fredag 31 oktober 2014

Om förlorad "soft power" för Sverige

Sverige har med den rödgröna regeringens erkännande av den icke icke existerande staten Palestina förlorat all den makt i form av "soft power" som utrikesminister Bildt under lång tid mödosamt byggde upp under alliansregeringen. Givet bristerna i alliansens politik i övrigt, var faktiskt Bildt en kompetent utrikesminister som byggde upp mycket "soft power" för Sverige.

Förlusten handlar alltså om den makt som kallas "soft power" och som jag har skrivit om vid två tillfällen tidigare i denna blogg. Här och här.

Förlusten är inte regeringens utan hela svenska folkets. Detta är sannolikt den största skada som en minoritetsregering någonsin har åstadkommit för Sverige, och därmed unik vad gäller omdömeslöshet och negativa konsekvenser för landet.

Den rödgröna regeringens erkännande kommer att påverka landet negativt inom många politikområden, Sveriges skadade anseende utomlands påverkar allt inom "soft power" (trovärdighet och attraktionskraft för Sverige). 

Varför gör regeringen detta? Det finns två möjliga förklaringar som jag ser det. Antingen är man mer än lovligt aningslösa, naiva och/eller rent ut sagt korkade, eller så hoppas den sjunkande vänstern (läs socialdemokraterna) att de skall vinna röster genom att mobilisera valboskap hos landets minoritet av muslimer (ca 600 000 nu - men de stiger kraftigt dag för dag). 

Många muslimer röstar vänster visar undersökningar, så genom att erkänna islamisterna i Palestina så hoppas man vinna röster bland dem som ofta inte vet vad de röstar på, och som röstar vänster för att någon sagt till dem att rösta så. Ett cyniskt politiskt spel för den politiska adeln som gör allt för att få behålla makten, oavsett priset för Sveriges framtid.

Erkännandet av den icke existerande staten Palestina är en katastrof för Sverige och egentligen har Sverige som har ringa "soft power" kvar i den internationella politiken förutom den som udda branscher som t.ex. musikindustrin, spelindustrin och Ikea kan tänkas bidra med, och som sätter Sverige på kartan internationellt. 

Politiskt är Sverige nu en "freak state" som ingen annan än möjligen islamistdiktaturer i Mellanöstern hyser en falsk beundran för. En stat på den internationella utvisningsbänken som dessutom har en obegriplig säkerhets- och försvarspolitk som många inte förstår bland de som är politiskt insatta i frågorna.

Det enda vi kan göra nu är att hoppas på nyval och att en ny regering förklarar beslutet ogiltigt med hänvisning till att ett så avgörande politiskt ställningstagande inte kan fattas av en svag minoritetsregering, det kräver liksom säkerhets- och försvarspolitiken en bred majoritet i riksdagen.

Jag skäms som svensk och kan inte stå bakom det som den rödgröna minoriteten fattat beslut om. I en demokrati är det majoriteten som avgör. Inte minoriteten. Men det var ju länge sedan demokratin levde, nu är Sverige en demokratur vilket jag också skrivit om i ett tidigare inlägg på denna blogg.

Sverige ger den enda sekulära demokratin i Mellanöstern, Israel, ett slag i ansiktet och visar tydligt att man ställer sig bakom dess antagonister som mördar dess befolkning, islamisterna i Palestinas politiska grenar som t.ex. Hamas och som resten av världen kallar för terrorister.

Beslutet är en skam för Sverige och kommer accelera takten för Sverige, inte bara som demokratur, utan också som ett U-land enligt FN GDI-prognos där politisk islam vinner terräng dag för dag och som förr eller senare kommer försätta vårt land i ett inbördeskrigsliknande tillstånd. 

Slutet för det Sverige som jag växte upp i och som jag älskade  och vägrar ge upp. Något jag också har skrivit om tidigare i denna blogg som en mycket bekymrad medborgare och privatperson. 








söndag 26 oktober 2014

Om hotet mot vårt samhälle



Islamister i Europa predikar och drömmer om ett parallellsamhälle som är baserat på sharia och som är muslimskt till 100%. Koranen utgör lagboken. I Storbritannien finns det "sharia zones" i flera brittiska städer. I Sverige finns än så länge bara "no go zones" där inte ens polisen vågar åka in i. Denna artikel handlar om överfall på en 12-åring i Husby. 

Men det dröjer inte länge då anslag börjar komma upp om "sharia zone" även i Sverige. Malmö ligger nog bäst till att få det första anslaget uppsatt utanför Rosengård. Det samhälle islamisterna vill ha inkluderar inte oss kufr (otrogna) och vad islamister gör med oss kufr har vi sett i Syrien och Irak. De är inte ett dugg intresserade av att "integreras".

Det pratas mycket om att IS mest mördar andra muslimer, men det är nästa steg vi skall vara oroliga för här i Europa. När de ger sig på oss. Kufr är kufr enligt deras logik, andra muslimer som shiamuslimer men också kristna och ateister.

De interna konflikterna mellan olika förbund och inriktningar av deras tro är deras kamp, inte vår. Det enda vi kan göra är att bry oss om de muslimer som inte ser oss som kufr.

De som har sin religion mest privat och anpassar sig bland oss utan att kräva mer plats än vad andra minoriteter kräver. De som tillför, berikar och är nyfikna tillbaka. Dessa muslimer avskyr också islamister precis som alla vettiga människor gör.

Politiker pratar om att ”vi ska ha ett inkluderande samhälle”. VEM och vilka är detta riktat till och varför? Förmodligen riktar de till oss som inte accepterar extremismen och vi som inte ställer upp på den politiska planen att islamisera Sverige och införa sharia.

Tänk om de folkvalda politikerna istället sade; ’Vårt samhälle ÄR inkluderande och de/ni som INTE vill inkluderas och integreras med oss och våra värderingar kommer inte få lyckan här. Ni måste söka er till ett land med den islamism ni söker. Ett land styrt av politisk islam och sharia.’

I förlängningen kommer konflikterna bli hårdare, förmodligen innebärande ett inbördeskrig mellan islamister och motståndsrörelser.  Jag menar att det inte är det samhälle som vi och generationer bakom oss byggt upp som ska raseras. Det är det samhälle de vill ha som vi inte skall tillåtas att det byggs. 

Följaktligen måste islamism aktivt bekämpas i alla politikområden och i media. Och det gör man inte genom att utse islamister till ministrar och riksdagsledamöter och konsekvent bjuda in islamister till TV-soffor och tidningsintervjuer samtidigt som liberala och sekulära muslimer som vill modernisera islam ignoreras.

Vi kufr ska leva våra liv precis som vi vill och fortsätta och slåss mot ûbersexism, mot trafficking, mot korruption, mot svågerpolitik, mot organiserad brottslighet och mot drogmissbruk. Vi ska fortsätta den kampen vi höll på med förut för vi var på rätt väg. 

Vi skall inte backa en tum ifrån det islamisterna förkastar utan konsekvent motarbeta dem. 

Vi behöver inte koranen eller sharia för att komma vidare. Vi behöver ett fritt samhälle där en bas av tryggheten är garanterad via medborgarskapet - och skatten. Samhället bygger vi alla tillsammans, vårt samhälle som har potential för tillväxt. 

Det sekulära och det demokratiska samhället. Det samhälle där religion och stat inte sammanblandas och där totalitära ideologier som nazism, kommunism och islamism inte tolereras att få inflytande.

lördag 25 oktober 2014

Om rädsla och vilsenhet



Uppdaterat 2015-07-07

Människor är rädda och och känner sig hotade i Sverige 2015. Kritisera islam och islamister i olika FB-grupper i deras FB-trådar och du är automatiskt lovligt byte för allt ifrån irriterande extremister till direkt farliga personer.

Du kan inte ens känna dig trygg i ditt eget hem längre. Räkna inte med skydd från samhället. Du är ju inte politiskt korrekt och du får skylla dig själv för att du har en egen åsikt som avviker från den politiskt korrekta. Du är islamofob och rasist. Du kan till och med bli av med jobbet.

Begreppet "islamofobi" är uppfunnet av islamister i början av 90-talet för att få något att kasta i ansiktet på de som kritiserar politisk islam. Läs här hur begreppet föddes och av vilka. Hanna Gadban skriver i sin bok "Min Jihad" om "islamofobi" enligt följande:

"...nämligen att man med termen islamofobi försöker brännmärka kritik av wahhabitiska och salafistiska åsiktsyttringar. Det handlar alltså om att med hjälp av islamofobibegreppet, och med den svenska statens goda minne, frigöra en yta i offentligheten där man ostört kan propagera för antidemokratiska, rasistiska, sexistiska och homofobiska ståndpunkter inom ramen för en totalitär politisk åskådning. Till stor del har man lyckats i denna ambition. Att kritisera wahhabism och salafism kostar på. Det kostar på i form av rasism-anklagelser. Och för vilken yrkeskarriär i Sverige 2015 uppfattas det som meriterande att ha försetts med epitetet rasist? Även iERA* i Storbritannien har haft ett stadigt fokus på islamofobi. 

I en bloggpost från sensommaren 2010 i The Telegraph visade journalisten Andrew Gilligan hur man från organisationens sida manipulerat siffrorna i en i sig högst diskutabel opinionsundersökning (med blott 500 deltagare). Enligt Gilligan hade man blåst upp (till ungefär det dubbla jämfört med de verkliga resultaten) procentandelen människor som påstods uppfatta muslimer som en belastning för samhället samt andelen människor som sades sammankoppla muslimer med terrorism. Allt i syfte att frammana bilden av ett polariserat och hatiskt samhällsklimat. Allt i syfte att frammana bilden av att islamofobi är ett stort samhällsproblem som till varje pris måste bekämpas, allra helst med bidragspengar från staten. 

Därmed ger man även statligt stöd åt spridandet av en tankefigur som är central i den jihadistiska ideologin: övertygelsen att det pågår ett krig mellan västvärlden och islam, och att västvärldens främsta vapen i det kriget är olika islamofobiska yttringar" (Källa: Hanna Gadban; Min Jihad)

*Kärnan i iERA verksamhet är att omvända muslimer och icke-muslimer till den "rätta" tron: wahhabismen. Understött och finansierat av Saudiarabien.

Vi blir alltså ”rasister”. Vi blir livrädda att säga ifrån "nu räcker det" då politikerna i sjuklövern stödjer islamister medvetet.

Vi som kritiserar vad som händer. Som ifrågasätter att islamister sitter i Sveriges riksdag och regering. Vi som ifrågasätter den okontrollerade massinvandringen som kommer att rasera vår välfärd. Som ifrågasätter att islamiststyrda moskéer och muslimska föreningar får föreningsbidrag av skattemedel så de kan fortsätta att angripa oss genom att radikalisera nya unga människor i segregerade områden - ja vi är ”islamofober” och ”rasister” (islam är ingen ras). Jag kan inte låta bli att fundera över hur många miljoner av skattebetalarnas pengar som betalats ut till radikala islamister under gångna decennier?

Någonstans mellan 550000-600000 kr verkar vara en standardsumma som ungdomsstyrelsen gladeligen betalar ut som stöd till olika islamistiska hatpredikanter enligt Hanna Gadban.

Islamiststyrda Ibn Rushd får betydligt större bidrag av staten än enskilda islamister. Bara År 2012 fick de ca 27 miljoner i bidrag! (Källa: Hanna Gadban). Allt för att bekämpa "islamofobin" i Sverige (alltså promota wahhabism och salafism). Samtidigt är det inga politiker som höjer ett ögonbryn över att Saudiarabien tillåts finansiera moskébyggen i Sverige med mångmiljonbelopp.

Jag slås än en gång över hur naiva svenska politiker är och hur de förråder oss alla förmodligen helt medvetet. Det finns gränser över hur korkade och naiva människor kan vara och därför har jag svårt att tro på den förklaringsmodellen.

Hela svenska folket hjärntvättas från vänstern och rödgrön media utan att reflektera över det. Alla känner skräck att kritisera vänsterns allierade inom islamismen då man kan bli utstött ur samhället eller till och med bli av med jobbet. Enbart de med korrekt politisk värdegrund kan räkna med att göra karriär i vänsterns Sverige. Vi går till slaktbänken som drogade djur.

Svenska medborgare (f.d. Invandrare) som har flytt från islamisterna lever under dödshot om de kritiserar politisk islam och är förrädare enligt islamisterna. De kan inte som du och jag sova gott eller gå till jobbet trygga varje dag och känna sig säkra. De lever i ständig skräck. Nya radikala ungdomar rekryteras varje dag.
 

Liberala och sekulära muslimer (som Hanna Gadban) släpps inte fram i media. Där härjar islamisterna fritt. I sin jakt på valboskap i den muslimska populationen så placerar sjuklövern islamister i ledande roller inom politiken och i vår förvaltning.


Trots att uppdrag granskning visat, och många utländska källor vittnar om, att moskéer och muslimska föreningar i väst kontrolleras av islamister så agerar politikerna nyttiga idioter genom att gå Islamisternas ärenden.

Islamistiska organisationer uppbär alltså föreningsbidrag av våra skattepengar. Vi betalar alltså för att fler unga frustrerade muslimer i utanförskap skall lätt och enkelt kunna radikaliseras av islamisterna. Vänstern är som tidigare nämnts ideologiskt förenade med islamisterna och försvarar dem i ord och handling konsekvent.

En taxichaufför jag åkte med för ett tag sedan, flykting från Iran, berättade om sitt liv och sin flykt för mig. Han ville inte se några moskéer i sitt nya hemland och var förtvivlad över att fortfarande behöva leva under hot från islamister här i Sverige. Han var både rädd, ledsen och förbannad över hur naiva svenska politiker är och sade att det snart är lika illa i Sverige som i Iran. Självklart skulle han rösta på SD.

Problemet är sjuklöverns politiker som låter detta ske här och nu.

Islamister och politisk islam är människoföraktande och vill bara förgöra så många som möjligt av oss otrogna så fort som möjligt.

Vi lever alltså i ett samhälle som blir kallare och hårdare dag för dag. Människor är rädda, kanske skräckslagna till och med, för att uttrycka sina åsikter. Rädda för att bli stämplade och bli uthängda som rasister eller till och med hotad och förföljd av människor som livnär sig på hat och sin önskan att införa diktatur och störta demokratin.

Vi tittar misstänksamt på varandra, eller inte alls på varandra, när vi möts i det offentliga rummet. Rädslan och vilsenheten tar över. Vi får ingen tröst eller ledning av våra politiska företrädare längre. 

Vi blir ensamma i ett ideologilöst samhälle där allt flyter ihop i en illaluktande och stillastående sörja i den politiska mittfåran. Politikerna upplevs inte längre intresserade av det folk som valt dem för att förvalta landet. Bara sin egen makt. 

Vi har inte längre några politiska förebilder, en svensk värdegrund eller känsla av nationell stolthet som förenar oss. Har man det är man inte politiskt korrekt. Vi får till och med se och höra att nationell stolthet är något fult.

Vi får inte kalla oss för ett folk längre, bara medborgare i ett multikulturellt samhälle med stora problem som förnekas av vår politiska ledning. Vi tvingas se på när hatarna bränner symbolen för det som en gång förenade oss.

Vår svenska flagga. En symbol som man hissar på egen risk med risken att bli uthängd som rasist. Vi tvingas också då och då se på när radikala muslimer bränner vår flagga. Vi har blivit ett folk utan identitet och ryggrad och som borde skämmas över oss själva. Ett folk som inte vågar stå upp för sin identitet. Drabbat av kollektiv Oikofobi. Västväldens självhat urholkar demokratin som Ivar Arpi skriver här.

Alla skäms dock inte, vi är några som arbetar för förändring på riktigt. Vi kan fortfarande titta oss själva i spegeln utan att skämmas. Detta vansinne måste få ett stopp. Personer som Hanna Gadban, vanliga muslimer, skall kunna leva lika tryggt i Sverige som alla andra utan förtryck och hot från radikala islamister! Något jag har skrivit om här.

Köp och läs Hannas bok. Som Per Gudmundsson skrev, är detta årets kanske viktigaste bok. Läs också Johan Westerholms recension av boken här.

Här kan du köpa boken som e-bok.