lördag 25 november 2017

Om vänskapskorruption och röta inom etablissemanget - Gästinlägg

En ny och välkänd gästkrönikör, Olle Ljungbeck från Gävle. En outtröttlig 80+-are med ett enormt engagemang för Sverige. Det är en ära att få introducera Olle som gästkrönikör:

Det svenska etablissemanget - politiker, mediapersoner, artister och skådespelare - uppvisar en degeneration och ett förfall som både skrämmer och gör oss vanliga förbannade.

När degenerationen och förfallet har sin rot i samhällets toppskikt (regering och riksdag) sprider det sig snabbt till övriga delar av etablissemanget.

Det råder ingen tvekan om att den katastrof (massinvandringen) Sveriges regering och riksdag satt Sverige i är en konsekvens av grava intellektuella brister, moraliskt och etiskt förfall hos dessa ansvariga.

Förfallet har de senaste åren accelererat inom såväl statlig som kommunal förvaltning. Självklart har det sin orsak i att ledarskapet från regering och riksdag har havererat och inte längre existerar som reglerande faktor.

Genom usel eller tom avsaknaden av en genomtänkt policy för tjänstetillsättningar där krav på personlighet och lämplighet för uppgiften noga klargjorts gör det lätt att peka ut såväl ministrar som myndighets- och andra chefer, som i dag är helt olämpliga för sina uppgifter. (Min bakgrund som personalrekryterare och personaldirektör av tusentals medarbetare alltifrån springpojkar till direktörer säger mig detta).

Det har givetvis sin orsak i framförallt en regeringschef som genom intellektuell undermålighet saknar resurser och förmåga att leda. I stället för att besätta här nämnda chefsfunktioner efter personlighet och skicklighet får vänförhållanden och partitillhörighet styra tillsättningarna.

Det finns många exempel på detta. Det grövsta kan nog åndå påstås vara utnämningen av Bah Kuhnke till kultur- och demokratiminister. Det är inte endast ett hån och ett förakt mot dessa båda områden utan visar också hans totala likgiltighet inte minst för demokratin.

Exemplen är många hur illa hon förvaltat sin uppgift. Priset tar hon nog när hon vid vad som har kallats en demokratiutredning, - som ordförande - tillsatte en person, som aldrig lyckats med någon uppgift han betrotts eftersom han alltid tillsatts pga av vänskapskorruption och aldrig på grund av kvalifikationer och kompetens. Resultatet av utredningen stannade i stort sett vid att rösträttsåldern borde sänkas till 16 år!

Ett förslag som endast kan komma från någon helt förvirrad och icke seriös person.

Det vi nu ser i avsaknaden av gott ledarskap i myndigheter, institutioner och andra offentliga organisationer är en direkt följd av att samma katastrofala situation råder i  regering och riksdag.

Stefan Löfven som gång på gång gått ut med att hans regering är världens mest feministiska och att han själv är feminist har på ett närmast provocerande sätt visat att dessa påstående är rena lögnen.

I sin undfallenhet mot könsstympning, hedersvåld, barn- och tvångsäktenskap, förtrycket mot flickor i muslimska friskolor, liksom okänsligheten för tusentals våldtäkter och sexterror mot svenska kvinnor och flickor utförda av invandrare ger han ju också fritt fram, ja jag skulle tom vilja säga carte blanche för de primitiva svenska män som tagit sig friheten att agera mot kvinnor som om de inte kände till orden moral och respekt.k

Självklart är det också så att det vi av hävd kallar kulturinstitutioner inte existerar längre när utnämningar och tillsättningar vid sådana inte längre tillsätts efter den kompetens institutionen kräver.

Då tar personliga böjelser och egen behovstillfredsställelse hos de ansvariga överhanden och i stället för kultur får vi kultursnobbism, som samlar sådana som Arnault och likasinnade.

När media och public service kallar sådana för kulturpersonligheter sviker de återigen sin uppgift att avslöjare falskhet och bedrägeri.

Inte minst blir då rövslickeriet en ofta använd väg till egen "framgång".

Mediernas svek gör då att svinen kan bibehålla sina positioner så länge som skett i nu aktuella fall.

Jag skall här ge en liten bild av händelserna kring den nu avslöjade kvinnoskändaren med anknytning till Svenska Akademin Jean-Claude Arnault.

Sedan någon vecka visar SVT ett program "Liv och Horace Engdahl i Europa - den nya resan". Dessa båda presenteras som två av Sveriges mest tongivande kulturpersonligheter! Självklart är detta falsk varubeteckning.

När Horace Engdahl 1999 valdes in i Akademin tillträdde han också uppdraget som dess ständige sekreterare och innehade denna uppgift till 2009. Valet chockade många riktiga författare och kulturpersonligheter. För det första hade han endast producerat sig några få gånger och många ansåg att alstren knappast kunde påstås vara litteratur i dess egentliga bemärkelse.

Hade t ex kulturgiganten Arthur Lundkvist levat vid denna tid hade Arnault aldrig fått sätta sin fot i Akademin. Inte heller hade Horace Engdahl eller nuvarande ständige sekreteraren kommit ifråga.

Engdahl är förutom att vara gift med Ebba Witt Brattström också sedan ett tiotal år mycket god vän med Arnault. Brattström har i dagarna också berättat om att hon väl kände till Arnaults agerande mot kvinnor! Faktum är också att denne Arnault är gift med Katarina Frostensson på stol nr 18.

Även Arnault uppges av mediaetablissemanget vara en "stor" kuturpersonlighet och driver ett eget företag som påstås verka inom kultursektorn!

För sina "förtjänster" har han tilldelats Nordstjärneorden av  kulturminister Bah Kuhnke, som varit en stor beundrare av honom tills i går!  

Från Akademin har han dessutom erhållit betydande penningbelopp under åren.

När nu Kuhnke hör om hans inte särskilt gentlemannaskapsnärmanden till kvinnor säger hon sig känna äckel.  

För mig verkar hennes äckelkänsla komma något sent och jag tvivlar starkt på att avslöjandet kan ha kommit överraskande för henne.

Och här skulle jag vilja vara lite insuinant. I partierna, bland politiker, på alla de institutioner där flertalet konstarter förekommer får vi se överraskade såväl kvinnliga som manliga chefer sätta upp ett förvånat ansikte och säga; "Det hade jag ingen aaaaning om! Skall vi tro detta? Är det inte mer sannolikt att såväl kvinnliga som manliga ministrar, riksdagsledamöter, chefredaktörer, teaterchefer etc hela tiden vetat om detta men varit alltför servila, hämmade, komplexfyllda, ja fega, för att ingripa.

Frågan som därför måste ställas är; "Varför är man nu så upprörd över det som hänt på deras egna arbetsplatser trots att det i flertalet fall inte skett några regelrätta våldtäkter", medan man inte agerat eller agerar till stöd för de tiotusentals invandrarkvinnor/flickor som får sina liv förstörda genom könsstympning, barn- och tvångsäktenskap, de ca 80000 invandrarflickor/pojkar som inte får välja egen partner utan kanske tvingas leva ett helt liv med en person de känner avsmak för, men också alla dem som utsätts för hedersvåld etc.

Och varför ser man stumt på, när flickor i muslimska skolor från förskola och uppåt tvingas vistas i en miljö där man tar allt självförtroende ifrån dem? Och när skall någon samla alla de svenska kvinnor som gruppvåldtagits, våldtagits för att om möjligt ge dem livsviljan tillbaka.

Borde vid det här laget inte minst mediafolket - chefredaktörer, journalister, public sevice etc slås av en aning om, att just de kan vara de som är de  skyldiga till det som nu seglar upp och kan bli den största skammen under årtionden -  nämligen likriktning och tystnadskulturen som medfört att sanningen är tabubelagd.

Känns det inte en aning genant när kända politiker som t ex Ohly nu ställs vid skampålen. Han som står så högt över Åkesson i moral att han vägrar ta honom i hand. Eller Aftonbladets chefredaktör Olsèn på vars tidning vi återfinner ett inte ringa antal av dessa kvinnoskändare och hon trots detta påstår sig ha så mycket högre moral än SD att detta parti inte kan tillåtas annonsera i denna.

Eller tidningen på min egen ort Gävle som går ut med att jag bebedrivit hets mot folkgrupp och hädat trots att åklagaren helt frikänt mig. (Att hädelseparagrafen var avskaffad kände man inte till). Eller ger plats för en socialdemokratisk riksdagsledamot att i tidningen ge sken av att jag brutit mot yttrandfrihetslagen trots att detta inte är sant. Det har jag tom åklagarens yttrande på. När jag då vill yttra mig, nekas detta!

Självklart är dessa de i grunden skyldiga till den ruttenhet som  nu spelas upp. De som skulle vara den tredje statsmakten har i stället lierat sig med makten och etablissemanget.

De har i stället för att söka sanningen och avslöja rötan inom etablissemanget skapat sig en egen moral för att kunna bekämpa sanningssägarna. Skändligare kan ingen agera.

I sin strävan att inte riskera att bli anklagade för att inte ha gjort det jobb vi rimligen kunnat begära av dem, gör vissa kvinnliga chefredaktörer och journalister sig till offer hur litet de än utsatts för dessa ynkliga mäns tafsande.

En sak borde stå klar för varje tidningsläsare. Hade media gjort sitt jobb hade detta aldrig fått fortgå som det nu gjort. För en journalist måste det endast finnas en väg - nämligen sanningens. Troheten mot denna måste vara absolut och inte ett köpslående om den, med de, med vilka man delar sina sympatier.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle





fredag 24 november 2017

Om samhällets fördärv - Ett bibliskt perspektiv - Gästinlägg

Robin Lundin återkommer här med ännu ett gästinlägg. En ung man som utvecklats  mycket under den tid jag känt honom, vilket bevisas bl.a. genom detta gästinlägg. Över till Robin:

Vi kan nu se hur globalisterna i EU och Sveriges riksdag (för att nämna några) med näbbar och klor gör allt dem förmår för att befästa sin makt genom att anpassa den främst till sig själv. Vi har sett hur yttrandefriheten blivit ifrågasatt, manipulerad och censurerad. 

Sist men inte minst har vi en regering som vansköter landet både ekonomiskt och socialt, vars enda konsekvens på sikt blir att man till varje pris plundrar landet. Men detta är bara toppen på ett stort isberg av världslig ondska, och det skulle ta allt för lång tid i anspråk att gå igenom samtliga företeelser.

Mörkret härskar

"En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn- ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning-och tänk på vad Herren vill ha. Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. 

Mer än så, avslöja dem-vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, för överallt där något blir synligt finns ljus. Därför heter det: "Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa i dig." Efesierbrevet 5:8-14

Det är detta mörker som idag genomsyrar hela vårt samhälle och som även gjorde det då aposteln Paulus nedtecknade dessa ovannämnda bibelord. Så gott som nästan överallt i de politiska intrigerna så är smörjmedlet fanatism, avund, dårskap, illvilja, jävighet, ockultism med mera, vilket sammantaget gestaltas i de maktkamper man som bekant utropar till "jämlikhet och demokratisk frihet" vilket inte är annat än ett enda stort bondfångeri. 

Den moraliska dekadensens fördärv breder ut sig ju längre in i ändens tid vi kommer och vi kan nu se tecken efter tecken på detta i de världspolitiska händelser som nu får världens sista skönhet att på allvar rämna i fasaden. 

Med ständiga hot om kärnvapenkrig och i samklang med ständigt pågående terror, hat, förföljelse, svält, miljöförstöring och övriga mänskliga umbäranden så går det inte längre att förneka det uppenbara, att människan är utom räddning att själv kunna avbryta den negativa spiralen av ondska som styr henne. 

Samma scenario spelas dagligen upp därute som en evig skräckfilm utan avslut. En djävulsk demonisk makt som får människan att bli besatt av synden, leder henne hela tiden bort ifrån Gud. 

Processen inleddes vid syndafallet och kommer pågå till Kristus kommer åter. Detta är vad Bibeln talar om. Jesus avslöjar tydligt för oss vilken taktik Djävulen använder sig av. "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd" (Johannesevangeliet 10:10). Denna tjuv och dess anhang slår Jesus fast är Djävulen. Paulus kallar honom även för "våran tidsålders gudom"  (2:a Korinthierbrevet 4:4).

Vad är Gud?

Gud manifesterar sitt väsen i tre, Fadern, Sonen och den Helige ande. Varför just bara en enda son? Varför använder han en sådan manifestation och inte i till exempel många söner?  

Jo då vi tänker oss alla människoliknande söner stå uppställda på rad med var och en i samma förhållande till sin fader, vad blir då skillnaden mot en son? Ingen alls, förutom att det krånglar till allt, det blir mer logiskt med en son, eftersom du kan plocka bort både rummet och tiden och samtidigt behålla Guds entitet.  Likaså med ett oändligt antal enkronor, så blir saken densamma att vi blir tvingade att ta till ett rum eftersom ett antal enkronor har ju på samma vis ett lika värde men de behöver ändå ett rum för att manifestera sig. 

Eftersom Gud står utanför den linjära tiden så kan han betrakta allt som ett enda nu. Det finns ingen förfluten tid eller framtid. Men däremot finns Gud som en entitet, alltså storhet i sig själv och han manifesterar sig i tre, precis som en kub har tre dimensioner. En tvådimensionell kvadrat utan djup har inget optiskt perspektiv på hur den tredimensionella kuben rumsligt ter sig. Människan är Guds skapelse och vi är därmed hans barn. Varför är då inte allt i världen Gud, även vi?  

Ty om allt vore Gud och även vi själva "allsmäktiga" så skulle vi när våra kroppar dör likt vattendroppar som försvinner för evigt när dom landar i en vattenpöl, även dö en andra död. Vi måste alltså vara fristående från honom men ändå dansa i symbios med honom. Med andra ord vi är en produkt av hans entitet.

Om nu Fadern, Sonen alltid har funnits och alltid kommer att finnas, så vill våra hjärnor  ändå envisas med frågan, men vem kom då först, Sonen eller Fadern, någon måste ju ha kommit före den ena? Om du även lägger två böcker på varandra och tänker dig Fadern, Sonen (bildligt talat), så kommer du automatiskt vilja utröna vilken bok som lades dit först. Eller hur? 

Men då är svaret återigen att tiden inte är linjär och Fadern och Sonen har därför varken något före eller efter att utgå ifrån så därför har de alltid funnits. Människan är ju alltid hänvisad till sin kausala verklighetsuppfattning och att däri försöka tränga bortom för att fullt ut förstå Gud är människan oförmögen till.

I Kristus finns hoppet och räddningen

Jesus syfte däremot är att manifestera Faderns vilja, som är av kärlek och rättfärdighet. Ingen människa eller fallen ängel kan Gud tvinga komma hem till honom, ty de måste av egen fri vilja göra det. Därav bestraffar inte Gud sina vilsna barn för dess synder, de straffar enbart sig själva. 

Detta insåg även Människosonen då han inför korsfästelsens stund sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör."

Själva uppståndelsen av Jesus efter korsfästelsen var det som gav människan själslig räddning från evig förtappelse. Synderna blev förlåtna, både retroaktivt och framgent, men det moraliska egenansvaret kopplat till individens fria vilja låg kvar då som innan och nu. 

Skillnaden var här att människan nu fick Helig ande, varför Jesus även sade att det var bättre för oss om han lämnade den här världen en stund (Johannesevangeliet 16:7).  Korsfästelsen får vi aldrig se som ett martyrskap, ty i ett martyrskap döljer sig hämnd och hat, alltså motsatsen till kärlek. Jesu korsfästelse var ett verk av Fadern, en altruistisk handling, där han tog människornas skuld på sig. 

Med andra ord, finns det ändå hopp och räddning för vår värld av idag, Paulus säger i Efesierbrevet 3:20: "Han som verkar i oss med sin kraft (nåd) och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka". Det Paulus åsyftar är Guds nåd, genom nåden finns kraft, vilken ges av Helig ande.

Slutet

Efter syndafallet och efter Jesu försoning genom korset, så inleds ändens tidevarv, alltså tiden i mellan Jesu korsfästelse och hans återkomst. När detta slutet kommer att äga rum är det dåraktigt att försöka sig på att lista ut, allt vi vet är att vi ska va förberedda och att han kommer att komma som en tjuv om natten. 

Jesus nämner även att i slutet av ändens tid kommer många falska profeter att i hans namn framträda och trots detta skall man icke tro dem utan vara på sin vakt. Det är således inte en förlust om Jesu återkomst sker nästa år eller om 350 år, det som är poängen är att han kommer.

Vad som händer vid slutet talar bland annat Uppenbarelseboken om:

"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid." (20:1-3).

Därefter kommer Guds rike att åter råda på jorden så som det från början var tänkt med skapelsen.


onsdag 22 november 2017

Om socialdemokraternas och miljöpartiets bedrägeri - Gästinlägg

Gunnar Malmström är tillbaka med ännu en betraktelse över situationen i landet. Över till Gunnar:

Socialdemokraterna och Miljöpartiets bedrägeri.

Under täckmantel av allsköns underligheter som förekommer inom Pk-eliten, Meetoo och liknande.

Just nu pågår det alldeles för mycket brus om höjd pensionsålder och en mängd underliga utspel från Magdalena Andersson om konfiskering av garantipensionen för pensionärer om de emigrerar till länder utanför EU och eventuellt även inom EU, Jakt på presumtiva lagliga skattesmitare och en hel del annat.

En justitieminister som basunerar ut att det är män som är orsaken till våldtäkter.

En Moderatledare som mer eller mindre gallskriker om att aldrig föra någon form av dialog med SD.

Liberalernas partiledning som meddelar att det fattats beslutet om att Sverige skall upphöra som självständig nation och bli en region inom det framtida Europas förenta stater.

Ordningsmakten och polisen helt handlingsförlamad genom tysta dekret från regeringen att inte ingripa oavsett hur de illegala uppträder.

Helt klart är att hela detta väldiga paket av underligheter är orkestrerat av S-regeringen i samverkan med 7-partiklanen.

(Bruset, står för overkill of information). Allmänt begrepp som innebär att det är svårt att se igenom vad som ansvariga inte vill skall synas och kunna tolkas. En form för medveten desinformation.

I skydd av bruset pågår det stora bedrägeriet som kan komma att utlösas genom att Socialdemokraterna och miljöpartiet i all tysthet kommer fram till en uppgörelse med övriga partier inom 7-partiklanen.

Samtliga som nekats uppehållstillstånd och även de som erhållit avvisningsbeslut, alternativt håller sig gömda får stanna i Sverige och ges uppehållstillstånd, TUT efter hand.

Det handlar om tusentals kända illegala i landet med avvisningsbeslut. Dessutom kan det röra sig om ytterligare tusentals illegala okända personer, huvuddelen män från MENA länderna.

Om nu inte en överenskommelse med 7-partiklanen kommer till stånd kommer det under alla omständigheter fortsättas med dimridåer fram till att det på ett eller annat sätt står klart att personer avvisade och personer utan skäl för uppehållstillstånd får uppehållstillstånd efter hand. Vad det nu innebär med orden efter hand.

Inledningsvis TUT som kommer att omvandlas till PUT. Parallellt med att övrig migration fortsätter som om inget hänt och allt är under kontroll.

Socialdemokraterna vågar inte göra klart för miljöpartiet att nu är det nog och sparka ut dem ur regeringen och ombilda till en minoritetsregering med hoppande majoriteter.

Det finns förklaringar, läget för S-regeringen är allt annat än gynnsamt för förhandlingar.

Centern står fast vid 30 miljoner migranter, med andra ord öppna gränser. Hur det skall lösas socialt och ekonomiskt ingår inte i Centerns ansvar, det vilar på S-regeringen enligt Centerpartiet.

Liberalerna som i princip inte ser Sverige som en nationalstat, enligt liberalerna är Sverige en region inom Europas förenta stater och att svenska flaggan skall bytas ut mot EU-federtionens flagga med blå botten och en stjärna för varje regiondel, när den tiden kommer.

I övrigt öppna gränser, enligt EU-ledningens önskemål och kvotflyktingar.

(EU-ledningen rekommenderar att länder med kors i sin nationalsymbol byter ut korset mot något som inte förnärmar Muslimer. För att i ett senare skede erhålla den riktiga EU-federationens flagga)

Vänsterpartiet som inte vet vare sig ut eller in i frågan och inte får vara med i den inre cirkeln genom S-partiets agerande.

Moderaterna och KDS vet att dödsstämpeln sitter direkt om de öppet stöder S-regeringen.

Därför kommer det att komma någon form av amnesti och uppehållstillstånd för illegala personer i Sverige och i första hand för avvisade och illegala Afghaner.

Hela hanteringen under de sista 6 månaderna visar att S-regeringen inte kan utmana Miljöpartiet.

Enda utvägen är att 7-partiklanen ger sin tysta välsignelse genom att partierna utanför S-MP-V lägger ned sina röster och släpper igenom MP:s  krav på partiell amnesti för Afghaner inledningsvis.

Hur den lösningen kommer att drabba S-regeringen är svårt att tolka. Men mest troligt är att Svensson fortsätter sova. Pk-kultureliten fortsätter med sexuella trakasserier. Journalister och media kommer som vanligt hänga på i dansen runt PK och Kultureliten på samma villkor.

Media forsätter officiellt klanka på USA och favorithatet mot Ryssland fortsätter som vanligt.

Det är verkligen illa bäddat i nationen Sverige på grund av inkonsekvens och rent vanvett.


måndag 13 november 2017

Om den kollapsade humanitära stormakten - Gästinlägg

Min vän Gunnar Malmström är tillbaka med ett nytt gästinlägg. Över till Gunnar:

PK-Elitens värdegrund, var och är grundlös och värdelös.

Det mesta bruset har nu klingat av. Att grundpelarna Sveriges Radio och SVT är institutioner för korrekthet, sanning och opartiskhet är sedan många år bakåt i tiden borta. Idag istället totalt infekterad av kulturer som inte ens hör hemma inom de kriminella bordellvärldarnas strukturer och politisk korrekthet (kulturmarxism).

SR-Ledningen har nogsamt blundat och fullständigt ignorerat kulturer av översitteri, verbala tvångsmetoder, sexuella trakasserier utverkat mot såväl manliga som kvinnliga anställda inom branschens olika strukturer.

Det råder inget som helst tvivel om att enskilda individer fått acceptera sexuella övergrepp med därtill hörande situationer fysiskt mot egen vilja.  

Slutsatsen är; acceptera eller du har inget uppdrag inom SR koncernen. Utåt har dock översittarna viftat med flaggan "allas lika värde".

Tyvärr är SR-koncernen inte ensam om dylikt hantverk av anställda och chefer i såväl låg som hög befattning.

Konstaterat är att i princip inte en enda så kallad statlig institution för kulturella evenemang i minst lika hög grad infekterats av kulturer som inte hör hemma inom anständighetens domäner.

Allt från Kungliga Dramaten och hela vägen ned genom hela Sveriges teaterlivs olika enheter.

Nöjesbranschers artister Film, musik, sång och artistliv har inte förskonats.

Vill du upp och bli stjärna kostar det inte bara kunskap och talang, det har i många fall kostat avkall på integritet för att nå målet.

Längre ned i ledet, innan du blivit någon, är träsket i stort oändligt.

En i stort helt gratis porrbransh för hugade spekulanter har stått till buds, under förutsättning att personen tillhör de som är något inom rådande kultur och därmed kan se till att de som råkat komma i fråga förstått att hålla tyst och inte bråka.

Framgång kan enkelt köpas genom fysiska handlingar, gäller för män och kvinnor och även mellan samma kön.

Det övergripande riktigt stora problemet för att nämnda kulturer hållits levande och även frodats har ett gemensamt utgångsläge samlat under ett namn: politik.

För att nå toppen krävs att man utåt viftar med rätt politiska flagga och står för en korrumperad värdegrund.

Nämnda värdegrunden saknar alla former av normal, anständighet, omdöme, hänsyn och empati, av den enkla anledningen att den är politisk och kan från sekund till nästa helt förändras, allt efter politikens önskemål.

Dagstidningar och journalister agerar hand i hand med politiken och regeringen som tyvärr har den totala diktaturens stämpel och signum.

Skriv vad jag önskar och absolut inte som det är om det råkar strida mot den just nu rådande korrumperade värdegrunden.

Helt uppe i toppen på denna beklämmande sörja av olika kulturer som i sista änden har samma korrumperade värdegrund, helt utan innehåll och moral sitter regering och riksdag.

Alla samhällets varbölder spricker till slut och nu sitter regering och riksdag med ett gigantiskt problem.

Hela den mediala hären av politiska förespråkare visar sig vara totalt och fullständigt korrumperade, och därtill i många fall sexualförbrytare i mindre eller större omfattning.

Vem kan sätta sin tilltro till regering och media som står för så usla hantverk och agerande?

Den humanitära stormakten Sveriges regering har fallit samman och slagits till slant av sin egen korrumperade värdegrund.

Värdegrunden bestod av trakasserier och personliga och nationella övergrepp mot allt och alla.

Detta korrupta svenska hantverk har kunnat fortgå på grund av tusentals personers totala brist på omdöme, hänsyn och empati och ytterst ansvariga är regeringarna Reinfeldt och Stefan Löfvén.

Så långt Gunnar. Läs också Erik Hörstadius utmärkta krönika i affärsvärlden med titeln "förgiftad värdergrund" här.




tisdag 31 oktober 2017

Om Sverige - en demokrati eller en skendemokrati - Gästinlägg

Robin Lundin är tillbaka med en ny analys. Han ställer sig frågan om statusen på Sveriges statsskick. Är Sverige en skendemokrati eller en demokrati? Men egen analys säger varken eller, utan Sverige är en synarki, och har alltid varit i modern tid. Läs här.

Döm själva, vad är tillståndet på Sveriges statsskick? Över till Robin:

När Håkan Juholt påstod att Sverige var på väg mot en diktatur fick han genast mothugg av självaste ers excellens Stefan Löfven själv som ansåg att Juholt överdrev. Men vem är det som överdriver egentligen?

För att klargöra det måste vi gå till botten med vad som kännetecknar en diktatur och dess motsats demokrati. Enkelt uttryckt, demokrati innebär folkvälde och diktatur dess raka motsats.

En demokrati förknippas även ofta med ordet "yttrandefrihet" och utan sådan förknippas också ofta med censur.

I en seriös demokrati är det därför tillbörligt att samhällets konstitution står orubbligt fast enligt denna princip.

Det är därtill även tillbörligt att konstitutionen inte ska kunna manipuleras eller modifieras med korsbefruktning av konkurrerande lagar som på sikt urholkar själva essensen i konstitutionen.

En högsta juridisk instans utan politisk koppling bör ha sista ordet.

Sveriges yttrandefrihet är idag långt mera obefintlig än den var på 1950-talet och på sikt kommer den med stor sannolikhet även att totalt tyna bort av de nu annalkande statliga censurprojekt i form av grundlagsbyten, statliga satsningar på PK-certifierad etablissemangsmedia osv.

Har Sveriges befolkning verkligen insett hur illa det är ställt med den svenska demokratin?

Kanske även politikerna på de beslutsfattande nivåerna frågar sig om medborgarna verkligen bör tillhandahållas någon yttrandefrihet?

De kanske anser det mer fogligt om alla ändå bara håller med varandra istället utan kritiska invändningar? Är Sverige då en fullvärdig demokrati? Eller annorlunda uttryckt: agerar Sveriges regering i enlighet med ett demokratiskt statsskick eller i enlighet med ett totalitärt?

Uppenbarligen är regeringens inställning till yttrandefriheten extremt svag, vilket syns i dess iver att genom lagstiftning såväl förbjuda ord, tankar, symboler som åsikter.

I den meningen har vi även äkta dissidenter i Sverige som av staten har blivit fängslade för att dem utnyttjat konceptet om yttrandefriheten (som i fallet med Dan Park), detta trots att staten sedan offentligt deklarerat att det är just demokratin de ämnar vilja "skydda".

Tyvärr är nu detta en internationell modetrend som genomsyrar hela EU-kommis sionen med kraftig slagsida åt Västeuropa, vilket slutligen får globalisternas välsignelse på FN-nivå.

För Sveriges del så har vår konstitution inget som helst juridiskt immunförsvar mot när jäviga politruker på regeringsnivå som med bolsjevikiska metoder ämnar experimentera med den efter eget godtycke.

Så för att återgå till Håkan Juholts senaste utspel, så måste vi ge honom rätt i åtminstone en sak, att Sverige är faktiskt på väg mot en diktatur.

Oavsett hur man definierbart själv väljer att betrakta en demokrati, så bör man ändå inse att utan reell yttrandefrihet (oavsett rösträtt vart fjärde år) så blir en sådan samhällsmodell enbart en skendemokrati.

Även styvnackade diktaturer brukar ge medborgarna rösträtt, tillåta en viss form av yttrandefrihet och kritik mot landets ledning även om dessa i sin helhet inte är fullvärdiga demokratier så vill dem utåt sett gärna framstå som sådana.

Att som bevisföring för min argumentation räkna upp alla totalitära inslag i Sverige av idag skulle nog kunna skrivas en hel bok om, varför jag i stället sammanfattar vad som ofta kännetecknar ett totalitärt samhälle, i fyra olika centrala faktorer:

-Auktoritärt ledarskap på bekostnad av folkstyret
-Religiösa och/eller pseudoreligiöst statsbärande trossatser (förmedlas via språket, symboler, traditioner/manifestationer)
-Frånvaron av en oberoende rättsstat
-Förekomst av politiska dissidenter

I ett kritiskt hänseende så uppfyller Sverige samtliga av dessa fyra faktorer, även om dessa inte tillämpas lika strikt som i länder som Nordkorea så existerar en rak linje i samma riktning.

Härvidlag går heller inte att förringa linjens realitet med hänvisning till att den är en subjektiv synvilla, eftersom dess reella innebörd de facto hela tiden förändras i proportion till något annat objekt i rummet.








lördag 9 september 2017

Om svenska kyrkans förfall och kyrkovalet

Igår förtidsröstade jag i kyrkovalet på Frimodig kyrka, det enda alternativet som finns, då politiska partier inte har i kyrkans inre liv att göra. Frimodig kyrka, som sätter Jesus, kyrkans överhuvud, främst. Precis som det skall vara.

Ett trossamfund, som svenska kyrkan är sedan sekelskiftet, bygger på kristen tro och har inget med politik att göra. Något jag skrev om här.

Jag återinträdde i svenska kyrkan av endast denna anledning, för att kunna rösta, och lämnar nu svenska kyrkan igen. Om svenska kyrkan blir renad och kristen igen, ja då kommer jag tillbaka permanent.

Min vän Helena Edlund, prästen och samhällsdebattören i vars trädgård jag mötte Jesus i juli 2016 (läs här), har skrivit  flera utmärkta artiklar i det goda samhället. Två av dem hittar du här och här. Läs dem!

Svenska kyrkan är idag inte kristen längre utan kulturmarxistisk. Skulden för detta ligger helt på socialdemokratin, Sveriges största samhällsförstörande parti som jag skrev om här.

En vän, författaren Micke Håkansson skriver:

Under sitt långa maktinnehav har socialdemokratin notoriskt undergrävt traditionella högerbastioner som kyrkan, försvaret, familjen och småföretagandet. 

Under 1900-talets två första årtionden utmanade den ateistiska socialdemokratin kristendomen och kyrkan starkt. Men den utmaningen övervanns genom förenade krafter av Nathan Söderblom, ungkyrkorörelsen och frikyrkligheten. 

Det satte sin prägel på mellankrigstiden. 

Denna kristna offensivs höjdpunkt var proklamationen 1941 då kyrkomöte och riksdag tillsammans antog uttalandet ”Den svenska linjen är den kristna linjen”. 

En orsak till socialdemokratins något oförmodade kompromissvilja var att Harald Halléns demokratiska folkkyrkotanke under 1920-talet vann över ateisterna och sekulariseringsivrarna inom socialdemokratin.

I det långa loppet har den demokratiska folkkyrkotanken politiserat och sekulariserat Svenska Kyrkan inifrån, men denna process har huvudsakligen med utvecklingen från slutet av 1950-talet och framåt att göra. 

Från 1950-talet drev akademiska publicister som Herbert Tingsten, Ingemar Hedenius m.fl. energiskt debatter och kampanjer som principiellt ifrågasatte kyrka och religion och fick präster och teologer att släppa greppet om problemformuleringarna – för att socialdemokratin skulle kunna ställa sina anspråk på dessa.

För den svenska socialdemokratin har till och med Svenska Kyrkan - trots den socialdemokratiska ideologins ateistiska inriktning - fått sin funktion i den socialdemokratiska agitpropen. 

Från 1920-talet och framåt genomförde socialdemokratin en alltmer ingående omgestaltning och politisering av kyrkan, i syfte att få den att så att säga gå i Statens ledband. 

Så småningom kom detta att leda till den ordning vi har idag, att såväl kyrkomötets ledamöter liksom stiftsfullmäktige tillsätts av partier, och att också både ärkebiskop och övriga biskopar tillsattes av Regeringen. 

Likväl torde det politiska greppet om kyrkan idag vara relativt störst högre upp, i kyrkomöte, kyrkostyrelse och stift. 

På detta vis har Svenska Kyrkan radikaliserats både utifrån och inifrån. Värdet av detta för spridandet av socialdemokratisk propaganda kan inte överskattas. 

För många har ärkebiskop K.G. Hammar kommit att personifiera den vänstervridna slagsidan hos Svenska Kyrkan.

Vilken roll har då kyrkan spelat i Sveriges utveckling? 

Upphävandet av den svenska statskyrkan var under flera decennier föremål för allvarliga och ingående diskussioner. 

Folket, här i dess vidare bemärkelse, var för ett åtskiljande mellan kyrkan och staten - liksom prästerskapet själva, som givetvis önskade sig större frihet. Men det var just kyrkans större frihet som socialdemokratin inte ville frambringa, varför man förhalade saken länge och väl.

Socialdemokratins stora motvilja mot att skilja kyrkan från Staten handlade ytterst, om den moraliska kontrollen över medborgarna. 

Den i grunden ateistiska socialdemokratin ville för det första inte tappa kontrollen över de aktivt kristna och för det andra ville de inte att kyrkan skulle få något slags eget moralsikt grepp om Staten och samhällsordningen. 

Kyrkan predikar ju en annorlunda personmoral än den socialistiska, något som naturligtvis alltid är ett hot mot en statsmakt vars syfte är kontroll snarare än understöd. 

Socialdemokraterna var dock också rädda, för att kyrkan skulle kunna söka tävla i fråga om de sociala trygghetssystemen, de som blivit socialdemokratins eget evangelium, genom att bota och ta hand om fattiga och sjuka så som kyrkan alltid har gjort. 

Detta skulle rikta tacksamhetskänslor åt för socialdemokratin ofördelaktigt håll. Samtidigt utgjorde statskyrkan en kännbar både ekonomisk och politisk belastning för socialdemokratin, varför något slags åtskiljande mellan Staten och kyrkan var önskvärt.

Den lösning som kom att passa socialdemokratin bäst var först och främst ett gradvis poliserande av organisationen, följt av kyrkans skiljande från Staten år 2000. 

Det kan här vara på sin plats att närmare teckna denna utveckling. De politiska ingreppen i Svenska Kyrkan påbörjades med att Regeringen tillsatte en utredning 1919-1923 (efter beslutet om kvinnlig rösträtt 19018) och ytterligare en 1946-1950, för att öppna prästämbetet för kvinnor. 

Svenska Kyrkan sade båda gångerna. Nej till regeringens förslag, eftersom påbuden kom utifrån och motiverades med skäl som inte stod på kristen grund. 

1957 hölls kyrkomöte, och riksdagen ålade kyrkan att försöka igen. Man sade återigen Nej, och ville ha mer betänketid för teologisk och ekumenisk överläggning. 

Etablissemanget (massmedia och politiker) utsatte då kyrkan för en enorm press, för att man i eltkrosvalen skulle välja ledamöter som hade ”rätt åsikt”, men 1958 blev det på nytt Nej. 

Efter år 1958 började också radikaliseringen inifrån.

Socialdemokraterna började tillsätta biskopar som i mycket var motståndare till kyrkan, men vänner av socialdemokratin. 

1972 tillkännagav Alva Myrdal att de teologer som inte vigde kvinnor, och som motsatte sig reformen, inte kunde vigas till biskopar. 

Nu stod det klart att kyrkan fortsättningsvis skulle styras uppifrån. Den majoritet som fanns inom kyrkan frystes ut och tystades, bland annat genom Jämställdhetsombudsmannens (JämO) inrättade 1979. 

Med hjälp av JämO kunde Regeringen ha god kontroll över kyrkans verksamhet. Och eftersom socialdemokrater tillsatte kyrkan styrelse kunde snart majoriteten kvävas, så pass att man i slutet på 1970-talet utvärderade kvinnoprästmotståndarnas mentala hälsa, och ”negativa klimat”. 

JämO beslutade vidare att inga kvinnoprästmotståndare skulle prästvigas, för att ytterligare tunna ut motståndarlinjen.

Under 1980-talet konverterade ett antal präster till andra kyrkor, medan många andra övergav kyrkan helt och anklagade kyrkan för att ha övergivit Gud och kristendomen till förmån bland annat för feminismen. 

År 2000 skildes så slutligen kyrkan från Staten, åtminstone i bemärkelsen att vänsteranstrukne K.G. Hammar (ärkebiskop 1997-2006) blev den sista av Regeringen utsedde ärkebiskopen. 

2001 genomfördes också det första valet inom kyrkan, där folket fick säga sitt, vilket delvis bidrog till att undergräva socialdemokratins makt över kyrkan. 

Själva den partipolitiska strukturen i kyrkorådet innebär dock i praktiken att politikerna fortfarande styr.

Så vill du vara med och rädda svenska kyrkan skall du absolut inte rösta på något politiskt parti. Du skall rösta på Frimodig kyrka som har Jesus i centrum. Läs här.

Röstar du på ett politiskt parti så är det bästa du kan åstadkomma att dra ut något på kyrkans totala sönderfall och dödskamp. Kyrkan är ett trossamfund, Kristi kropp, och skall hållas ren från politiker.

Läget är akut nu i och med att kulturmarxisterna (ateister) via socialdemokraterna har kapat svenska kyrkan. Läs Ann Heberleins artikel på ledarsidorna med titeln "När kyrkan mötte Marxismen" här och artikeln i kyrkans tidning med titeln "Dags att ta avstånd från 68-kyrkan" här och artikeln med titeln "Betongväldet - om socialdemokratins kontroll och maktfullkomlighet" här.

De måste bort, och Jesus måste tillbaka som svenska kyrkans överhuvud. Politik tillhör världen (som kontrolleras av satan) och kyrkan är som sagt Kristi kropp (eller borde vara det) så rösta rätt i kyrkovalet och gör ditt för att rädda svenska kyrkan och Sverige från Guds dom!

Ta ställning för en kyrka fri från partipolitik, för en kyrka med kärlek till Guds ord och för en kyrka med Jesus i centrum! Rösta på Frimodig kyrka!




lördag 2 september 2017

Om varför Public Service bör skrotas

Robin Lundin är tillbaka med ett nytt gästinlägg. Över till Robin:

Varför Public service bör skrotas 

Vart går gränsen för ren objektiv nyhetsförmedling och tendensiös sådan? 

I fallet med Public service allenarådande bruk av termen "ensamkommande flyktingbarn" kan enkelt utrönas en tendensiös princip som uppsåt. 

Detta förfarande förstärks än mer om den aktuella nyheten går att avslöja som bestående av fullvuxna karlar. 

I ett normalfall av objektiv nyhetsförmedling (som Public service självmant utnämner sig till) så hade journalisterna undersökt källan innan publicering och därvidlag även kompletterat artikeln med det kompletta informationspaket som artikeln av reella orsakssamband berör. 

I fallet med Public service så utelämnas medvetet olika information (av ideologiska skäl), så som exempelvis i fallet med den polis som knivskars i närheten av Medborgarplatsen nyligen. 

SVT valde konsekvent att utelämna uppgiften om den gripne och numera häktade ynglingens etniska ursprung. 

En uppgift som i varje kulturmarxistisk vänsterliberal föreställningsvärld saknar orsakssamband till psykologisk prägling och därmed beteende. 

Gränsen mellan att utelämna information av ideologiska skäl passeras således med vilja av SVT, vilket gör SVT i jämförelse med exempelvis Fria Tider och Nyheter Idag som mer tendensiös. 

Dock är ingen nyhetsförmedlare helt objektiv, varje redaktion har en agenda, vilket omfattar såväl alternativ som MSM-media. Skillnaden är dock att det hycklande SVT och SR utger sig för att vara "politiskt opartiska", vilket är såväl uppenbart felaktigt som direkt hånfullt mot medborgarnas egna intellektuella kapacitet. 

Till råga på allt, så är vi inom kort tvingade att försörja Public service via vår skattesedel (istället för via tv-licensen) och MSM-media skall även slippa reklamskatten! 

Detta går även parallellt med dom långtgående planerna via grundlagsbyte regeringen har om att medborgarna ska "hållas på mattan" genom digitalisering av den gamla åsiktscensuren. Public service-funktion är enbart som statens uppfostringsmaskin och när medborgarna nu bojkottar genom att säga upp tv-licensen så tvångsbeskattar man dessa istället.

Vad skulle ske om alternativa medier bad om att få samma privilegium? 

Skulle staten bevilja dem rätten att tvångsbeskatta samtliga medborgare? Knappast, varför? På grund av ideologisk agenda! 

Det politiskt korrekta landskapet i Sverige gör att landet inte är moget att inneha och distribuera en verksamhet i enlighet med Public service, varför den omgående istället borde skrotas. Detta kunde vi se prov på då regeringens medieutredning försökte förändra presstödet enbart i syfte att frånta Nya Tider dess statliga presstöd. 

I den situationen då Public service inte längre får positiv särbehandling på såväl åsikter som ekonomisk försörjning, så kommer givetvis branschen SVT och SR inte att gå i graven. 

Däremot kommer den att få banta ner sin kostym och förmodligen rekrytera lite mer kompetent personal till sitt bolag såvida den inte har drivkraften att sluta som en liten vänsterextrem sekt med enbart hundratalet konsumerande prenumeranter. 

Så långt Robin. 

Politisk korrekthet är ett annat namn för kulturmarxism som är den förhärskande politiska ideologin i Sverige idag. Jag har tidigare skrivit om kulturmarxism här.

Alliansen har genom sin nyliberalism anslutit sig till kulturmarxismen och därför är alliansen idag lika Marxistisk som socialdemokratin och miljöpartiet. 

Man är förenade i beslutsamhet att genomföra den ondskefulla agandan för en ny världsordning (NWO) där storbanker och amerikanska storföretag skriver agendan och demokratin och omtanke om folket och landet inte längre existerar då det är ett totalitärt Marxistiskt system man implementerar genom t.ex. EU. Läs här

Kulturmarxismen är ideologin för NWO.

Socialismen är motorn i denna nya världsordning som jag skrivit om här.

Detta är den politiska mardröm vi tvingas leva i och som pumpas ut av Public Service och mainstreammedia i indoktrineringssyfte så att vi skall bli snälla och fogliga slavar åt eliten.

Läs också mitt inlägg från november 2016 om mainstreammedia som redan förlorat kampen om ordet här.