tisdag 30 september 2014

Om det politiska samtalet


Det nya politiska landskapet är inte mellan blocken. Det nya politiska landskapet kännetecknas av sunt förnuft vs politisk korrekthet/vansinne och att till varje pris bevara den för Sverige ödesdigra politiskt korrekta politiken.

Extremistpartiet miljöpartiet förgiftade alliansen genom uppgörelsen om migrationspolitiken med nya moderaterna.

Socialdemokraterna går i exakt samma fälla som nya moderaterna gjorde och gör samma uppgörelsen med miljöpartiet som nya moderaterna gjorde. Som Sverigedemokrat jublar jag, som medborgare i Sverige gråter jag i förtvivlan.

Min oro för demokratin har jag redan skrivit om. Mitt hopp är att jag har Facebookvänner från alla politiska partier som inser att detta inte kan fortsätta om man menar allvar med ansvar för Sverige. Ni vet vilka ni är, ingen nämnd, ingen glömd, och jag är glad och stolt att få ta del av det politiska demokratiska samtalet.

Vi håller inte med varandra om allt, men i grunden väldigt mycket. Det spelar ingen roll om olika sakfrågor. Det demokratiska samtalet måste föras precis som de gjordes innan den politiska korrektheten tog över och började resan mot diktatur. Den gamla respekten och ansvarstagandet för demokratin måste återupprättas. En resa som vi tillsammans måste bryta. Oavsett politisk tillhörighet. För Sveriges skull och våra barns skull.

Den "ljusnande" framtid är vår

Masshysterin och vansinnet i politiken och media når nya höjder varje dag. Borta är fokus på Sveriges bästa och en långsiktig strategisk tillväxtpolitik och en vilja att förvara såväl landet som demokratin. Den politiska korrektheten står i fokus och skall försvaras till varje pris oavsett konsekvenserna för demokratin.

Svenska folket har valt en regering som är så motsägelsefull, svag, demokratiföraktande och icke verklighetsförankrad att det är svårt att bedöma om hotet inifrån är större än hotet utifrån från Putin och från islamister.

Vi får ställa in oss på att de närmaste 4 åren kommer fler politikområden centrala för en stats överlevnad att drabbas av systemkollaps. Jag tvivlar faktiskt på att Sverige som demokratisk nation överlever en mandatperiod till.

Vi är redan en demokratur då nästan 1 miljon väljare förnekas inflytande i politiken. Steget mot åsiktsförtryck värdig en diktatur kommer med nuvarande takt fulländas inom några år. Alla svenskar som har förmåga att se och tänka samt har social och ekonomisk möjlighet kommer nog planera och också effektuera en flytt från Sverige.

Sverige var en gång respekterat internationellt, idag är det så illa att till och med våra nordiska grannar överväger att införa passtvång för svenskar p.g.a. den okontrollerade och farliga massinvandringen.

Internationellt sett har vi tappat ansiktet fullständigt och de länder som inte är för närliggande skrattar åt oss. Våra närliggande grannar skrattar inte, de är oroliga för sin egen säkerhet då islamister kan röra sig fritt över gränserna. 

De som bjuds in i TV-sofforna och i massmedia att kommentera kan i många fall betraktas som mentalt störda eller personer med fascistiska drag (kommunism och islamism).

Frågan är vem som roterar snabbast i sin grav? Astrid Lindgren, Tage Erlander eller Gösta Bohman.

Föregångare för oss alla vars gärningar idag dras i smutsen av företrädare för politiken och för media.

Gör inte vi något åt detta och återtar den demokratiska makten över den politiska makteliten och rödgrön massmedia så kommer Sverige att vara ett minne blott inom något decennium. Ett balkaniserat land drabbat av inbördeskrig, moraliskt förfall, skräck, terror och folkfördumning. 

Utfryst från det internationella samfundet och en tillväxt som ingen längre pratar om, för att nu handlar det bara om att överleva dagen. Den ljusnande framtid är vår. Ljuset från terrorbomber och bränder.

lördag 13 september 2014

Om oro inför framtiden och begreppsanvändning

Läste i SvD att sverigedemokratiska väljare känner mest oro för framtiden. Ja, det är väl ganska uppenbart då SD väljare har slutat med att låta sig indoktrineras av lögnerna från den politiska eliten och börjat tänka själva och se verkligheten så som den är.

Vågar man ta det steget kan man ersätta oron med engagemang för en förändring och börja jobba på det sätt som passar en bäst för Sverigedemokraterna.

All smutskastning mot SD och dess väljare i form av t.ex. anklagelser om rasism och främlingsfientlighet beror på att de etablerade partiernas maktelit, understödja av mediekoncernernas ägare, är livrädda för att förlora sin maktposition genom att folk börjar tänka själva och kräva återgång till demokrati från den demokratur som gäller nu.

Många smutskastningskampanjen pågår mot personer inom SD som känt sig tvingade att lämna sina förtroendeposter för att man t.ex. kritiserat islam.

Politisk islam är ingen folkgrupp. Det är en ondskefull ideologi, nära nazismen, som vill störta väst demokratier och införa sharialagar. Som sådan, är det en skyldighet för demokrater att inte bara kritisera utan även aktivt bekämpa politisk islam med alla tillgängliga medel.

Muslimer är människor, med samma rättigheter och skyldigheter som alla andra, och förtjänar därför respekt. Företrädare för politisk islam har dock passerat en gräns där de själva s.a.s. har "bjudit upp till dans" och skall precis som sina ideologiska bröder och systrar i nazismen bekämpas med de medel som en demokrati besitter. I värsta fall, väpnat våld som är politiskt kontrollerad.

Så, egentligen är det enkelt. Kritisera politisk islam som en ondskefull ideologi är en skyldighet för en demokrat. Kritisera muslimer eller inte beror på den aktuella muslimen. Står man upp för politisk islam och sharialagar då förtjänar man massiv kritik. Vill man bara leva sitt liv i lugn och ro, som de flesta muslimer i väst vill, då har man samma skyldigheter och rättigheter som alla andra människor.

Islam kan bara förändras och moderniseras inifrån. Därför är det vansinnigt viktigt att även muslimer vågar börja kritisera och fördöma politisk islam som kapat deras religion för sina ondskefulla syften. Risken är annars att folk i sin okunskap klumpar ihop alla muslimer i ett upplevt kollektiv. Läs en artikel om detta här.

Vi har sådana modiga muslimer i väst. Vår egen kämpande liberala muslim Hanna Gadban är ett föredöme inte bara för muslimer utan också för oss icke muslimer.

När jag postade detta inlägg på FB, innan det hamnade i min blogg, fick jag en klok kommentar av Hanna Gadban som jag väljer att avsluta med.

Hanna Gadban: "Tack kära Mikael , gillar verkligen din begreppsanvändning. Det är så man borde göra, att distansera sig från kollektivisering och närma sig problemet. Jag läser numera många doc från hela världen och ser att i princip hela världen, förutom Sverige, använder rätt termer i denna fråga såsom " salafi jihad", "Wahhabism", militant islam", " fundamentalistisk islam", " politisk islam, "ultrakonservativa muslimer" mm.

Detta visar att man är påläst.

Här i Sverige säger man muslimer på gott och ont, helt galet.

Vänstern, media, Fi, MP å ena sidan och främlingsfientliga eller islamhatare å andra sidan- Alla, trots sina skilda ideologier & agendor, använder ISLAM för att nå ett egoistiskt syfte- ingen bryr sig om muslimer egentligen.

Har man gjort det skulle man då förstå att de främsta som drabbas av politisk islam egentligen är de som anses vara "otrogna, orättfärdiga" muslimer."

- Posted using BlogPress from my iPad

Om vänskap och en psykologisk gåta

Sommaren 2013 bevittnade jag en märklig förvandling hos en person som Nima Gholam Ali Pour igår skrev ett mycket läsvärt blogginlägg om med titeln "Bevis på att medierna är partiska".

http://nimatown.blogspot.se/2014/09/bevis-pa-att-medierna-ar-partiska.html

Det som titeln antyder är väl illa nog, men väl känt sedan tidigare. Detta inlägg handlar om den person som Nima skriver om, Bahareh Mohammadi Andersson som är på Folkpartiets riksdagslista på plats nummer 6 i riksdagsvalkretsen Skåne läns södra.

Hon är för mig en psykologisk gåta och varför det är så är vad detta inlägg handlar om.

Bahareh, med ursprung i Iran (precis som Nima) och min kära vän Hanna Gadban (med ursprung i Irak) uppträdde alltid som ett radarpar och peppade och stöttade varandra, skrev artiklar tillsammans och betraktade varandra som systrar.

Jag följde med intresse vad dessa unga muslimska feministiska (ej att förväxlas med Fi vänsterextremism) debattörer skrev och gjorde. Jag såg två kvinnor som arbetade för en modernisering och liberalisering av islam samt engagerade sig mot hedersvåld. Viktiga frågor i vårt samhälle och jag beundrade deras engagemang.

Någon gång sommaren 2013 skrev Bahareh på sin FB-sida att hon kandiderar för folkpartiet liberalerna. Jag som många andra gratulerade henne självfallet till sitt nyvunna politiska engagemang.

Men sen hände något. Bahareh förändrades nästan över en natt och började uppträda i skrift i sociala medier på ett sätt som inte förekommit förut. Hon började skriva saker som gjorde mig chockad. Hon fick en svans av följare (kommentatorer) ur den vänsterextrema "antirasiströrelsen" som började attackera alla som inte gillade det Bahareh skrev.

Jag fick inte det hela att gå ihop. En kandidat till folkpartiet liberalerna som omger sig med en hejarklack av vänsterextremister.

En dag i Augusti 2013 (tror jag) fick jag nog när Hanna Gadban, hennes tidigare "syster" kom under attack från Bahareh och hennes gläfsande följare.

Jag insåg att jag måste välja sida. Ett beslut som inte var svårt utan väldigt lätt. Jag valde att ställa mig bakom Hanna Gadban, och skrev några väl valda avskedsord på Bahares FB-sida och tog bort henne som FB-vän.

I chattar med Hanna samma kväll berättade hon hade gjort detsamma en vecka innan och tagit bort Bahareh som FB-vän. Hon kände sig mycket ledsen och sviken över Baharehs beteende mot henne.

Jag har många gånger försökt hitta en psykologisk förklaring till det som hände. Den bästa förklaringen som jag själv har kommit på är att Bahareh hade problem med sin muslimska identitet som på något sätt utlöste en förändring i henne när hon beslöt sig för en politisk karriär i folkpartiet liberalerna.

En mycket amatörmässigt gjord analys, men det bästa som jag själv kunde komma på. Så, det hela är fortfarande en gåta för mig.

Alla chattar med Hanna gjorde att vår vänskap fördjupades. Det kändes bra att finnas där för henne i hennes sorgearbete över sveket.

Vår fördjupade vänskap ledde till att jag blev inbjuden att vara med när Hanna fick ta emot priset för årets alumn på Södertörns högskola i oktober 2013. En inbjudan jag tog som en stor ära och jag deltog vid hennes högtidsdag med stolthet och glädje.

Jag väljer att klippa in Hannas FB-inlägg från denna dag, 3 oktober 2013, nedan:

"Kära vänner och följare, i dag står det fria ordet på prov!

Idag står jag här och beskådar alla dessa debatter, allt hat, all förakt, alla förföljelser, all förnedring, all förminskning, alla anklagelser, alla påhopp och allt förtal, med ett litet leende på läpparna.

Ja, kära vänner, det fria ordet är heligt! Jag lyckades skapa debatt i förbjudna ämnen i detta samhälle. Jag har upptäckt att gränsdragningarna mellan anti- rasister, islamister och alla extremister är suddiga, svårbegripliga och ibland vet man inte vem som är offer och vem som är förövare!

Idag står jag här och tilldelas min första utmärkelse. En seger för ett samhälle som inte vill anamma kulturrelativister som förebild!

En seger för ett samhälle som kämpat hårt för sekularism och jämställdhet. Idag står jag här och bredvid mig står vänner från höger och vänster förenade i att vi måste kämpa för våra medmänniskor, och detta förverkligas först genom att respektera oliktänkande.

Jag lämnade en diktatur bakom mig och har som en dröm att uppleva en värld där ingen ska behöva bli dömd för sin åsikt.

Jag lämnade förtrycket bakom mig och har som en dröm att ingen ska behöva bli förtryckt på grund av sina åsikter, sin livsstil eller sina livsval.

Jag vill få känna frihetens smak och där alla barn och ungdomar, män och kvinnor med invandrarbakgrund som förtycks i kulturens och religionens namn ska kunna göra sina val, frigöra sig, välja sina vägar och behålla sin egen identitet…

Förälskelsen för min kultur och min religion innebär inte att jag ska acceptera att vi lever i ett medeltida mörker….

Förälskelsen för mitt Sverige innebär inte att jag ser på min egen kultur som en minuskultur!

Någonstans ska vi mötas i ett intressant, spännande interkulturellt möte, det är det mötet som jag värnar om, kära vänner!

Ett interkulturellt möte där vi lever och samspelar i interaktion med varandra…
testa, öppna dörrarna, möt det nya obekanta, ta den risken, detta möte smakar gott och upplevelsen stannar kvar och gör skillnad!

Det gör jag, varje dag!

Jag vill tacka alla mina vänner och följare som har ägnat sin dyrbara tid på att motkämpa hatkampanj och nätmobbning mot mig. Och riktar därmed ett stort tack till mina kära vänner som var vid min sida idag
Maria Hagberg, Anders Thunberg, Ulla Wikander, Mikael Hagenbo, Veronica Montoya, Södertörns högskola"

Hannas ord från den 3 oktober 2013.

Jag fortsätter att följa Hannas livsresa som klok och modig humanist, människorättskämpe, liberal muslim och en varm och klok människa med ett hjärta och en penna av guld. Jag valde bort en FB-vän den där kvällen, men fick istället en riktig vän. Gåtan kvarstår dock - vad var det som hände?


- Posted using BlogPress from my iPad

fredag 12 september 2014

En nybliven mikrobloggare skriver om en etablerad makrobloggare

Johan Westerholm, en av Sveriges mest läsvärda bloggare med s-märke, befinner sig i en ideologisk kris (mitt uttryck) som många av oss andra som har åsikter om svensk politik år 2014 redan har gått igenom.

Johan skriver om det i sitt inlägg på ledarsidorna.se idag i ett inlägg som heter "den sista utposten" idag. Johan har många bloggarvänner och politiska meningsmotståndare som Fredrik Antonsson (den sjätte mannen) och Lars Wilderäng (cornucopia). Då menar jag riktiga vänner. Politiska meningsmotståndare möjligen, men likväl riktiga vänner med en uppriktig respekt mellan dem.

Jag har minst en sak gemensam med alla dessa läsvärda bloggare. Vi har alla en bakgrund i försvaret och är på sätt "brothers in arms".

Vi har fått lära oss att det är en skyldighet att följa fattade beslut men också att säga till chefen att " nu är det på väg att gå åt skogen".

Det är det Johan försöker göra, och har försökt göra länge inom socialdemokratin.

Johan skriver i sitt senaste inlägg enligt ovan att han har fått höra ”Westerholm, du tillhör ingen falang inom socialdemokraterna. Du utgör din egen”.

Så är det även i min gammelmoderate broder Fredrik Antonssons och mitt fall. Vi har tvingats att hitta ett nytt fotfäste därför att det gamla inte längre fanns kvar. Fredrik och jag har träffats några gånger och dryftat detta över en semla eller en lunch.

Vad vi har pratat om är inget jag kommer att delge, men jag kan säga att vår bakgrund i försvaret gör att vi har en solid gemensam värdegrund vad avser många saker.

Jag vet att Johan har sin älskade hustru Lotta och bor i ett paradis på jorden. Jag vet att Johan befinner sig på en jobbig resa som så småningom måste förlösas i ett beslut om hur gå vidare.

Jag kommer att fortsätta följa Johans resa. Det grundläggande fundamentet har vi alltid gemensamt. Bakgrunden i försvaret och allt för Sveriges bästa. Tron på demokrati och det demokratiska samtalet.


- Posted using BlogPress from my iPad

Att reflektera över sig själv

Ibland måste man stanna upp och reflektera och kritiskt betrakta sig själv. Vem man är i termer av värdegrund, människosyn, samhällssyn och hur man kan uppfattas. Detta mot bakgrund av ett snedvridet och ofta osakligt debattklimat i media och tendenser till angrepp på något så fundamentalt som parlamentarisk demokrati och framväxande tendenser till åsiktsförtryck verkar accepteras utan ifrågasättande.

Som officer valde jag en gång yrket därför att jag anser att frihet, demokrati, yttrandefrihet och nationen Sverige är värt att försvara. Dessa värden är inte självklara utan de måste ständigt försvaras genom alla de maktmedel en stat besitter utåt. Diplomatiska, information (oberoende fri kritiskt granskande media), militära och ekonomiska. Men även inåt genom ett rättssystem som samhällets medborgare kan ställa sig bakom genom de rättsvårdande myndigheterna. Ett parlament som företräder folkets vilja i ett välutbyggt demokratiskt politiskt system är en självklarhet i det sekulära samhälle jag vill leva i. Drivkraften skall vara långsiktig handlingsfrihet, långsiktighet och ansvarstagande i utnyttjande av allmänna medel. Planeringshorisont för våra politiker måste vara lång, kanske upp till 20 år, och inte kortsiktig (max 4 år som det ofta är). För att samhället skall fungera och överleva krävs att människor vill tillhöra samhället och bidra till samhällets utveckling och överlevnad.

För att stödja krävs ett fungerande välfärdssystem så att människor mår bra och kan känna sig trygga. Någon sade en gång att fundamentet i en demokrati är en välmående medelklass som känner sig hyfsat nöjda och trygga med hur samhället fungerar. Vidare krävs framtidstro och ständig förnyelse. Ett väl fungerande utbildningssystem baserat på vetenskap, inte religiös tro, en fungerande bostadsmarknad och en arbetsmarknad där det finns plats för alla. Min människosyn är humanistisk och sekulär. Var och en har rätt till sin andliga och religiösa övertygelse och skall få själva välja hur man vill utöva denna i sin privata sfär. Jag ser Hanna Gadban som ett föredöme som vågar stå upp för att hon är muslim men trots det tror på och vill leva i ett sekulärt samhälle. Hanna avskyr politisk islam lika mycket som jag gör och även det som politisk islam vill åstadkomma - störta demokratin och införa sharia-lagar.

Detta är min värdegrund och som sådan är den så djupt rotad att den kommer följa mig till graven. Jag är alltså väldigt beständig anser jag själv. Vad som har förändrats är samhället och samhällsklimatet där jag upplever att mycket av det samhälle jag vuxit upp i är angripet och hotat. Både inifrån och utifrån. Det jag anser vara självklart för Sverige är kanske inte självklart länge till. Min värdegrund kanske är obsolet? Nej, det är den inte, men ifrågasatt av odemokratiska krafter och politiker som jamsar med i jakt på röster utan närmare eftertanke. Om detta handlar många av mina inlägg. Ett uttryck över en förtvivlan och rädsla över vad som håller på att hända med det Sverige jag älskar och som jag växte upp i. Ett Sverige som min son skall bilda familj i och bli gammal i. Bygga en karriär i och ett rikt liv där han kan känna trygghet och framtidstro i. Ett Sverige som många invandrare från Iran och Irak ställde sitt hopp till så tidigt som på sent 70-tal. Ett fritt Sverige utan religiöst förtryck från Islamister. Där alla har en möjlighet att leva i frihet och utveckla sina egna förmågor.

Att riskera att bli uppfattad som rasist är alltid en risk när man kritiserar islam. Detta vet alla som kritiserar islam. Jag skiljer alltid mellan religion och personer som utövar religion. Jag har respekt för muslimer och islam så länge religionen är en religion och de som bekänner sig till den utövar den utifrån sin personliga övertygelse. En självklarhet i en demokrati där religionsfrihet måste råda. Att kritisera en social konstruktion som en religion kan aldrig vara rasism. För övrigt finns bara en ras, homo sapiens sapiens, som vi alla tillhör oavsett hudfärg.

Återigen anser jag Hanna vara ett föredöme därvidlag. När utövare av religion vill omvandla den till ett politiskt system och med våld och hot vill krossa det vi känner som västerländska ideal, ja då blir jag rädd, förbannad och mina försvarsinstinkter väcks. Därför vill jag exponera de vidrigheter som politisk islam utför runt om i världen så att alla lär sig ske skillnaden mellan politisk islam och islam. Islam och muslimer förtjänar respekt. Islamism (terrorism) och islamister förtjänar det inte och måste bekämpas med alla maktmedel som en stat besitter i samverkan med andra stater. Tyvärr verkar de flesta politiker inte inse skillnaden i västvärlden och man stödjer, omedvetet får man hoppas, att politisk islam vinner terräng varje dag. Islamister, jihadister och terrorister tar tacksamt emot denna naivitet och demokratins försvar krackelerar sakta men säkert.


- Posted using BlogPress from my iPad

Om att våga kliva ur garderoben och om samhörighet

Människor runt omkring mig säger många samma sak. De har förtidsröstat på SD eller kommer att rösta på SD. Gamla som unga. Akademiker som knegare. Jag har en reflektion över vilken gemenskap och samhörighet vi som "klivit ur garderoben" känner och med vilken värdighet som vi diskuterar den oro som vi alla känner för vårt samhälle. Jag har sällan (aldrig?) läst "rasistiska" inlägg, som vi kroniskt anklagas för att vara, i olika grupper på FB.

Det jag har läst är läsvärda inlägg från kloka och balanserade personer som inte begränsas av den åsiktskorridor som råder i sjuklövern. Jag tycker Jimmie säger det vi alla känner (i reklamfilmen där han sitter i baksätet på en bil), frihet att uttrycka våra åsikter utan att behöva vara rädda att trampa snett i sjuklöverns åsiktskorridor och bli uthängd av våra egna partikamrater och i rödgrön media.

Trots den smutskastning som görs från PK-media och från sjuklöverns politiker mot oss så står vi upp för vad vi tror på. Socialkonservatism och ett samhälle som skall bli bra att leva i igen. Ett värdigt samhälle för unga och gamla.

Människor är så indoktrinerade av vänsterpropaganda att de knappt vågar läsa den fria pressen som t.ex. Dispatch International. De tror de blir "rasister" då. Innan jag "mognade" levde jag också i tron att där står bara rasistiskt trams. För det sade alla andra att så var fallet.

Nu har jag bildat mig en egen uppfattning och funnit att det är oftast precis tvärtom. Läsvärda artiklar och ledare som aldrig kröker rygg för politisk korrekthet. Betydligt trovärdigare än gammelmedia (tidningar och TV) som nästan alltid är osakligt och orättfärdigt vinklad mot SD och vår politik.

Vi har säkert problem i SD med personer med åsikter som vårt parti inte står bakom. Men vilket parti har inte det? Titta bara på vänstern och deras s.k. "antirasister" och aktivister som beter sig precis på samma sätt som SA gjorde i Tyskland under 30-talet. Våld, hat, hot, åsiktsförtryck och sympati för politisk islam. Det är inte vi i SD som har problem. Det är den rödgröna röran som har problem med antidemokrater och rasister (antisemitism och rasism mot "medelålders vita män").

Jag är övertygad om att allt fler ser detta och börjar tänka själva. Det är så jag beslöt att söka medlemskap i SD. Jag vågade börja tänka själv och tog ett beslut som kändes frigörande och rätt för mig. Jag slutade hyckla och beslöt att denna politik är tillräckligt bra, inte perfekt, men tillräckligt bra och fokus ligger på de viktigaste samhällsfrågorna för Sverige.

Hur var och en väljer att göra är upp till den enskilde. Man kan välja att vara öppen med att man är partimedlem eller bevara sin valhemlighet. En sak är dock säker. Vår demokrati är inte fredad utan måste alltid försvaras mot starka antidemokratiska krafter. Det kan man inte göra ensam, men tillsammans i ett parti, med väljarnas stöd, kan man göra mycket.


- Posted using BlogPress from my iPad

Vi är inga töntar - oro för Sverige

Jag ser mitt älskade Sverige slitas itu. Det Sverige jag är född i och som jag har svurit att försvara.

Jag förstår ingenting längre. Jag kan inte längre förklara eller försvara demokratin längre. Jag ser bara irrationell argumentation, plattityder och tomma ord som kastas vilt omkring för att smutskasta de som har en annan åsikt.

Som ordet rasist. Ordet är helt irrationellt. Sverige är ett av de minst rasistiska nationerna i världen. I alla fall var det så förut.

Rasiststämpeln används inte för att föra det demokratiska samtalet framåt, för Sveriges bästa, bara för att vinna billiga populistiska poäng i ett ideologilöst samhälle som inte tillåts längre att betrakta sig som en nation som delar gemensamma värderingar som demokrati, åsiktsfrihet och en gemensam värdegrund.

Nu skall vi enligt våra politiska politiskt korrekta politiker vara bara medborgare.

Inte längre ett folk med en nationell identitet och en gemensam värdergrund.

Jag skyller egentligen inte på politikerna. Jag skuldbelägger dig och mig som röstar fram de politiker som förstör vårt land.

Jag är medskyldig.

Jag röstade på folkpartiet i förra valet för att jag var besviken på nya moderaterna, gammelmoderat som jag är i själen.

Jag ber om ursäkt. Jag är medskyldig. Allt jag kan lova är att jag aldrig mer skall göra om mitt misstag.

Jag är helt övertygad om att sverigedemokraterna som ett socialkonservativt och humanistiskt parti är det enda som kan rädda Sverige.

Allt annat är för mig en fortsatt väg mot nationell kollaps och avgrunden, för det Sverige jag fortfarande älskar, och ännu inte har tappat tron på därför att jag tror på att vi kan göra en skillnad som väljare.

Vi måste ta tillbaka makten och ställa krav på de som jobbar på vårt uppdrag. Politikerna.

Som företrädare för oss. Inte en maktelit som håller varandra om ryggen och struntar i uppdragsgivarna.

Du och jag. Vi får tycka olika. Vi skall tycka olika. Annars dör demokratin.

Vi har makten. Rösta olika. Genomför det demokratiska samtalet men hjälp till att bekämpa masspsykosen i det land jag älskar.

Masspsykosen, formulerad av den politiska eliten, att vi ingenting är värda. Att vi är töntiga som dansar små grodorna.

Att vi inte vore någonting utan invandring.

Albert och Herbert, Astrid Lindgren, Evert Taube, Carl Larsson. Glöm inte bort dem.

Glöm inte bort dem som gick före oss och kommer efter.

Vi duger och vi är inga töntar och rasister.

Vi är toleranta.

Jag tror och stödjer alla som tror på och försvarar demokratin.

Oavsett nationellt ursprung eller politisk åsikt. Utan olika åsikter dör demokratin.

Demokrati är ingen självklarhet. Det är någonting man hela tiden måste försvara. Annars återstår bara anarki, sönderfall och våld. Något som de flesta partier idag verkat sträva efter.

Hjälp till att bevara Sverige. Var stolt över vad vi var och vad vi kan bli igen.


- Posted using BlogPress from my iPad

Soft power och hard power

Läser boken "Soft Power: The Means To Success In World Politics" av Joseph S. Nye Jr. Länder har två typer av makt; "hard power" (försvar/militära muskler) och "soft power" (möjligheten att attrahera och övertyga (omvärlden)).

Reflekterar över vad Sverige har kvar i termer av "soft power" när till och med våra nordiska grannar börjar prata om att Sverige måste lämna det öppna nordiska samarbetet. När Sverige beskrivs i anglosaxiska världen som "Sweden has gone insane".

Fullt klart är att vi har både en hel del "hard power" och "soft power" att återskapa om det någon gång blir ordning i politiken igen. Om det överhuvudtaget är möjligt att återta d.v.s.

Men som folkpartiet säger, vi är ju inte längre ett folk, bara "medborgare" i Sverige. En nation utan ett folk, bara medborgare, som brukade dela vissa grundläggande värderingar som demokrati och rätt att yttra sin åsikt utan att bli hotad eller tystad. Som idag ser sin flagga som något att skämmas för och i vissa fall ett uttryck för "rasism", kallar Astrid Lindgrens älskade Pippi Långstrump för "rasistisk" o.s.v. Medborgarna skall tycka som politiska eliten tycker. Allt annat är "rasism".

Min diagnos av Svetige 2014 är ett land vänsterindoktrinerat under decennier, där kritiskt tänkande länge har motarbetats till förmån för kollektivt tänkande och kulturrelativism.

Ett land där nu kollektiv galenskap har tagit över debattklimatet, och där den gamla hederliga socialdemokratin har tappat alla visioner och ideologi och är bara numera är ett lokomotiv för extrempartier på vänstersidan som mp, v och Fi som firar lätta triumfer då loket fortfarande rör sig framåt tack vare sin tröghet och massa trots att ingen längre eldar i pannan.

Alliansen är inte ett dugg bättre. De har också sålt sig till extremvänstern bl.a. genom sin uppgörelse om migrationspolitiken med mp. Nya moderaterna kallar sig det "nya arbetarpartiet" och sviker sina gamla kärnväljare med ett slag i ansiktet.

Kvar blir en ideologilös, populistisk stinkande sörja i mittfåran utan förmåga eller vilja att ta ansvar för alla de viktiga frågor som Sverige måste ta tag i. Ett Sverige där extremvänstern sätter agendan.

Kulturrelativisterna hävdar att vår kultur inte är bättre än någon annan kultur. Politisk islam hälsas välkommet i Sverige helt aningslöst, hedersvåld tystas ned. Mona Sahlin och Reinfeldt har båda hävdat att Sverige är töntigt och inte hade varit något utan invandrare.

Hur har vi låtit detta hända? Varför röstar vi fram de politiker vi uppenbarligen förtjänar? Kanske är Sverige drabbat av kollektivt vansinne, eller i alla fall en masspsykos?


- Posted using BlogPress from my iPad

Om politisk integritet och åsiktskorridoren

Jag är i första hand demokrat - i andra hand sverigedemokrat. Läs detta inlägg i ljuset av detta.

Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson myntade i slutet av förra året begreppet åsiktskorridoren, d.v.s. "Den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan att behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd".

Han har själv skrivit om detta på bloggen "politologerna - statsvetenskaplig analys av svensk politik" i ett mycket läsvärt inlägg med rubriken "väljare är inga dumbommar" Som jag rekommenderar att du läser. Alice Teodorescu skrev i Augusti i år en ledare i SvD med namnet "fri rörlighet i åsiktskorridoren" som jag också rekommenderar dig att läsa.

Jag brukar säga att inom alliansen är åsiktskorridoren lika bred som en planka i en spång i en mosse, alltså inte ens lika bred som hela spången.

Kliver du utanför alliansens åsiktskorridor blir du kall om foten och är ute i kylan rejält. Detta var precis vad en lokalpolitiker i Olofström gjorde i somras. Hon uteslöts omgående ur folkpartiet liberalerna.

Vad gjorde hon sig då skyldig till? Förnekade förintelsen eller något liknande? Nej allt hon gjorde vara att ge uttryck för sitt sunda förnuft och reagera på statsministerns berömda "öppna-ditt-hjärta-tal.

Innan jag fortsätter låter jag Erika Nagy, för det är så hon heter, själv få berätta om uteslutningen och sitt överklagande:

"Begäran om omprövning av beslut om uteslutning ur Folkpartiet Liberalerna.

Jag är invandrare, kvinna och flykting. Jag har kolsvart hår och bryter när jag talar. Jag vet alltför väl, av egen erfarenhet, hur det känns att bli diskriminerad på grund av etnicitet eller av att vara kvinna.

Jag har varit gift med en muslim, min systers man är rom, jag är katolik, jag döpte min dotter till protestant, min bästa vän är jude. Jag älskar att gå i kyrkor, moskéer och synagogor.

Jag vet hur det är att leva under kommunistiskt förtryck i ett land där jag blivit våldtagen, blivit mobbad och relegerad från skolan för några förflugna ord om Lenin. Jag var ett ensamkommande flyktingbarn långt innan det blev ett begrepp.

Jag är svensk, av ungersk härkomst, och jag älskar Sverige, som gett mig så mycket. Detta brev skriver jag för att jag älskar Sverige och anser att det är min plikt att ställa upp för vårt land och säga ifrån när jag tycker att något är på tok.

Länsförbundet i Blekinge har uteslutit mig ur Folkpartiet Liberalerna. Fram till uteslutningen var jag gruppledare i Olofström, en kommun med många invandrare som jag.

I beslutet lämnas en lång redogörelse för partiets värderingar. Men motiveringen för uteslutningen av mig är mycket kort, den lyder:
”Erika Nagy har vid upprepade tillfällen uttalat stöd för stängda gränser. En kraftig inskränkning av asylrätten på det sätt som Nagy förespråkat innebär i praktiken att medmänniskor skickas tillbaka till krig och förföljelse. Nagy har även uttalat sig positivt till att samarbeta med ett främlingsfientligt parti.”

Styrelsen drar sedan följande slutsats:
”Vi i styrelsen för Folkpartiet Liberalerna Blekinge finner att Erika Nagys agerande visar att hon inte delar den liberala samhällsåskådningen. Det föreligger därför särskilda skäl för att utesluta Erika Nagy.”

Jag vill här klargöra följande:
Jag har aldrig uttalat stöd för stängda gränser. Jag har aldrig uttalat eller ansett att asylrätten ska inskränkas. Jag har inte uttalat mig positivt till att samarbeta med ett främlingsfientligt parti.
Samtliga påståenden från länsförbundets styrelse är helt felaktiga; de är lögner och förtal.

Den direkta orsaken till uteslutningen av mig är en insändare i Sydöstran den 12 augusti 2014, två dagar före uteslutningen. Jag bifogar insändaren. Jag ber Er att läsa den noga.

Min insändare skrevs som en reaktion på statsministerns uttalande för en tid sedan om de stora kostnaderna för asylmottagandet. 48 miljarder under fyra år, som läggs till de 32 miljarder per år som Migrationsverket redan får, blir 44 miljarder om året (32 plus 12). Kostnaderna för vår asylpolitik är alltså i nivå med budgeten för hela vårt lands försvar!

Veckan innan min artikel rapporterade media om att många av våra åldringar svälter för att man inte har tid att mata dem. Jag möter dagligen människor som arbetar i vården och som kan berätta hur resurserna inte räcker.

Jag möter även arbetslösa, sjuka, invandrare, hemlösa och gamla som drabbats av neddragningar i välfärden. Många av dessa uppger sig överväga att rösta på Sverigedemokraterna i stället för på ”personer med liberal åskådning”. Varför? Jo, man upplever att det endast är det partiet som pratar om flyktingpolitiken. Mina gamla väljare undrar varför Sverige tar emot 10 – 20 gånger fler asylsökande än andra EU-länder, asylsökande som i många fall har rest genom hela Europa på sin väg hit.

Jag är själv arbetslös. Jag lever och umgås med vanliga invånare; infödda svenskar och invandrare. Väldigt många är oroliga för framtiden för vårt land. Det är då min plikt som politiker att lyfta och synliggöra deras oro.

Mellan infödda svenskar och invandrare finns en skillnad: svenskarna är rädda att prata om flyktingpolitiken, de är rädda att bli beskyllda för att vara rasister, medan vi invandrare pratar mer öppet om problemen. Detta märks även i Folkpartiet: samtliga i styrelsen om uteslöt mig är etniska svenskar. De är rädda att prata om flyktfrågan och blundar hellre än riskerar att beskyllas för att vara rasister.

Jag är själv flykting, som sagt, ett ensamkommande flyktingbarn. Jag flydde från en kommunistdiktatur. Att jag skulle förespråka stängda gränser och ifrågasätta asylrätten är absurt, och en grov förolämpning.

Men Sverige har, som vi alla vet, gått mycket längre än andra länder och har gått mycket längre än vad som krävs i internationella konventioner. Vi ger till exempel regelmässigt permanenta uppehållstillstånd i stället för tillfälligt skydd och är mycket generösa vad gäller anhöriginvandring; vi ställer inte försörjningskrav på de anhöriga, som andra länder gör. Vi ger uppehållstillstånd till människor som kastat sina pass och inte kan bevisa vilka de är.

Talet om att vi är tvungna att ta emot alla dessa människor som kommer till Sverige stämmer inte, och det vet våra väljare.

De aktuella problemen med svenska medborgare som åker till Irak och Syrien för att begå vidriga handlingar gör inte saken bättre.

Svenska folket – och dit räknar jag och många invandrare oss - vet att man inte kan ta in flera hundratusen människor som inte jobbar utan att välfärden försämras. De som har det svårast är invandrarna, och det är främst invandrarna som vill prata om massinvandringen och få en förändring av nuvarande politik.

95 procent av politikerna håller med mig, bakom stängda dörrar, det vet ni, man de är rädda att själva bli kallade rasister om de yttrar sig öppet.

Ni politiker sitter med fina löner och bestämmer över det svenska folket utan att ta hänsyn till vad folket vill.

Det svenska folket är väldigt generöst, men idag kan vi inte försvara den massinvandring vi har i Sverige när vi måste skära ner på allt annat.

Jag har uttalat en gång i en intervju 2010 att alla demokratiskt valda partier måste samarbeta för invånarnas bästa. Det är självklart i min värld att man jobbar för väljarna.

Mitt uttalande gillades inte av partitoppen; jag kallades till ett möte med fem herrar som krävde att jag skulle ta timeout. Jag fick ingen möjlighet att förklara mig. De hade bestämt hur det skulle vara. Och nu började trakasserierna mot mig och mot Olofström.

I provvalet 2013 till riksdagen fick jag lika många ettor som länsordföranden, Anna Ekström. Jag sattes på tredje plats av valberedningen, inför årsmötet. Men årsmötet stoppades i sista stund, och en ny lista togs fram helt utan mitt namn.

Jag står helt och fullt bakom Folkpartiet Liberalernas värderingar. Att påstå eller antyda att jag skulle acceptera att människor skickas tillbaka till krig och förföljelser är fullständigt absurt, orimligt och kränkande.

Men som svenska politiker är det vår främsta plikt att värna vårt land och vår befolkning, värna får välfärd och vår framtid. Om Sverige inte är ett rikt och välmående land så kommer vi inte längre att kunna göra positiv skillnad i världen.

Jag ville, med min insändare, uppmärksamma hur det är i vårt land och att många människor har det svårt. Jag kopplade detta till statsministerns uttalande.

Jag har inte brutit mot Folkpartiets stadgar, jag har tvärtom försökt ”att väcka intresse för samhällsfrågor, att främja en demokratisk utveckling samt att verka för val av personer med liberal åskådning till politiska förtroendeuppdrag”.

Jag begär härmed att Partistyrelsen upphäver länsförbundets beslut om uteslutning.

Olofström den 11 september 2014
Erika Nagy"

Hoppas du kände både sorg och glädje när du tog del av Erikas egna ord, för det gjorde jag. Sorg över hur vårt land förändrats till det sämre, och över att vi låter det ske. Glädje över att det fortfarande finns politiker som Erika som visar politisk och personlig integritet och vågar stå upp för sina åsikter.

Ett av skälen till uteslutandet ur folkpartiet liberalerna var att Erika uttryckt att hon kunde tänka sig samarbeta med "ett främlingsfientligt parti". Ett parti alltså som är avståndstagande och fientligt mot främlingar. När jag reflekterar över detta, vilket parti som avses, så tänker jag på svenskarnas parti.

Men eftersom Erika är en klok kvinna och själv invandrare så skulle hon aldrig ens tänka tanken att samarbeta med svenskarnas parti som är ett nazistiskt parti som vill utvisa alla invandrare.

Vad man förmodligen avsåg var nog sverigedemokraterna.

Men hallå! Sverigedemokraterna är ju inte främlingsfientligt utan ett parti som kritiserar förd invandringspolitik och inte invandrare! Ett parti som har många väljare och medlemmar som är just invandrare!

Men i den politiskt korrekta alliansen, och i den rödgröna röran (tillsammans sjuklövern) så klistras denna etikett ständigt på SD vid sidan om klassikern "rasister".

Sjuklövern är livrädda för en sak. Att svenskarna börjar tänka kritiskt själva och ha åsikter som inte överensstämmer med makt- och mediaelitens. Då kan de ju förlora sin maktposition som de alltid tagit för given. Man vill att deras valboskap fortsätter att gå in i antingen röd eller blå fålla som de alltid har gjort utan att närmare reflektera över detta.

Det vilar ett stort ansvar på oss väljare i detta val och stor eftertanke över var vi lägger vår röst. Jag har redan förtidsröstat på det parti jag är medlem i, Sverigedemokraterna, och Erika kommer nog trots allt lägga sin röst på folkpartiet liberalerna då hon är liberal i själen, liksom jag är socialkonservativ i själen.

Hur du röstar är upp till dig. Rösta och rösta med eftertanke. Det är det viktiga.

Än så länge har vi demokrati, men kanske inte så länge till i ett land där 10-15 % av väljarna uttalat i sjuklövern kommer att utestängas från politiskt inflytande genom oheliga allianser mellan blocken som inte har Sveriges bästa i tanke, utan just att hindra 10-15 % av väljarna att få politiskt inflytande.

All lycka och all respekt till dig Erika i din fortsatta politiska karriär. Hur det väljer att utforma den är upp till dig, men nu vet fler att i Olofström finns en politiker som har modet att kliva utanför den smala plankan och inte är rädd att bli kall om foten. En kvinna med stor livserfarenhet och personlig integritet. En kvinna och politiker värd all beundran.




- Posted using BlogPress from my iPad

Det demokratiska samtalet - i skuggan av giganterna.

Som nybliven amatörbloggare har jag lärt mig mycket (kanske) av alla de förebilder inom bloggvärlden som jag har lyckan att ha som FB-vänner och vars bloggar jag följer noga.

Bloggare från alla partier som har något viktigt att säga oss alla och som är förebilder i att upprätthålla det demokratiska samtalet. Christer Ericsson, Mons Krabbe, Nima Gholam Ali Pour, Johan Westerholm, Fredrik Antonsson, Thoralf Alfsson, Hanna Gadban och Ingrid Kampås för att nämna några.

Ni är alla oerhört viktiga för demokratin och jag tackar er för den tid ni lägger ner på ert bloggande och hyllar er alla för er klokskap och er för er förmåga att uttrycka er i skrift. Jag läser det ni skriver med stort intresse. Vart min blogg tar vägen återstår att se, men runt politik och samhälle är nog en bra gissning.


- Posted using BlogPress from my iPad

Nu är det snart över - eller nu börjar det

Den smutsigaste, mest floskelrika och ointressantaste valrörelsen någonsin är snart över. Allt pekar på att det blir en rödgrön röra med SD som vågmästare. I kampen mellan pest och kolera var det pesten som vann.

Det skall bli intressant och följa det parlamentariska kaos som följer efter valet och som kanske leder fram till nyval nästa år. Intressant, men skrämmande, då Sverige är i skriande behov av klok politik inom många politikområden som de vanliga; skola, vård och omsorg men också säkerhetspolitik, försvarspolitik, innovationspolitik, migrationspolitik, integrationspolitik och satsningar på kritisk infrastruktur av strategisk vikt för Sveriges framtid för att nämna några.

Framtiden ser inte ljus ut för någon av dessa politikområden och i värsta fall har vi bara 4 nya år av samhälleligt förfall att se fram emot där våld, motsättningar och kriminalitet fortsätter att breda ut sig.

Vi kommer de kommande 4 åren säkert få se minst ett nytt konservativt parti växa fram. Med stor säkerhet ett högerkonservativt parti liknande gamla moderaterna och en fortsatt tillväxt i det socialkonservativa partiet Sverigedemokraterna som i valet 2018 tangerar nya moderaterna i väljarstöd.

Jag tror också vi får se kvastar gå i främst nya moderaterna som har förlorat all trovärdighet utom hos de mest hängivna sektmedlemmarna som föredrar att inte tänka själva utan bara himla med ögonen mot sektledare Reinfeldt.

Det är missnöjda gammelmoderater i nuvarande nya moderaterna och gammelmoderater i förskingringen som kommer att gå samman och bilda ett nytt högerkonservativt parti. Det är mitt hetaste tips.

NATO-frågan kommer att behandlas med tystnad i ytterligare 4 år och vem kan spå över hur säkerhetsläget i Europa kommer att utvecklas. Att det går i negativ riktning med ett aggressivt Ryssland och politisk islam som sakta men säkert tar över väst p.g.a. den demografiska utvecklingen och blåögda politiskt korrekta västpolitiker, därom råder inget tvivel. Vi kommer att få se ett islamistiskt parti kandidatera till riksdagen 2018 bedömer jag.

Några spådomar sista fredagen innan supervalåret 2014 avgörs på söndag.





- Posted using BlogPress from my iPad