man mer än lovligt aningslösa, naiva och/eller rent ut sagt korkade, eller så hoppas den sjunkande vänstern (läs socialdemokraterna) att de skall vinna röster genom att mobilisera valboskap hos landets minoritet av muslimer (ca 600 000 nu - men de stiger kraftigt dag för dag). 

Många muslimer röstar vänster visar undersökningar, så genom att erkänna islamisterna i Palestina så hoppas man vinna röster bland dem som ofta inte vet vad de röstar på, och som röstar vänster för att någon sagt till dem att rösta så. Ett cyniskt politiskt spel för den politiska adeln som gör allt för att få behålla makten, oavsett priset för Sveriges framtid.

Erkännandet av den icke existerande staten Palestina är en katastrof för Sverige och egentligen har Sverige som har ringa "soft power" kvar i den internationella politiken förutom den som udda branscher som t.ex. musikindustrin, spelindustrin och Ikea kan tänkas bidra med, och som sätter Sverige på kartan internationellt. 

Politiskt är Sverige nu en "freak state" som ingen annan än möjligen islamistdiktaturer i Mellanöstern hyser en falsk beundran för. En stat på den internationella utvisningsbänken som dessutom har en obegriplig säkerhets- och försvarspolitk som många inte förstår bland de som är politiskt insatta i frågorna.

Det enda vi kan göra nu är att hoppas på nyval och att en ny regering förklarar beslutet ogiltigt med hänvisning till att ett så avgörande politiskt ställningstagande inte kan fattas av en svag minoritetsregering, det kräver liksom säkerhets- och försvarspolitiken en bred majoritet i riksdagen.

Jag skäms som svensk och kan inte stå bakom det som den rödgröna minoriteten fattat beslut om. I en demokrati är det majoriteten som avgör. Inte minoriteten. Men det var ju länge sedan demokratin levde, nu är Sverige en demokratur vilket jag också skrivit om i ett tidigare inlägg på denna blogg.

Sverige ger den enda sekulära demokratin i Mellanöstern, Israel, ett slag i ansiktet och visar tydligt att man ställer sig bakom dess antagonister som mördar dess befolkning, islamisterna i Palestinas politiska grenar som t.ex. Hamas och som resten av världen kallar för terrorister.

Beslutet är en skam för Sverige och kommer accelera takten för Sverige, inte bara som demokratur, utan också som ett U-land enligt FN GDI-prognos där politisk islam vinner terräng dag för dag och som förr eller senare kommer försätta vårt land i ett inbördeskrigsliknande tillstånd. 

Slutet för det Sverige som jag växte upp i och som jag älskade  och vägrar ge upp. Något jag också har skrivit om tidigare i denna blogg som en mycket bekymrad medborgare och privatperson.